I söndags eftermiddag fick jag lite ont i magen, eller ganska mycket om jag ska vara riktigt ärlig. Låg i princip i soffan från 14 och M fick fixa det mesta, både mat till barnen och ta ut Smokie på prommisar. Sov som en kratta natten till måndag för att jag hade så ont, men åkte i alla fall till jobbet....där valde jag efter ett par timmar att åka hem igen. Det gjorde så jäkla ont - jag nästan grinade! Hur som i samråd med läkare bestämde vi oss för att det var nån typ av magkatarr och jag skulle behandla med losec, novalucol och lite samarin. Fungerade ICKE!!!! I dag på jobbet kände jag att det inte funkade, så jag bad min älskade make skjutsa mig till akuten. Hamnade på kirurgakuten och fick en läkare som inte var en dag över 20! ( Eller det kanske han var, men han såg inte äldre ut. Kändes halvskumt,  Törs jag tro att den fjuniga tonåringen kan sätta en diagnos på mig??) Ja, han sa i alla fall att han trodde på blindtarmsinflammation - ville bara att jag skulle få göra en skiktröntgen först...

Det var det absolut vidrigaste jag någonsin har druckit, den där kontrastvätskan man skulle inta inte mindre än 1,5 liter av!! Usch och fy! Kan meddela att det var väldigt nära till vomering, men lyckades behärska mig!

Skitröntgen utfördes klockan 16.00 och när jag kom upp på avdelningen igen hade jag visst närmare 39 graders feber - röntgen visade såklart blindtarmen! (som jag dessutom trodde man fick när man var betydligt yngre??)  Så...maken och barnen var förbi med lite duschgrejer och rena kläder och en liten tandborste (+ datorn!!  Väldans viktigt!!)

Nu inväntar jag operationen som är sagd ska börja klockan 21.30, om inget annat mer akut kommer in.

På jobbet har vi revision, så det här med blindtarmen hade inte kunnat komma mycket mer olämpligt! Dessutom skulle maken till Göteborg på mässa imorgon, onsdag till torsdag, men det blev inställt i och med det här då!

Planering ja! Nej...det är nog bara att ge upp. Livet händer - utan planering och endel saker rår vi inte över!

Kram E