Jag har en liten prövotid på jobbet just nu. Hade först tänkt gå ner till 80%, men ska försöka med 30 minuter om dagen till att börja med. Vilket gör att jag kan sluta 15.30 i stället för 16.00 Detta för att det är svårt, rent praktiskt att korta arbetsdagen med nästan 2 timmar om dagen. Det funkar inte riktigt med vad jobbet kräver, och eftersom jag har en rätt braig chef, så vill jag gärna att vi i samråd kommer överens om vad som funkar. Vill inte heller att min fina kollega ska behöva ta mer - hon har så hon klarar sig ändå. Men nu provar vi i alla fall med 30 minuter om dagen, så får vi se om vi får justera det i framtiden...Vet ni hur mycket man hinner på 30 minuter!! Det är helt galet! Jag hämtade sonen på skolan, hem, hämtade jycken och gick ner till dagis. Där hämtade jag dottern och vi promenerade hem. Sen hann jag hänga en tvätt, starta en tvättmaskin, vika undan tvätt, diska undan frukostdisken + laga mat - innan maken var hemma 18.00 Helt fantastiskt hur mycket en halvtimme kan göra!! Tror att det skulle göra jättemycket för mig och familjen, denna ynka halvtimme på eftermiddagen...

Vi har precis kommit hem från simskolan, det går så himla bra för barnen, så kul att se! Dom fick börja crawla idag. Det är ett simsätt som deras far har stora problem med, så dom kommer garanterat vara duktigare än honom på det innan simskolan är slut! Kanhända jag får skicka dit maken lite...=0))

Fick ett samtal idag, ett samtal som gjorde mig så himla glad!! Jag har för nåt år sedan valt bort ett par människor i mitt liv på grund av hänsyn till andra...Det var, med facit i hand, det dummaste jag har gjort. Jag har tänkt på och saknat dessa personer mer än en gång. Vi kom så himla bra överens, men på grund av yttre grejer och av omtanke för mina barn och en annan god vän, bestämde vi oss för att avstå umgänget. I dag ringde allra bästa O till mig och vi vill båda återuppta vår relation - tillsammans med våra familjer. Det känns helt rätt, och som jag tidigare sagt 2012 är det året när allt känns så himla bra (än så länge), det här blir liksom bara ytterligare ett tecken på att detta är MITT år!! Tack snälla O för att du tog det steget som jag/vi borde ha gjort för länge sen!!

Nu sover mina barn, maken på innebandy och jag tänker träna rodel i soffan och samtidigt kolla in "Det okända", vilket lyx så här på måndagkvällen!

Kram E