Blä vilket skitväder det är nu!! Jag påverkas jättemycket av vädret faktiskt. Skulle lätt kunna sova mig igenom sådana här tråk-dagar. Nu får det snart bli antingen eller känner jag! Antingen vinter med snö och kyla, eller sol och gärna nån plusgrad. Det här mitt emellan vädret gör mig galen!!

I går var vi och handlade och sen gjorde vi inte många knop. Fixade lite tacos till middag - vilket inte var nån hit för barnen. Förstår inte - alla andras ungar gillar köttfärssås, men inte mina! Det gäller även med pasta - pasta äter dom, men inte köttfärsen till! Helt hopplöst! A har dessutom (som jag tidigare berättat) en fas då han inte äter nåt av något, så vi sliter vårt hår här nu - försöker verkligen göra det vi vet att han gillar (Kallas curlingförälder va??)

Suck! Sen fick jag ett samtal igår som gjorde mig lite ledsen och nedstämd. Det var min far som ringde och meddelade att en släkting gått bort. Vet inte hur han gått bort, men polisen hade gått in i lägenheten och det hade varit total kaos och själv hade han legat i en hög bara. Blod överallt och ingen vet vad som hänt honom?!? Hoppas verkligen att det visar sig vara någon form av olyckshändelse och inget annat elände! Den här personen är egentligen ingen som jag haft kontakt med, i alla fall inte med någon större ordning, så jag känner mig inte ledsen och sörjande, bara ledsen och nedstämd över sättet, HUR han gått bort. Ingen ska behöva ligga så i flera dagar...Tragiskt!

Tänker rätt mycket på p/T då....Han har verkligen inte varit världens bästa människa - snarare tvärtom, men hur illa det än är, så förtjänar man inte att dö på det viset. Man får kanske försöka gå vidare, förlåta kanske man inte kan, men för sin egen sinnesfrid och sitt eget välbefinnande, kanske man får bjuda till lite. Tror det är viktigt. I alla fall för mig. Det kostar så lite att slå en signal och visa att man bryr sig...Det tar inte mer ork och energi än att jag faktiskt orkar med det. Jag kan ringa honom varje dag, bara för att kolla att han faktiskt lever. Det är trots allt ingen självklarhet, han lever verkligen på lånad tid. Tror han blir plågsamt medveten om det när nåt sånt här händer också! Men tanken på att han skulle behöva ligga sådär i flera dagar för att ingen bryr sig eller inte hör av sig, det funkar inte för mig! Men det är MITT val och jag tänker inte välja åt någon annan - var och en gör som det dom känner är rätt! Sen kan jag bli lite smått fundersam hur man kan kalla sig själv "empatisk", när man vet att människor i ens närhet mår dåligt och är sjuka. Men det kanske är enklare att låtsas vara det med människor man inte känner?? Vad vet jag??

Näe, nu blev det djupt och eländigt! Nu lägger jag ner tills sinnesstämningen blir lite lättsammare!!

Kram E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...