Jag undrar vad som gör att personer vägrar ta hjälp eller råd från någon som kanske har kunskap och vetskap om saker och ting? Vad är det som gör att man är livrädd att lära sig av andra människors misstag? Varför känner man sig hotad om någon kommer med ett förslag, tips eller råd? Varför tror man att det är av illvilja människor ger råd eller tips?

Jag har så svårt att förstå det....Om någon ger mig ett råd om något, tex barnen, hunden eller gardintyg, så ser jag det som något positivt. Jag utgår från att den som säger det till mig vill mig väl, inte illa!

Jag ser det som att någon bryr sig om mig och vill att jag ska lyckas, oavsett om det gäller hunddressyr, barnuppfostran eller nåt annat. Jag är GLAD att någon bryr sig om att hjälpa mig, även om jag inte bett om det, så är det en person som bryr sig nog mycket om mig för att se att jag kanske behöver hjälp med ett eller annat. Jag skulle aldrig någonsin välja att se det som något dåligt!  

Vad sitter det i? Jag menar, man MÅSTE ju inte följa råden man får om det inte funkar?! Men varför är man så rädd för att lyssna? Är det för att man själv tar det som kritik mot hur man själv försöker lösa problemet, eller vad det nu är? Är det för att man är osäker? Är det därför man slår saker ifrån sig? Eller kan det vara så enkelt att man vet att den som ger goda råd har rätt och man själv är livrädd för att det sättet han eller hon gör det på är fel?? För jag tror inte det är det det handlar om. Det handlar om helt sund medmänsklighet, när man vill hjälpa någon man tycker om. Jag vet inte, men det känns som att om man inte kan lyssna på någon annan, utan bara slår saker ifrån sig, då kommer man nog aldrig någonsin vidare heller....då kommer man aldrig någonsin utvecklas som person eller människa...Det tycker jag är trist...

Kram E