...så mycket har jag förstått av min vistelse här. Jag trodde faktiskt att jag skulle få åka hem imorgon och få vara med min familj i helgen. Men det kunde jag fet glömma! Just nu har jag dryga 39 grader och förbereds för operation under morgondagen om ingen plötslig vändning sker. Blir så himla ledsen så att jag bara bröt ihop! Den här magiska vändningen har jag väntat på i flera dagar nu (Men det hoppas jag såklart att det ska!) Enda som jag ser det fördel med operation (förutom att jag blir frisk då), är denna hiskeligt hemska sjukhusmat som jag slipper - då kan jag få lite dropp i stället.

Har i övrigt vart en skitdag idag. Haft superont och bett om smärtis här på eftermiddagen, men inte fått något, trots upprepade påtryckningar. Vet inte varför, men det kändes lite som att dom tyckte jag inte behövde det och kanske var lite "kjolbyxa" och gnällig. Dock när dom senare kom och tog prover och insåg att febern knallat upp på 39 och min puls var skyhög, så undrade hon lite försiktigt om jag hade ont. Ja, sa jag, har sagt till om det ett par gånger..Ja, fick till slut lite som faktiskt hjälpt lite grann. Ska invänta världens gulligaste nattskötare (Säger man så om manliga sjuksköterskor)? Han är så himla lyhörd och kollar och fixar, inte bara mig utan den gamla damen jag delar rum med som är lite senil och väldigt påfrestande för övriga sjuksyrror, det har jag förstått. Stackars tantaluring! Jag har sprungit och hjälpt henne endel här när jag känt mig hyfsat pigg och smärtfri, men hon är jätteförvirrad och jag märker att irritationen hos syrrorna är rätt hög. Snart kommer inte jag kunna vara tyst kan jag meddela...(då lär jag få än mindre smärtlindring antar jag!)

Min fina make och lill-tösa var hit på eftermiddagen. A är lite hemlig just nu, han tacklar det här med att mamma är på sjukhus på ett lite märkligt sätt stackarn. Önskar jag kunde vara hemma och förklara för honom....Älskar dom så mycket!

Ja, ja...imorgon är en annan dag - kan bara bli bättre nu!

Kram

E

Ligger här i min sjuksäng och inväntar ronden. Har fortfarande feber och nu ska läkaren besluta om det är dags att öppna igen för att se om det är en abcess...abcess=varbildning och den sitter i magen. Eftersom blindtarmen var spräckt så kan det tydligen bli så här...Är fortfarande lite upprörd över att jag fick diagnosen magkatarr på Vårdcentralen och jag har bestämt mig för att aldrig någonsin mera uppsöka densamma. Vi ska byta!! Tack gode gud att vi faktiskt kan det. Tänk i småbyarna och så, där man faktiskt inte kan byta utan det bara finns en. Känner man sig otrygg där, får man ändå gå dit. Alternativ finnes ej.

Ja, ja...jag ska ta och försöka få in nån och dopa mig med nåt, har ganska ont och känner mig gråtfärdig - mest bara för att jag hade trott att jag skulle få åka hem idag! Kan man ju fet-glömma med tanke på att febern är uppe på 39 grader. Saknar min familj så det gör ont i kroppen och ringde och grinade åt maken när de hade tempat mig...Ringde och väckte upp syster också och beklagade mig lite där också. Känns faktiskt lite bättre nu.

Får väl försöka se det så här: Jag fixar inte att ta hand om mina barn, även om jag skulle vara hemma - bättre att ligga här och inte göra ett skit, kanske jag snart är på benen.

Har i alla fall fått besked att jag blir kvar till imorgon, då vi tar ny ställning till om jag ska öppnas igen eller inte. Blir i alla fall penicillin intravenöst minst ett dygn till...Håll alla tummar att det räcker så! Att jag kan komma mig hem imorgon eftermiddag-kväll. Skulle så gärna önska det.

Kram E