I går packade vi stora kappsäcken med allt som kan tänkas behövas på båten i sommar...Det slutade med att vi fick ta 2 bilar!! Märkligt, kan tro att det är en pråm vi ska vara på...fast med fjolåret i färskt minne blev jag allvarligt brydd när jag märkte hur mycket mer jag stoppat med mig...Okey att vi har en större båt i år, men skulle verkligen allt få plats?!

När vi kom fram fick vi köra 3 kärror med pryttlar till båten och lasta i - hela sittbrunnen var full i väskor och prylar, det gick inte att ta ett enda steg där. Men efter ett par timmars stuvande och fixande, så ta mig rackarn! Allt fick plats och då har jag inte ens börjat nyttja de stora stuvutrymmena under sovplatserna. Herregud - jag kan nog lasta ett par bilar till innan båtskrället är fyllt.   Dock var maken lite rädd att vi skulle sjunka om jag plockar på nå mer, så jag får väl sansa mig lite då.

Vi sov premiärnatten vid bryggan på båtklubben. Kändes jättelagom. Att se hur allt funkar med vatten, toaletten, värmen, elen och allt runt omkring. Det är inge roligt att vara jättelångt ut på havet och inse att det inte är nåt som funkar. Väldans långt hem då...Nu känns det som att allt är under kontroll och vår "jungfrutur" kan gå av stapeln vilken sekund som helst...  

Känner att det hettar i ansiktet idag, trots att solen inte var särskilt generös idag, så tror jag att den tagit i alla fall, blir väl så på sjön?!  Så mysigt att se barnen också - så stora framsteg de gjort, bara en enda sommar har de varit på sjön, och de är så duktiga kring vattnet nu! De gick iväg hela bryggan och upp till klubben och hämtade en  båtvagn helt själva idag. När de spatserade nerför bryggan hand i hand, då insåg jag hur stora de blivit och hur underbara personer de är!

Vilket får mig att tänka på min mamma...min lilla fina mamma, som trodde att när hon hjälpte till, så hjälpte hon till, fast med facit i handen han hon bara stjälpt. Den personen i våran familj som borde vara den starkaste, den med starkast självförtroende, den med de bästa förutsättningarna har visat sig vänt allt till sin nackdel. Så trist och så tråkigt, framför allt för denne själv. Sviker man sin familj och sen sina vänner, så kommer man förr eller senare ångra sig. Det kommer alltid en tid när man kan tänkas behöva dem....och då finns de inte kvar längre....

Kom ihåg en sak,(du vet vem du är): Man ska vara som man är - duger man inte - plain and simple - då duger ingen för dig heller! Kanske är man inte bättre än nån annan?!, men man är ta mig fan inte sämre än nån annan heller! Glöm aldrig det! Om inte DU tror på dig själv, vem kommer då tro på dig?? Om du gjort bort sig, så alla vänder åt andra håller - ta tag i problemet, förklara dig, tala om vad som händer, kanske, kanske, kanske, de förlåter dig, men framför allt - ditt samvete kommer att kännas mycket lättare. Lögner kommer alltid i fatt dig....

Kram E

 

Lilla my, haha xD

30 april 2012 09:55

Man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

Och ett rent samvete är bland de bästa som finns. Därför jag håller mitt rent, jag lever trots allt mitt liv för mig i första hand och ger kärlek, respekt och vänskap till de närmsta i mitt liv <3 Är SÅ det ska vara.

Eleonor Gotthardsson

4 maj 2012 20:25

Med tanke på att jag pratat och mailat och sms:at med både E och S, och fått en massa information om både det ena och det andra, utdrag från Skatteverket och FB, så är det märkligt att ditt samvete är rent?? Men du kanske ljuger lika mycket för dig själv som du gör för alla andra?? Kärlek och respekt??? Du vet nog inte vad varken det ena eller andra är med tanke på hur du behandlat dina vänner!!? Skämmes ta mig fan!

 

Sandra

6 maj 2012 15:30

Om du nu har ett rent samvete Anna, då kan du ju svara på mina sms. För jag har inte gjort dig nånting. Var vi inte nära vänner? Eller det var skitsnack? Har man ett rent samvete har man inte en lösenordsskyddad blogg.

http://www.nattstad.se/sanemro

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...