Jaha, så var den här helgen till ända då! Fort går dom, dessa helger. Men jag har faktiskt inte börjat ha söndagsångest än, trivs superbra på nya jobbet och lär mig massor varenda dag! Det känns så klockrent att ha en person i samma rum som kan ALLT vad gäller bokföring och redovisning. Det som är bäst med henne (förutom hennes kunskaper då) är att hon hjälper mig på "rätt" sätt! Jag får först tänka själv och försöka lösa problemet - när hon märker jag kört fast ordentligt, så visar hon, men jag får själv chansen att först fixa det själv....

I helgen har vi tagit det rätt lugnt. Fredagen var jag helt slut, gick till och med och sov middag efter jobbet....gick i säng ett par timmar senare...   Så nice....

Lördagen blev det städning och sen matlagning hela eftermiddagen. N & M kom ner och käkade med oss - jättetrevligt.

Söndag var det lekslottet med N & hennes 2 döttrar. Dessvärre tog det snabbt slut för den äldre av hennes döttrar då hon kräktes ner hela soffan och sen hela golvet...stackars liten. Nu hoppas jag att vi kanske kan klara oss här hemma, utan att bli magsjuka vi också.  Jag och hennes yngsta och mina 2 stannade kvar och lekte. Ringde efter maken som kom och hämtade oss. Lunch på MC Donalds och sen fick lilla F följa med oss hem och leka. Tjejerna hade jättekul och till och med storebror fick vara med och leka...Det hör inte till vanligheterna....  

Mina älskade barn - sååå mycket kärlek!!

Kram E

I går blev det en Spa-kväll hos grannen med både vin, ansiktsmask, hårinpackning, bastu och dessutom det obligatoriska snöbadet! Det var riktigt kallt kan jag informera om! Jag tror inte att jag tänker basta mer så länge snön ligger kvar. För är snön borta, så finns inget att snöbada i - logiskt va!?!

I övrigt har dagen varit bra - dock lite sliten - det blev mer vin än jag hade tänkt från början....Nå, dagen är avklarad och jag hade en förhoppning om att grannfruarna kanske hade glömt bort vår torsdagspromenad, men inte då! Klockan 20.00 är det uppställning på gatan för en prommis runt i ett riktigt snöigt glömsta!

I morgon bitti har jag förhoppningen om att orka upp runt 6-tiden, för då tänkte jag nämligen både gym:a och bada innan jag ska iväg till jobbet! Wish me luck!

Kram E

...har jag slutat avlägga - av princip! Jag är nämligen inge bra på att hålla dem...Dock har jag lovat mig själv att börja träna. Anledningen är inte så mycket övervikt eller så, utan mer för att jag känner att ryggen och axlarna totalt saknar muskler - vilket gör att jag får ont av att sitta ner vid skrivbordet hela dagarna. Det känns som att det är billigare med ett gym-kort än att bli sjukskriven för musarm eller andra sådan krämper som kommer när man inte tränar och bygger lite muskler just på dessa platser.

I dag var min introduktion. Fick en PT som skulle visa mig runt bland maskiner (som jag blev lite rädd för - (de såg ut som tortyr-redskap vissa av dem. Dessutom tror jag faktiskt att de är det på sant åxå)..Killen som skulle visa mig maskinerna var väl max 25 och ooootroligt vältränad (så som jag kommer se ut om ungefär ett halvår...) Kände mig om möjligt, än mer ofit! Nå, jag kämpade på där och tänk - jag fick faktiskt en kommentar som jag (så klart) sög åt mig som nåt positivt. Han sa nämligen att jag var väldigt uthållig - vilket förmodligen inte berodde det minsta på det, utan mer på att jag inte visste riktigt när vi var klara - och körde på lite till när han var på väg till nästa apparat....

Hur som helst, när min timme hade gått kände jag mig väldigt nöjd, och duschade och åkte hem. Där meddelade maken mig att grannen ringt och då slog det mig - Vi hade ju bestämt oss för att gå på en promenad ikväll - nå, det var ju bara att klä på sig och knalla iväg då. Det blev en rejäl promenad på dryga timmen, så idag kan jag nog säga att jag tränat ordentligt!!

Kram E

Lilla dottern var ängslig inatt. Det visade sig sent omsider att hon hade ont i örat....tätt följt av kissnödig och törstig...Eftersom hon är jättedålig på att ta medicin, försöktes det först med dricka och ett toabesök, men när hon meddelade att det faktiskt inte hade gått över - trots dessa åtgärder, så blev det lite alvedon....

Då lyckades hon till slut somna om. Maken var hemma med barnen idag, vi visste  ju inte riktigt vad som skulle hända med M, med öron och feber och sånt...Men allt har varit lugnt, ingen feber, inte ont överhuvudtaget, så imorgon blir det helt vanlig förskoledag igen...(Hoppas vi - om natten blir lugn förståss)

Jag själv har varit som en levande död idag, men förhoppningsvis känns det bättre imorgon. Men jag förstår inte varför jag inte har förstånd att gå i säng lite tidigare när det varit sådana här nätter??? Kan någon klok människa förklara det för mig???

Vi ska förresten göra om vårat kök! Nya fräscha luckor ska det bli - jag förstår inte hur man kan välja gröna luckor....???? Nå, den här gången blir det vita och helt andra handtag. De senare har vi varit trötta på sen de kom upp, så bara det kommer bli ett lyft!!! Jag är glad att jag är gift med en man som har kontakter inom de flesta branscher - badrum, kakel och kök (dyra grejer!) Det finns bara en sak till att önska - kan han möjligen hitta nån god vän inom möbelbranschen åxå???? Hittat nya köksmöbler som klöser lös på dryga 40 000,- innan jag får de möbler jag önskar....

Om du som läser jobbar på MIO eller så - ring mig!! =0))

Kram E

Ja, faktiskt känns det så! Inte så att jag inte trivs att vara hemma och ledig, men det är absolut inte jobbigt att gå till jobbet längre!! Det är liksom inga problem att stiga upp på morgonen och dagarna bara susar förbi på jobbet, så det känns absolut bara bättre och bättre för varje vecka jag avverkar. Förmodligen för att jag känner att jag inte behöver fråga om minsta lilla grej, jag har faktiskt lärt mig liiiiite som jag behärskar alldeles själv! =0)

Jag skickade iväg maken på affären för att veckohandla, tyckte han behövde komma ut lite då han vart hemma med barnen idag - A fick ju feber igår och var taskig i kistan. Idag har allt varit precis som vanligt, så imorgon blir det vanlig förskoledag för de små!!

Det här är verkligen ljusglimtar i mitt liv! Att barnen inte är allvarligt sjuka... att jag kan gå till ett jobb som jag trivs med och som jag lär mig massor på.... Jag kan sen komma hem till en man och till mina älskade barn som jag älskar och som älskar mig......Kan man begära mer av livet??

Kram E

...har jag idag! Vi var bortbjudna på middag till S & O I Nynäshamn igår. Supertrevligt, med god mat och dryck. Barnen hade jättekul, speciellt A som fick spela TV-spel med K, tror inte dom lämnade TV:n överhuvudtaget på hela kvällen...

De "vuxna" grabbarna stannade uppe en stund till efter vi (förståndiga) gått i säng. Det märks på min äkta hälft idag. Han är riktigt eländig!!

I dag fyller M:s Gudfar år, så vi ska gå över till honom lite senare med en liten present från henne. I övrigt har vi typ 1000 saker som vi skulle behöva göra, vi får väl se vilka (eller kanske vilken) av alla dessa grejer vi ska prioritera - kan hända det blir rodelträning i soffan istället för att ens börja.....Har ju hela veckan på oss att göra tråkiga saker!

Nåt som är lite märkligt är att jag tycker det känns helt okey att det är måndag imorgon. Som våran vän S sa - Du trivs nog på ditt jobb! Ja, faktiskt - det känns jättebra och jag hoppas det kan få vara så nu. Det är jobbigt att byta jobb, så jag hoppas att det var sista bytet på länge, länge!!!

Näpp! Nu är det dags för lite lunch för våra små och sen får jag väl försöka ta tag i stryktvätten...Jihaaaaaaaaaaa så jättekul! =0(

Kram E 

I kväll ska jag på party! Inte vilket party som helst, utan ett vuxen-party. Ett vuxenparty med leksaker för vuxna....Jag förmodar att jag kommer att sitta och rodna mest hela tiden, eller så kommer vinflaskan jag tänker ha med mig dämpa den värsta rodnaden på mina kinder...Jag är egentligen inte alls pryd, men just sånt här gör att jag känner mig lite obekväm..Fråga inte varför jag tackade ja till inbjudan, för just nu har jag ingen aaaaaning!

Det lustigaste är att alla andra av de här typerna av home-partys, med plastgrejjer, ljus, kläder, ja, you name it, så säger oftast männen (eller i alla fall min) - Köp inte hem en massa skit nu!! Men just det här specifika partyt jag ska på ikväll, då blir det minsann andra ord på vägen...- Se till att köpa nåt nu älskling...=0)

Nå, vi får väl se - antingen rodnar jag mig igenom partyt och rusar hem tomhänt när det (äntligen) är slut, eller så gör vinet mig frispråkig och shoppingsugen, så jag gör av med hela lönen på "bra att ha grejjer" som mannen skulle uttrycka det! =0))

Hur som helst - nu tänker jag slå upp ett glas vin, kanske till och med två, som jag hoppas hinna tömma innan klockan 19.00 Skål!!!

Kram E

Ja, som jag berättat tidigare så har jag bytt jobb (igen!!). Anledningen var bland annat att barnen fick långa dagar och att jag jobbade mycket övertid och hela vår lilla familj blev lidande....Jag sökte faktiskt väldigt omsorgsfullt och sökte verkligen bara sådana jobb jag verkligen kunde tänka mig....inte som när det var lite panik och mitt jobb skulle ta slut, utan jag satt ju liksom inte i sjön den här gången, utan kunde faktiskt kosta på mig att vara väldigt kräsen....

Jag fick då jobb på en firma som ligger gränsande till där vi bor, dessutom bara 75% vilket är superbra med tanke på barnen.

Jag har hela tiden känt i ryggmärgen att det här är helt rätt beslut, men här i början av veckan kände jag att jag är helt lost!!! Avstämningstider och momsrapportering och jag kände mig helt yr i mössan och började förstå att jag var nog lite dum i huvudet....Så kände jag i flera dagar, och började fundera på vad jag egentligen hade gjort GULP!! Men idag så kände jag att jag faktiskt behärskar saker som jag inte gjorde för en månad sedan, då den första dagen jag jobbade. Jag har lärt mig massor på en en månad och kanske inte ska tro att jag ska kunna precis ALLT....

Jag har en himla bra kollega som sa några kloka ord till mig idag: Det tar upp till ett år innan man kan företaget, känner folket, känner till allt som ska göras och hur det ska göras...och hon har så sant!! Det är väl bara det att jag VILL kunna precis ALLT NUUUUUU!!!! Nå, förhoppningsvis så om ett par månader kan jag mer - kanske till och med kan klara mina avstämningar hyfsat bra själv.....Hoppas det! Jag vill kunna jobba självständigt, utan att behöva fråga om allt. Men det känns skönt att ha A på andra sidan skrivbordet - som har jobbat med sånt här i 100 år och kan företaget utan och innan. Det inte hon kan är inte värt att kunna!

Nu tänker jag träna lite rodel i soffan! Vi höres!!

Kram E