Japp, idag var första dagen på jobbet. Det gick rätt bra, men trött! Jag vågade inte ta mina "smärtis-piller", då jag skulle köra bil, så det fick göra lite ont. Men jag tror det är lite det man blir trött av. Sen att jag käkar 2 olika pencilliner kanske också bidrar! Nå, känns i alla fall skönt att vara på banan igen. Nu hoppas jag att vara kvar där ett tag innan jag halkar åt sidan igen!

Barnen var supertrötta idag och A hade dessutom lite feber, så U tog en "jobbahemifråndag" idag, skönt att han har sånt jobb så det funkar. Jag har i och för sig också den möjligheten, men jag undrar just om min moral är nog hög för att nyttja densamma? Tror att jag lätt skulle slinka iväg och starta en tvättmaskin, köra lite damsugare och göra andra saker som verkar roligare...Nå, det är ju bra att veta att det går, men det kommer i så fall ske i undantagsfall - typ vid långtidssjuk eller långtids vab. Det är lättare att jobba när man är på jobbet - i alla fall för mig!

Tanken var att vi i helgen skulle bege oss till bror M & K, men jag får nog inse mig besegrad. Jag orkar inte!! Jäkligt irriterande, men jag fixar inte att vara upprätt och vaken (+trevlig och social) längre än en timme eller två. Ja,ja..vi ska försöka boka in ny helg, så länge ska det inte behöva ta mellan gångerna vi ses.

Nu blir det ryggläge i soffan! Ha de!

Kram E

Ställer mig lite undrande till en persons "vänner" på FB...När man kollar de vänner som kommenterar och skriver saker på person nummer 1 logg, så märker man att de personerna (som är mellan 20-30 år), har typ 6 vänner??!??! Verkar inte riktigt troligt.. Det finns inte många människor i den åldern som inte har fler vänner på FB, då det verkar vara lite status i att ha flest vänner. Därför undrar jag hur många påhittade vänner som finns på person nummer 1 vänlista?

Det är egentligen inte mitt bekymmer, men snacka om att leva i en fantasivärld och skaffa fejkade FB kompisar för att någon ska bekräfta henne?! Då mår man inte bra!

Det som är lite skrämmande är att alla i närheten av denna personen verkligen tror att dessa låtsas kompisarna verkligen finns...tänk att föra människor, ja de människor som man kallar sina vänner (och pojkvän) bakom ljuset på ett sånt sätt...Så elakt och vilken skräll det lär bli när det uppdagas...Ibland önskar man att man kunde berätta, men nej, det känns som att vissa grejer behöver man stå för att man gör själv. Lögner, och då menar jag alla lögner..kommer till slut bita dig i rumpan!

Likaså som pengar man har lånat, kanske man bör fundera på att lämna tillbaka?? Det är skulder som inte syns, men har man minsta skam i kroppen bör man kanske betala tillbaka?!?

Ja, nu vräker den ner...helt galet hur mycket det kan snöa egentligen. Tror allt som tänkt komma iår, ramlar ner idag! Nå barnen tycker det är jättekul och förhoppningsvis kommer vi kunna åka lite slalom i Flottsbro här i år. Ja, just idag känns det väl inte som att slalom är aktuellt, men förhoppningsvis borde väl den här smärtan försvinna snart. Hade tänkt jobba imorgon, men jag får nog försöka inse att det inte är läge för det. Jag kan ju knappt stiga upp från soffan. Jag blir lätt frustrerad när jag känner att jag vill göra mer än jag orkar och klarar av!

Tur att jag har världens bästa granne/vän som sett till att Smokie har fått rejäla promenader i helgen. Det betyder så mycket! Lill-korven blir ju lite lätt rastlös av att bara gå ut på tomten och pinka.

I dag lagar U maten (=Hämtar mat på Max). Barnen har varit på innebandy och barnkalas här idag, så jag har bara legat i soffan och kollat tv & surfat runt. Känner mig som värsta latoxen. Det ligger inte för mig att bara ligga ner och göra ingenting. Dock har jag tagit ut hunden på morgonen vid 6-tiden, då jag ändå måste upp och ta mina tabletter..så liiiite nytta har jag vart, då fick U sovmornar i alla fall.

Kram E

Fått lite påhopp om att jag bryr mig! Inte första gången och förmodligen inte sista. Dock skiter jag i det, för den dagen jag slutar bry mig om andra människor, då vill jag nog inte vara med längre. Jag vet att jag är alldeles för empatisk, jag vet att jag tror gott om precis alla, jag tror att alla människor vill väl innerst inne. Jag utgår ifrån att alla vill det i alla fall.

Jag anser dock att det är en bra egenskap. Att bry sig om! Min man tycker det kan vara jobbigt ibland, eftersom att jag gärna engagerar mig och går in med hela mitt hjärta och själ för att försöka hjälpa eller finnas till för de som behöver. Det vore ju kanske bra om man hade en bättre balans, hoppas jag hittar den någon dag.

Jag anser att alla har något gott i sig, att alla är värda något. Även om det är personer eller människor som betett sig illa eller konstigt, eller kanske rent av varit elaka mot mig eller någon i min familj. Men då väljer jag att inte umgås med personen i fråga. Men det skulle aldrig falla mig in att lägga energi på att önska personen i fråga olycka! Att önska att allt skit ska hända den människan. Nej, så mycket energi har jag inte för den personen längre då. Bara att gå vidare.

Jag tycker att empati är en bra egenskap och jag vägrar göra mig av med den! Jag kommer inte sluta bry mig! Oavsett om det är någon i min direkta närhet, eller någon som är längre i från. För jag anser att det är viktigt! Det är viktigt att man inte slutar bry sig om varann.

Det ordspråket som är: sköt dig själv och skit i andra, tycker jag är så fruktansvärt missvisande. Varför ska man skita i andra??? Varför ska man bara sköta sig själv?? Tycker det är egoistiskt och elakt!!  Varför ska man inte bry sig om andra?? För att det är enklast så?? Ja, det är en enkel väg att gå, men jag tycker det är fel. Tänk om alla människor skulle bry sig om varann?! Vad enkelt det skulle vara då.

Kram

E

I dag har det varit en riktig berg och dalbana! Dagen började tidigt, redan klockan 6 då prover och feber togs - febern hade gått ner och mina infektionsvärden såg inte bra ut, men bättre! Jag var överlycklig!! Framåt förmiddagen visar det sig att febern stiger och stiger och stiger...landade på dryga 39 grader. Suck!! Fick lite droger och vandrade omkring där på sjukan...Kändes rätt okey ändå, inte lika ont och bara lite sliten på grund av febern då...

När rond nummer 2 gick av stapeln frågade läkaren mig om jag vill hem!? Om jag vill??? Klart jag ville! Först var det tal om permis och komma tillbaka på kvällen, men sen bestämde vi oss för att skriva ut mig och att jag får återkomma om febern stiger igen, eller nåt annat händer. Tyckte det lät som en superbra idé!

Just nu befinner jag mig hemma i min underbara soffa med min älskade famlj! Kan inte bli bättre!!Vilken härligt underbar fredag!!!

Appropå ingenting som har med ovanstående att göra, har jag efter att ha läst en blogg jag följer, blivit lite smått upprörd över hur en del människor är! Hur nöjd man som person kan bli för att det går dåligt för någon?!? Hur är man funtad som människa då?!? När man ser att någon blir lämnad av vänner och älskade personer och tycker att det är bra och rätt åt dom?!? Personen kan ju vara precis hur den vill, men från att därifrån ta steget till att vältra sig i någon annan olycka....usch och fy! Måtte jag aldrig någonsin bli sån elak person någonsin!! Jag tänker steget längre....En vacker dag kanske den personen mår så dåligt att något riktigt hemskt händer. Den personen kanske mår dåligt över andra saker som gör att agerandet man har eller haft inte är så himla bra. Men det finns ingen människa som är elak rakt igenom...utom möjligen dom som njuter av att andra far illa och mår dåligt! Usch och fy för sånt beteende!! Skämmes ta mig fan!!

Kram E

...så mycket har jag förstått av min vistelse här. Jag trodde faktiskt att jag skulle få åka hem imorgon och få vara med min familj i helgen. Men det kunde jag fet glömma! Just nu har jag dryga 39 grader och förbereds för operation under morgondagen om ingen plötslig vändning sker. Blir så himla ledsen så att jag bara bröt ihop! Den här magiska vändningen har jag väntat på i flera dagar nu (Men det hoppas jag såklart att det ska!) Enda som jag ser det fördel med operation (förutom att jag blir frisk då), är denna hiskeligt hemska sjukhusmat som jag slipper - då kan jag få lite dropp i stället.

Har i övrigt vart en skitdag idag. Haft superont och bett om smärtis här på eftermiddagen, men inte fått något, trots upprepade påtryckningar. Vet inte varför, men det kändes lite som att dom tyckte jag inte behövde det och kanske var lite "kjolbyxa" och gnällig. Dock när dom senare kom och tog prover och insåg att febern knallat upp på 39 och min puls var skyhög, så undrade hon lite försiktigt om jag hade ont. Ja, sa jag, har sagt till om det ett par gånger..Ja, fick till slut lite som faktiskt hjälpt lite grann. Ska invänta världens gulligaste nattskötare (Säger man så om manliga sjuksköterskor)? Han är så himla lyhörd och kollar och fixar, inte bara mig utan den gamla damen jag delar rum med som är lite senil och väldigt påfrestande för övriga sjuksyrror, det har jag förstått. Stackars tantaluring! Jag har sprungit och hjälpt henne endel här när jag känt mig hyfsat pigg och smärtfri, men hon är jätteförvirrad och jag märker att irritationen hos syrrorna är rätt hög. Snart kommer inte jag kunna vara tyst kan jag meddela...(då lär jag få än mindre smärtlindring antar jag!)

Min fina make och lill-tösa var hit på eftermiddagen. A är lite hemlig just nu, han tacklar det här med att mamma är på sjukhus på ett lite märkligt sätt stackarn. Önskar jag kunde vara hemma och förklara för honom....Älskar dom så mycket!

Ja, ja...imorgon är en annan dag - kan bara bli bättre nu!

Kram

E

Ligger här i min sjuksäng och inväntar ronden. Har fortfarande feber och nu ska läkaren besluta om det är dags att öppna igen för att se om det är en abcess...abcess=varbildning och den sitter i magen. Eftersom blindtarmen var spräckt så kan det tydligen bli så här...Är fortfarande lite upprörd över att jag fick diagnosen magkatarr på Vårdcentralen och jag har bestämt mig för att aldrig någonsin mera uppsöka densamma. Vi ska byta!! Tack gode gud att vi faktiskt kan det. Tänk i småbyarna och så, där man faktiskt inte kan byta utan det bara finns en. Känner man sig otrygg där, får man ändå gå dit. Alternativ finnes ej.

Ja, ja...jag ska ta och försöka få in nån och dopa mig med nåt, har ganska ont och känner mig gråtfärdig - mest bara för att jag hade trott att jag skulle få åka hem idag! Kan man ju fet-glömma med tanke på att febern är uppe på 39 grader. Saknar min familj så det gör ont i kroppen och ringde och grinade åt maken när de hade tempat mig...Ringde och väckte upp syster också och beklagade mig lite där också. Känns faktiskt lite bättre nu.

Får väl försöka se det så här: Jag fixar inte att ta hand om mina barn, även om jag skulle vara hemma - bättre att ligga här och inte göra ett skit, kanske jag snart är på benen.

Har i alla fall fått besked att jag blir kvar till imorgon, då vi tar ny ställning till om jag ska öppnas igen eller inte. Blir i alla fall penicillin intravenöst minst ett dygn till...Håll alla tummar att det räcker så! Att jag kan komma mig hem imorgon eftermiddag-kväll. Skulle så gärna önska det.

Kram E

Ja, jag har skittråkigt! Tur att maken kom förbi med datorn igår, annars hade jag nog kreverat! I och för sig har jag inte varit vaken så väldans många timmar idag. Kom från operation vid 3 i natt. Blev lite komplikationer då det visade sig att den hade brustigt. Det skulle bli en enkel "titt-håls-operation", men det blev det inte! Det blev ett snitt i magen också. Ja, ja...tur man är gift! :0) 3 kejsarsnitt, 2 laparaskopier och det var ju rätt snygga ärr, nu fick jag ett par fina till. Dock lite mer synliga än de tidigare. Men det känns helt okey, med tanke på att jag förhoppningsvis blir frisk.

Har fortfarande feber och får penicillin intravenöst. Hem fick jag inte åka i alla fall. :0(

Men vilka underbara vänner jag har! Har varit så flera som erbjudit sin hjälp. Har också haft min älskade syster "närvarande" - känns tryggt faktiskt.

Inväntar min fina familj nu. De skulle hämta hit liter mer saker hit och ett par normala skor som jag kan använda i de här sjukhuskorridorerna.

Kram E