Alla inlägg under december 2013

Av Eleonor Gotthardsson - 13 december 2013 20:25

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.


Massor av vatten har runnit under mina broar, men jag har ett par saker som ligger mig nära i tiden och jag tror jag börjar med ett av de ämnena....I dag - Skolan! Vi har haft ruggiga diskussioner med våra barns skola här under några väldigt turbulenta månader. Det började egentligen redan förra våren, då A:s lärare tyckte att han behövde utredas för nån typ av diagnos....jag och pappan i familjen ställde oss rätt frågande och undrade VILKEN diagnos som eftersöktes. ADHD blev svaret...ännu mer fundersamma, då han aldrig någonsin ens haft tillstymmelse till överaktivitet eller något annat som brukar vara vanligt vid den diagnosen. Vi velade hit och dit, men när fröken under ett utvecklingssamtal, när jag ifrågasätter hennes jakt på diagnos, låter hon meddela "att hon minsann VET att det är en diagnos" och att hon skulle bli VÄLDIGT förvånad om utredningen kom tillbaka blank! Vi tänkte om! Självklart måste vi göra det här för vårt barns skull!! Klart han måste få hjälp om det nu skulle vara så! Även om jag fortfarande var skeptisk! (Har ju en och annan specialist på jobbet som jag rådfrågade). Vi beslöt oss alltså att gå från tanke till handling.


Ni som gått igenom någon sån här utredning vet att det inte är så lätt att förklara för barnen vad man ska göra och varför. Det är inte heller lätt för oss vuxna att försöka ställa in oss på att det faktiskt kan vara en rätt jobbig diagnos som man lägger på sitt barn, som sedan ska följa med dem hela livet och även vidare till deras barn. Vi försökte så gott vi kunde och A var under hela tiden vid rätt gott mod. Alla tester utfördes och han gjorde det med gott tålamod och med bravur! Min fantastiska unge!! Utredningen skulle sedan delges oss föräldrar och jag och maken åkte med en liten klump i magen in till stora staden för att möta upp psykologen. Det visade sig att A är utan diagnos, det som framkom var att han är född sent och dessutom kille - han ligger precis där han ska om man jämför med ett barn född 05. Nu är ju A född sen december 04, så det känns rätt rimligt. De åtgärder som föreslogs hade vi redan genomfört - låtit honom gå ner en klass och börja om 2:an. Han saknar sina tidigare kompisar, men i övrigt var det en lyckoträff för honom på alla plan! Även vi känner oss trygga och slipper ha ont i magen vid utvecklingssamtalen.


Jag mailade resultatet från utredningen till A:s tidigare lärare som sände oss vidare till utredningen. Inte ett ljud har vi hört från henne! Inte en ursäkt, inte en enda kommentar!! Tycker åtminstone att man kan kosta på sig ett mail med typ: "Vad skönt att jag hade fel". Men nej....Jag är inte bitter....(jo, faktiskt, lite!)


Historien hade kunnat vara slut där, men icke!! Den skolan där barnen går har lyckats klämma in hur många barn som helst i de olika klasserna och även i baracker på skolgården. (Huddinge kommun är fantastiska på att planera!! Man säljer ut tomtmark och bygger i massor....men vilka tror man ska flytta in där??? Pensionärer?? Skulle inte gissa på det!!) Hur som helst, nu byggs nya Kästaskolan - ligger uppe i Flemmingsberg, dit ska nu en del barn flyttas, enligt den "relativa närhetsprincipen" För dom som inte vet vad det betyder, så kan jag informera om att man går med Googlemap-gubben! De barn som bor närmast Vista ska hamna i Vistaskolan och de som är närmare Kästa i Kästaskolan. Sen tar man hänsyn till syskonförtur (ja, men bara upp till 4:an). Detta har nu  när skolplaceringsbeskeden kommit, visat sig att föräldrar har sina barn både i Vista och Kästaskolan?!?  Det delas på klasser redan nu för att förbereda barnen för vidare flytt eller inte. Att det sedan är en riktigt dålig skolväg upp till Kästa tas det absolut ingen hänsyn till. Det innebär att barnen ska gå efter Glömstavägen, en av Stockholms mest trafikerade väg, där det saknas både belysning och trottoarer bitvis. Dessutom ska barnen korsa Glömstavägen (vid rusningstid). Glömstavägen kallas ofta för "dödens väg" då den är otroligt olycksdrabbad. Jag önskar att jag aldrig kommer behöva vara med om att något barn förolyckas på väg till skolan! Jag hoppas skolan kommer ta sitt ansvar för säker skolväg! Om inte är det bara att hoppas att det  "bara" blir tillbud innan det åtgärdas.


För att knyta ihop den här virriga historien, vi har varit på endel möten gällande skolans förändringar, då ställde jag frågan om det kommer tas någon hänsyn till barn med särskilda behov eller andra psykosociala saker. Men svaret var att nej, det gjordes det inte! Jag mailade både rektorn och förskolechefen för en 3-4 veckor sedan för att ställa frågan VARFÖR de inte gör det? Det är skolan som sänt oss på utredning. Utredningen som visade också på att A är känslig för förändringar och att det kan vara förödande för honom och hans fortsatta inlärning, att återigen byta klass, fröken och kompisar, och det har skolan/lärare/rektor blivit meddelade av psykolgen. Då blir min följdfråga, VARFÖR tvingades A genomgå denna utredning som förmodligen kostat kommunen många pengar och oss en massa ångest och oro, om det ändå visar sig att ingen från skolvärlden tänker bry sig om resultatet?? 


Behöver jag säga att jag fortfarande inte fått något svar?!?

Tidigare månad - Senare månad
Skapa flashcards