I dag börjar den utmaning jag la fram till familjen i förra veckan. Att äta sundare, motionera och kanske till och med förlora nåt kilo på köpet. Jag har bestämt precis vilka mål jag har och maken och sonen har gjort likadant. Sen hur vi kommer dit, det är upp till var och en, men nån svältning kommer jag inte tolerera. Alla ska äta, bara det att det kommer bli mindre pizza och maxmiddagar hos oss fram till sommaren!

När jag opererade min blindtarm gick jag ner rätt flera kilo och tyckte det var himla bra, tyvärr så har min kropp återhämtat sig lite för bra där, för nu sitter de flesta kilona på min kropp igen. (Tyckte förståss att det var märkligt att min blindtarm skulle väga 6 kilo...).

I dag har i alla fall varit en bra dag vad gäller mat och motion - har fått in båda delarna i min dag och nu känner jag mig riktigt nöjd. Bara att hålla i det här nu.

Nu ska jag och familjen åka upp till familjen F-M för en myslördag!

Ha en underbar lördag!

Kram E

Fick en kommentar från en person idag, som jag funderade lite på...Det handlade om en gemensam bekant. Den här personen har jättesvårt att hålla sig sams med folk. Vet inte varför, eller hur det är möjligt att bli osams och tycka illa om så många människor...

När den här människan kom in i mitt liv, hade jag verkligen inget emot henne, tvärt om! Tyckte hon var jättebra och trevlig. Men ju längre tiden gick...jag blev lite tveksam..Den gemensamma nämnaren vi hade var en kompis, och alla dennes kompisar hade tydligen fel i huvudet, enligt henne, var elaka, 2 äpplen höga, hade elaka fruar, dennes släktingar hade ett värdelöst äktenskap och en elak make (men de umgicks jämt?!?). Då började jag fundera....vad är det för fel, när man hela tiden finner fel hos personer man knappt hunnit träffa och lärt känna? Sen för att dra det ytterligare ett steg: Vad sägs om mig, Om oss? (Ja nu vet vi ju rätt bra vad som sägs om oss, av henne, och det är i och för sig en bekräftelse på att man är intressant sägs det...)

Varför gör man så? Varför väljer man att isolera en människa från sina kompisar?? Jag förstår verkligen inte det. Jag förstår inte heller hur man kan låta små barn ta konsekvenserna av ens egna handlingar??

Hur som - droppen blev i alla fall för ungefär ett år sedan, när det blev en konfrontation, inte med mig, men en person i min närhet, sen kom allt!! Så mycket skitsnack till gud och alla människor har jag aldrig, aldrig, någonsin varit med om (inte ens i mellanstadiet). Allt var så himla obehagligt och så många lögner som spreds...Endel saker kom sån bakväg, från personer vi inte ens kände, som inte ens kände henne?!? Man undrar ju....?

Hemma hos oss har vi valt att inte engagera oss överhuvudtaget, men blivit inblandade ändå på grund av människor som bryr sig om vår ursprungliga kompis, även om han tydligen inte begriper det själv...Men ibland kan man behöva sina vänner, vilket denne borde veta bättre än många andra, och då kommer det vara väldigt ensamt för denne tror jag...Vi valde rätt snabbt att avstå från precis allt - det framkom så mycket felciteringar och rena påhitt om vad som hänt, så vi bestämde att nej, det där får de som orkar hålla på med.

Hur som helst, de som fått lida värst är som sagt barnen! De barn som faktiskt växt upp tillsammans och var mer än vänner, nästan som syskon...Så himla trist och hjärtlöst hur man kan välja att göra så, men vi är alla olika...(tack och lov kan jag känna), men vi har kunnat lösa det - inte med deras hjälp, men på annat sätt, och det är vi så himla tacksamma för. Dessa barn är så himla nära mitt hjärta och jag vill gärna ha dem kvar där - trots att det finns snurriga vuxna.

Men summa sumarum...vad i hela världen beror det på att man måste bete sig så här? Jag känner så igen syndomet - när jag levde tillsammans med den mannen som kom att misshandla mig började precis så här - att tala om för mig att ingen av mina vänner "dög" för mig. I dag förstår jag ju att det var så han gjorde för att jag skulle bli isolerad och ensam. Att det skulle bli lite jobbigare och krångligare att ta sig ur ett destruktivt förhållande. Jag säger verkligen inte att det är fallet denna gång, men det är riktigt otäckt likt....

Kram E

Kan det vara så? Att den här dagen är en sån dag som jag ska få fler av? I så fall tackar jag och tar emot! Solen har lyst hela dagen och värmt!! Det har varit ända upp mot 17 grader I SKUGGAN!?! Helt underbart! (Och där gick jag omkring med min täckjacka...puh!)

Fick ett meddelande på FB i dag från en av mina avlägsna vänner som jag har där. Denna "vän" hade vänligheten att bidra med en bloggadress till en, vad jag trodde, porrblogg....Det visade sig att jag hade fel. Bloggadressen var väldigt porrig och man kan undra vad bloggerskan önskar sig för läsare....(eller förresten det behöver man kanske inte!?!) Hur som helst, det visade sig att den här personen som bloggar är en som finns i min närhet, fast ändå inte...svårt att förklara. Men jag blir i alla fall fruktansvärt beklämd och ledsen....Men, men...finns inget jag kan göra - är man myndig, gör man precis som man vill! Så kära vänner, både nära och längre ifrån - delge mig inte fler bloggadresser till denna person - jag vill inte veta! Jag har inget intresse av att dela i denna människas missär! Jag har fullt upp med mitt liv och min familj och har valt att ha det så! Tills dess att något väldigt revolutionerande händer - om det någonsin gör det..

Det har det i alla fall gjort i mitt liv idag, av en helt annan karaktär - dock tänker jag inte delge er detta förrän jag har gått igenom allt som jag måste gå igenom...Men livet är väldans spännande just nu, så mycket kan jag säga.

Återkommer närmare om detta framöver....

Ha nu en underbar onsdag - den kommer inte tillbaka!

Kram E

I dag skulle våran mamma fyllt 70 år. Tänk vad tiden springer iväg...Det är till sommaren 9 år sedan hon gick bort...I en sjukdom som jag aldrig tidigare hört talats om: Mycosis Fungiosis...En grym sjukdom som det inte finns något bot för när den tagit sitt grepp...I dag har jag slutat ta tag i telefonen för att ringa mamma och berätta om dagen...eller fråga om något, få ett matrecept, eller lämna ett...Men det tog länge innan jag var där..Trots att jag och mamma haft ett väldigt komplicerat förhållande och att jag fortfarande har saker som jag undrar över..sånt som rör min barndom och det som hände då, men kanske jag kan få något svar OM det nu skulle vara så att Terry Evens får kontakt med just henne när jag åker på storseansen i Växjö?!? Eller är det så, att vissa frågor får man aldrig svar på - det kanske inte är meningen? Man kanske inte VILL veta?? Kan det vara så?? Är det dumt att åka på seans och gräva i sånt som jag egentligen inte borde få veta?? Ja, jag vet inte, men nu är jag snart där och jag skulle ångra mig om jag inte åkte...

Jag hoppas innerligt att jag inte lämnar mina barn kvar på jorden med funderingar om jag älskar dom eller inte...med funderingar varför de inte är älskade....Jag hoppas dom känner att de ÄR kärleken för mig och att jag aldrig någonsin vill vara utan dom, att dom ALDRIG är besvärliga, att dom ALDRIG är i vägen, utan dom ÄR och jag vill aldrig någonsin ha det på något annat vis...jag hoppas dom känner det och att dom aldrig, aldrig någonsin tvivlar på det!

Så mycket kärlek till mina 4 älskade barn! Ni är bäst!

Kram E

Har skickat iväg maken till Göteborg (IGEN!!) för jobbets räkning, men även för att hämta hem den båt som vi köpt. (Eller han ska kanske inte hämta så mycket båt, men hjälpa till att lasta på båtbilen och ta hem det som ligger löst) Vi har nu alltså inte mindre än 2(!!!) stycken båtar att sommarrusta. Hoppas dock kunna sälja den ena, blir svårt att köra dubbla båtar...Det ska bli så nice med lite större båt i år. Den här har både för och akterruff och tar utan problem 5 sovande vuxna. Dessutom ett riktigt kök med riktiga utrymmen för porslin och sånt som man behöver. Var väldigt dåligt med sånt utrymme i den gamla. Var ju på båtmässan och förstörde en massa pengar bland annat på båtporslin - men sååå fint!!

Våran fina Amalou: (eller i alla fall hennes tvilling..)

Sen har vi rätt mycket annat på våran agenda nu också. Har rätt mycket styr med 16-åringen. Ska och träffa hans lärare och ha utvecklings samtal imorgon eftermiddag, efter jag varit på kurs i Älvsjö hela dagen. Fått be världens bästa familjen Flaa-Möller om hjälp att hämta upp barnen imorgon.

I slutet på mars åker jag ner till Värnamo och sen vidare till Växjö, där jag tillsammans med min fina storasyster ska gå på Terry Evens storseans. Ska bli så himla kul och spännande. Kanske han har några svar till mig på de frågor jag ställt mig många, många gånger?? Kanske han inte alls får kontakt med någon av "mina", men det gör inget - det ska bli så häftigt att se hur han jobbar...och NÅGON lär ju få kontakt - även om det inte är vi...

Det händer en del på jobbet också - det mesta av positiv art - det rör på sig och jag känner att just nu är jag "on top"...så skönt, det var längesen jag kände att jag var helt i fas. Vissa saker behöver jag fortfarande tugga mig igenom, men det är inget som brinner - vilket det mesta gjorde bara för en månad sedan...

Jag har dessutom några fler grejer som är nära förestående, som jag inte vill eller kan berätta om - kanske jag gör det en dag, när det visar sig att det inte finns nåt att berätta...

Har idag också fått ruggigt dåliga nyheter av en god vän - jag tänker massor på dig och finns så klar här när du behöver!  

Nu sover barnen och jag ska försöka andas lite!

Kram E