Jag har en extrem fobi för spindlar. Då handlar det inte bara om  stora lurviga sådana, utan lika gärna de små "söta" röda lyckospindlarna....

Jag kommer ihåg den sommaren vi höll på att bygga vår altan. Det var vår första sommar här och vi kände egentligen inte alls våra grannar. Det var mest så att man hälsade när man stötte på varann ute på gatan.

Det här var en eftermiddag när mannen åkt till brädgården för att möta upp snickarna som hjälpte oss med altanen. Jag skulle marinera lite kött som vi bestämt att vi skulle grilla senare på kvällen. När jag står där i köket upptäcker jag en spindel som sitter i kökstaket. Jag kastar mig över telefonen hysteriskt gråtande och ber mannen komma hem och rädda mig!! Vilket han naturligtvis inte kunde, han höll på att lasta bräder och tyckte nog att jag var mer än lovligt hysterisk. Han sa åt mig att lämna köket och gå till ett annat rum,  men det var ju uteslutet - hur skulle jag kunna lämna köket?!? Då kunde ju det åttabenta monstret hinna försvinna och tanken på att jag skulle sova i ett hus med en spindel, som jag inte visste var han befann sig, fanns inte på min världskarta!!

Efter många om och men och jag verkligen förstått att mannen inte tänkte komma och rädda mig, såg jag grannen längst bort, vara utomhus. Jag kastade mig ut genom dörren och jagade fast honom! -Snälla du, kan du hjälpa mig med en sak, frågade jag. Självklart kunde han det. Jag förklarade mitt dilemma och han följde med hem till mitt kök.

Där var den!! Den ruskiga sak som fått mig till tårar kröp omkring helt obekymrad i mitt kökstak!! N (min granne) tog en stol, och beväpnad med hushållspapper dräpte han mitt ovälkomna husdjur! Jag kommer för alltid vara honom evigt tacksam för att han den eftermiddagen räddade mitt liv!!

Tack än en gång kära N!!

Kram E

 

Cina

23 mars 2009 08:32

Vet precccisss hur det är...jag hatar dom också och mina grannar får också agera spindelmördare då och då...Kram C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...