I morse när jag vaknade mådde jag inte bra - Inte bra alls!! Det berodde mest på att jag var ute igår och det blev både för mycket att dricka och för sent, så det mesta var som sagt självförvållat.

Men jag har också en envis förkylning som inte vill ge med sig trots penicillin. Så idag var jag till Närakuten IGEN! (stamgäst där på söndagar) Där konstaterades att jag fortfarande har bihåleinflammation, så nu fick jag en penicillinsort som ska ta både bihåleinflammationen + det som sitter i luftvägaran. Ja, ja...jag tror på det när jag ser det!! Kommer ihåg här i november när jag fick 4(!) omgångar med olika penicillin, för att inget tog. Jag hoppas innerligt att den här läkaren "gissade" rätt den här gången och att min tjuriga förkylning snart släpper taget!

Och om inte den här var nog då, så kan jag berätta att inatt vaknade M typ 100 gånger och var törstig och kissnödig och jag hann precis somna om förrän hon väckte mig för att kräkas rakt över mig och sängen....suck! Ja, det var väl inte annat att vänta - Magsjukan har ju härjat på friskt nere på förskolan, så om hon skulle ha klarat sig hade det vart ett mindre mirakel...

I går hade vi som sagt barnvakt, det måste vara de bästa barnvakterna som finns! De kom och gav både barn och vuxna alla hjärtansdags presenter!! Sen fick vi skjuts både dit och sen kom A och hämtade oss inne i stan dessutom.  Våran kväll vart supermysig. Vi mötte upp kusin J och hennes P inne på Götgatan, där gick vi in och käkade på Lundbergs - så himla god mat och mycket bra service. Dyrt var det, men det var verkligen värt varenda krona. Sedan vidare till Broder Tuck för att lyssna på bror som var precis lika bra som vanligt! Efter hans spelning gick vi upp och satt och surrade och drack en massa - vilket jag ångrar idag...Men va tusan! 

Vi har haft en himla mysig alla hjärtans dag här i övrigt. Maken hade faktiskt köpt present till både mig och barnen. Han är så himla go min man!!

Näe, tillbaka till Rodelträningen i soffan!

Kram E

I kväll har jag och mannen lyckats få barnvakt och ska faktiskt in till stora staden och gå på en spelning med min bror och hans band Quitsand. Ser fram emot det jättemycket. Vi är verkligen inte bortskämda med barnvakter vi! Vi har liksom ingen sån i närheten. Eller egentligen har vi det, men vi är lite dåliga på att nyttja dem. Känner hela tiden att - Nej, vi kanske kan behöva det till en annan gång..nån gång som är viktigare...

Vi har egentligen superbra barnvakter i våra grannar, men som sagt, vi är inte så duktiga på att nytta dessa. Men vi har inte heller så stort behov av att vara själva, utan barnen, utan gör gärna saker tillsammans.

Hur som helst - ikväll ska A & S få äran att ta hand om våra små då vi ska ut och käka och sen vidare på spelningen. Ska bli supermysigt att få komma sig ut själva och bara vara....

Har (förhoppningsvis) lurat med mig ett par av mina kollegor och en gammal stalltjej. Så nu är det bara att göra det precis så kul som man vill att det ska vara!

Kram E

I dag hade jag väldigt goda förutsättningar att gå ut och promenera med ett par av mina grannfruar. Dock så började dagen med pann-knack och jag har fortfarande en skallebang som inte är mänsklig!

Jag var hos frissan idag förresten...Jag slingade håret, så nu har jag en ny vårfräsch look   . Sen klippte jag faktiskt lugg också....jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det än, jag vänjer mig  förmodligen, men just nu känner jag att jag borde ha stått på mig mot min frisör - det var nämligen hennes förslag...

Försöker dessutom förstå att den här veckan snart är slut...? Jag har i och för sig vart hemma måndag tisdag, men det är helt sjukt vad dagarna går fort på jobbet!

Jag hoppas verkligen att min kollega tycker att det känns lika bra med mig, som jag tycker det känns med henne. Jag har nämligen ett par månader kvar på min provanställning och jag har tänkt endel på det här den här veckan. Så typiskt att jag blev sjuk under provanställningen!!  Tänk om det skulle bli så att jag får gå efter min provanställning?  Då skulle jag bli himla ledsen och less!!    När man äntligen hittat ett BRA jobb....

Ska ut på raj-raj i helgen! Vi har fixat barnvakt, så vi ska in till Broder Tuck och kolla in Micke och hans band. Tar med mig min allra bästa A från jobbet  ev tar hon med sig nån kompis, och sen en annan "kollega" + hennes kille. Sen kommer eventuellt en tjej från stallet med också - kommer bli super-roligt!

Näe - ska nog blanda mig en grogg bestående av vatten och en treo...sen sängen, så kanske huvudet sitter där det ska imorgon!

Kram E

...i alla fall inte för mig!

Jag kan nu konstatera att på 2 försök till att bli sund, har jag bara blivit sjuk! Det tycker jag är bra jobbat! Jag sprang som ett tok för ett tag sen, jag sprang både dagar och kvällar och tidiga mornar - mest som ett sätt att springa av mig längtan efter mina stora pojkar - det var på den tiden jag precis flyttat hit, separerat och allt var bara kaos i mitt liv. Då sprang jag. Jag försökte nog springa ifrån det mesta tror jag, när jag inte sprang, jobbade jag. På den tiden hade jag dubbla jobb. Började 5.30 på ett företag, började sedan 8 på mitt ordinarie jobb - jobbade där till 17 och åkte sen vidare till jobb 1 igen för att jobba till framåt småtimmarna. Det i kombination till mina många och långa springpass gjorde att jag sprang till mig en hjärtmuskelinflammation. Inte så skönt kan jag lova! Kommer aldrig mer träna minsta lilla när jag är förkyld, eller på väg att bli.

När jag denna gång försökte börja träna, så hann jag i alla fall gå på gym:et 2 gånger och promenera hann jag kanske med 5 gånger, innan förkylningen slog till med full kraft! Den visade sig sedan då vara öroninflammation och bihåleinflammation. Det är nu jag inser att det kanske är så att jag ska vara lite lönn-fet och otränad?? Min kropp kanske inte har lust med tvättbräda och kanhända min kropp tycker att den vill ha lite gädd-häng? Tja, vad vet jag, men det känns som det är väldigt tydliga signaler....

Kram E

Jag har i några dagar här återgått till tonåren! Eller i alla fall om man ska räkna sovvanor i alla fall! Jag har somnat tidigt och sovit till mitt på dagen! I går sov jag till halv 2, idag sov jag "bara" till halv 11. Det är rätt fantastiskt för att vara mig. Jag som aldrig sover längre än till 9. När jag var yngre kunde jag tryna och sova till långt utåt dagen, men numera är nog 9 min absoluta maxgräns! När jag vart ut och partat blir det ännu tidigare. Då vaknar jag sällan efter 7-8. Uffe brukar tycka det är rätt bra - i alla fall om vi haft fest hemma, för då är det röjt innan han funderat på att börja röra på sig...  (Få inga assosiationer nu, fanns inga bättre smiliesar)

I morgon ska jag i alla fall försöka jobba lite, jag blir gaaaaalen av att gå hemma - även om mina vakna timmar inte är så många, så blir jag så rastlös av att vara hemma. Märkligt det där, för jag har egentligen ingen ork att göra så mycket heller.

Kram E

...kan faktiskt vara ganska skönt ibland. Fast jag har verkligen ingenting att gråta för- jag har precis allt man kan önska sig av livet, jag har ett bra äktenskap med en man som älskar mig och som jag älskar och är lycklig med, jag har 4 underbara barn som är mitt ljus, mitt allt och hela mitt liv! Jag har ett boende jag är mer än nöjd med. Nu har jag dessutom ett jobb som jag verkligen tycker om, med en kollega som jag känner blir mer och mer min vän OCH  kollega - jag är helt enkelt så himla lyckligt lottad! Men ibland känner jag att jag VILL gråta lite (ja, jag vet - inte riktigt klokt, men "that´s me") då tittar jag på antingen "Spårlöst försvunnen" eller varför inte "Extreme home makeover" - dessa 2 program kan jag verkligen rekomendera för den som behöver tömma systemet lite!

Ibland tänker jag på hur mitt liv såg ut för så där 8 år sedan....När jag levde med en man som förmodligen inte var riktigt frisk. Jag vet inte varför jag hamnade där jag hamnade - med tanke på att han redan var dömd för misshandel på sin förra fru - som dessutom hade skett inför ögonen på deras 2 små barn...På något sätt trodde jag på det han sa - att han var helt oskyldig och allt var egentligen hans förra fru´s fel. (yeh, right! ) Vilket jag rätt snart fick se med mina egna ögon att så var inte fallet.

Jag kan inte förstå och kan inte begripa hur jag under 3 års tid gick med på att leva det livet jag faktiskt levde....Hur jag kunde låta mig bli förnedrad och misshandlad både psykiskt och fysiskt?? Det är märkligt hur människan anpassar sig till hur omgivningen ser ut - just då.....

Hur man under 3 års tid kan smyga på tå för att inte störa eller göra något så den andre parten ska bli vansinnig, galen eller hota med att ta livet av sig? Hur kan man acceptera att en person kastar skurvatten över en när man har tänkt gå ut med arbetskompisar? Näe, jag mår fysikt dåligt när jag tänker på de saker som jag egentligen gömt långt bak i mitt minne, som jag nästan aldrig längre funderar på...

Det är konstigt att man kan gå från ett liv, fyllt med tårar och där man bara är olyckig och aldrig glad - till att på bara några år - ramla in i ett liv där man ständigt är (mer eller mindre) lycklig!? Men det är ju en himla tur att det kan bli så! Jag är i alla fall en glad, lycklig och tacksam person och tar vara på varenda dag - jag om någon vet hur fort livet kan förändras.....

Kram E

I fredags när jag skulle på jobbet kände jag mig lite så där halvsliten, kollade tempen och såg att hoppsan 38,1 grader....Nå, jag tog ett par alvedon och sen åkte jag in ändå. När min kollega A kom, så visade sig att hon var inte heller frisk....Så det var rena rama sjukstugan på jobbet...Nå, hur som så var jag på Närakuten idag och det visade sig att jag har öroninflammation (har jag inte haft sen jag var bäbis tror jag) och dessutom har jag bihåleinflammation. Livet är ju för underbart ibland....suck!

Nå, jag får väl vara hemma imorgon och kurera mig lite, så hoppas jag vara tillbaka på jobbet på tisdag....

Kram E

Nu får det f-n i mig räcka!!! Det har snöat säkert 2 dm sen igår! Fattar inte hur mycket snö det ska komma den här vintern?? Trodde att jag faktiskt skulle slippa sådana här vintrar när jag valde att flytta 110 mil söderut?!? Men inte då! Här ska det både snöa och vara många, många minusgrader. Vilket det iofs inte varit idag, utan mer riktig blöt, äcklig, tung snö......

Älste sonen "ramlade" ner från Vuollerim igår - trevlig att se honom igen, men det märks att han är i tonåren - det är inte riktigt samma kille som för bara ett halvår sedan. Nåt har hänt och det är väl förmodligen hormon-stormen som slagit till i kroppen på grabben! Men, men....man kanske ska vara tacksam över att han inte är tjej...Fast det kommer ju en sen - och om jag har räknat korrekt är risken att hon är i värsta tonåren, medans jag precis borde vara i övergångsåldern - känns som en mindre lyckad kombination....

Kram E