Jag har haft sånt bra start på 2012, och jag hoppas det håller i sig! Idag har vi varit till Ursvik och träffat 2 kusiner och barnens bonusmormor och morfar. Supergod mat och trevligt umgänge och barnen var överlyckliga för att få vara med min kusin J i hans rum med alla "krigsgubbarna".

Vi ramlade in hemma vid 20-tiden och barnen slocknade i pappas famn i soffan. Jag chattade lite med en tjej hemifrån byn och vi bestämde att vi skulle ses i sommar. Bytte nummer och jag skulle försöka trixa in i min mobil deras nummer -hade lyckats missa en siffra sen sist, men i stället för att ändra numret lyckades jag ringa upp numret och hamnade hos hennes trevliga man. Vi surrade i säkert en halvtimme! Trevlig "felringning".

Hur som helst - det känns som att 2012 är det året jag ska umgås med de människorna jag tycker om! Bara!! Jag tänker inte öda en enda sekund på det som inte är värt att öda tid på! Kör hårt 2012 - fortsätt på samma sätt, så hänger jag bara på!

Kram E

I dag fick jag sovmorgon....sov till 9.30 och det var så helt underbart! Vi städade undan lite julgrejer och så kom det ett sms från lillebror! Vi bestämde att ses, så de rullade söderut mot oss...Jag älskar verkligen spontant påkomna grejer! Det blir som bäst så! Dom ramlade i alla fall in hos oss strax efter lunchtid och jag och K åkte iväg och handlade - helt själva, utan barn och män och himla vad skönt det var! Männen och barnen tog en promenad med Smokie, som idag fick sin jungrupromenad efter sitt brutna falangben, och allt gick bra, ingen hälta, så nu kan vi nog återuppta lite träning och skogspromenader igen.

Vi fixade till en delikat potatisgratäng och stekte på lite fläskfilé med grönpepparsås till - shit vad gott det var, speciellt då man missat lunchen idag..

Det var så nice att vi sågs igen, vi har nu bestämt att det ska bli lite ordning på våra dejter, det har varit alldeles för länge mellan gångerna. Nu har vi i alla fall bokat in sista helgen i januari, så då åker vi ut till norra sidan staden! Trevligt! Jag är så kär i deras små loppor A & E, så himla underbara ungar! Jag säger det igen - inga fler egna, men jag lånar mer än gärna M & K:s barn. Sötnosar! Skulle lätt kunna äta upp dom båda två!

Sen fick jag också ett roligt samtal från min kompis som jag skrev om här om dagen, hon har blivit anställd av en advokatbyrå inne i stan som assistent!!!! Förstå vilken tur!!! Eller egentligen inte tur, utan mera så att hon förtänade det! Mer än någon annan!! Det som var så himla kul var att en FB-vän meddelade att de behövde folk, och min kompis var uppe i de rosa molnen redan då jag hade  lämnat numret, när vi hade lagt på ringde advokatbyrån!! Undrar just bland vilka moln hon var sen?!?

Nu sitter jag i alla fall i soffan med julen undanstädad och väntar att maken ska komma hem från Arlanda med den stora sonen som varit hemma hos pappa i jul! Längtar, längtar, längtar!! Älskade ungar - hur har man någonsin klarat sig utan dom? Jag menar innan dom föddes? Vad gjorde man med all kärlek?? Eller man kanske inte hade så mycket kärlek i hjärtat då?? Eller hade man?? Det är i alla fall översvämning där mest jämt nu tycker jag, när man tänker på barnen, eller bara sitter och håller om dom...så mycket kärlek...både till dom och till min allra bästa U. Om ni bara visste hur mycket jag älskar er!

I dag var faktiskt lite som julafton! Lillebror och familj kom förbi och vi hade en jättemysig dag/kväll. Sonen kommer snart hem och jag får krama honom. Julen är äntligen väck ur vårt hus! (Hoppas inte på några besök förrän möjligen, tidigast nästa år!!)

Kram E

Jag har en vän som är arbetslös. Hon har i och för sig inte varit det så länge, för hon slutade skolan i somras och fick sommarjobb på Max, där hon stod hela sommaren. (Ja hon står där vissa nätter och helger också, men fast jobb verkar svårt att få). Hur som helst, tjejen är dryga 20 och har så himla mycket driv och vilja så jag blir nästan tårögd.

Hon stiger upp i tid varenda morgon, aldrig senare än 8. Sminkar sig och fixar till sig i schyssta kläder. Sen sätter hon sig och skickar in ansökningar på jobb och putsar lite på sin cv. Ringer runt på sökta jobb och ringer efter gula sidornas telefonnummer på företag hon tycker verkar okey att jobba hos. I bland får hon åka på intervjuer och hon har även fått nåt kortare vikariat på "sitt" sätt. Det finns liksom inget som hon drar sig för att göra eller jobba med - hennes önskan är att få ett jobb och jag är helt övertygad om att hon kommer lyckas! Jag frågade henne en gång varför hon gör så, alltså jag tror jag skulle sitta med "morrisen" på mig mest hela dagen om jag inte behövde klä på mig och åka till jobbet. Hon svarade att det "hörs" i telefonen när hon ringer potentiella arbetsgivare om inte hon är påklädd och sminkad...hon känner sig piggare och det "låter" när hon söker jobb!

Det märkligaste av allt är att med tanke på hennes bakgrund - är att hon orkar vara sån som hon är! Alltid glad och det sitter aldrig fast utan hjälper alltid de som behöver hjälp! Det är helt galet välstädat och putsat hemma hos henne. Helt perfekt. Hennes föräldrar valde att lämna detta jordeliv, hennes mamma när min vän var 11 och hennes pappa bara för något år sedan. Sen har hennes barndom varit allt annat än rosenröd, men hon ser inte bakåt, utan framåt! Hon menar att det finns inget som hjälper henne med att hon tar på sig "offerkoftan" som hon säger, utan det enda som hjälper henne är att göra något åt det! Kämpa vidare och gilla läget!

Ja, det ligger nog nåt i det - alldeles för många som ömkar sig i den skit som varit, utan att se sina egna fel och brister, helt utan vilja att göra något åt det som inte är/har varit bra! Nå, det är inte mitt bekymmer, utan deras. Tycker bara det är trist...livet har sååå mycket mer att ge och det blir såååå mycket roligare om man försöker borsta av sina axlar, resa sig upp och knalla vidare. Finns ingen som kan ändra på det som varit, men vem som helst kan ändra sin framtid - om man vill!!

Kram E

I dag är det den 3/1 och vi har sett solen i Huddinge idag. Så himla mysigt och det ger mig lite hopp om att eventuellt kommer detta eviga mörker snart att vara bortjagat av solen!! Men så läser jag att det hotas med snö!!! Jag vill för f-n inte ha nån snö!!! Jag flyttade från "lapphelvetet" ner till Stockholm av 2 anledningar. Det ena var snö och det andra var kyla!! Vartenda år som jag bott här (blir 12 år i april), så har det varit hur mycket snö som helst och varenda vinter har det varit kallt!! I år är nog första året som vi inte har snö och det har varit varmt ända tills nyår, då blev det helt plötsligt 12 grader kallt?!? Nå, det gick över lika fort, men nu smyger sig minusgraderna på igen! Vill inte!!! Jag vill verkligen INTE!!! Snälla, snälla den som nu bestämmer - skräm bort kylan och snön till nån annan landsände tack!

Har lite funderingar på att gå ner i tid på jobbet. 80%-90% skulle vara rätt skönt. Känner att jag har lite körigt här hemma när U jobbar hemifrån. Nu ska han dessutom åka med jobbet till Frankrike, och jag gruvar mig redan för lämningar och hämtningar och hur jag ska lyckas få ihop mina timmar på jobbet. Nå, nu är min chef förmodligen den bästa i världen, så han förstår mig och jag kan jobba rätt fritt, bara jobbet blir utfört...Inte alla jobb som man kan göra så på. Ja, ja...vi får se. Ska göra ett test och se vad som krävs, hur man kan kapa lite tid, eventuellt jobba endel hemifrån? Finns säkert en lösning så man kan få till det!

Livet är fullt av utmaningar och det ska nog lösa sig det här med!

Kram E

Det blev ett riktigt trevligt nyår igår. Min fina, fina storebror kämpade på med middagen och det blev så gott så jag käkade till magen stod i 8 hörn. Det blev hemmagjorda skagen toastar, helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré! Till detta blev det ett gott rödvin. Vi var 13 pers och jag är impad över T:s förmåga att få ut alla tallrikar så himla proffsigt och snyggt upplagt, dessutom så himla gott! Efter maten blev det soffhäng med lite kaffe, likör..

12-slaget firade vi över hos familjen J. Tanken var att vi skulle fortsätta där en stund, men våra barn bröt ihop när vi kom hem, så vi insåg kanske att det var dags att stoppa dom i knopplådan i stället. Vid 3 rycket gick sista gästen och i morse njöt vi alla av en underbart lååååång sovmorgon. Barn nummer ett steg upp kvart i 11 och M fick vi väcka en halvtimme senare...hon hade förmodligen sovit fortfarande annars. Bror och make åkte och köpte en delikat lunch/middag på Ivans. Tack och lov att han finns den där Ivan. Så bra att ha dagar som denna!

Tack ALLA som deltog på ett eller annat sätt för att vår nyårsafton blev så himla mysig! (By the way...gillar våra nya grannar - enkla människor som är ungefär som oss!     

Nu - Tillbaka till lodrätt läge!

God fortsättning på er!

Kram E