Kan någon berätta för mig vad som händer med oss?? Vad händer med mänskligheten? Vad är det som är så galet och fel? Jag gråter och frågar mig varför???

För inte så länge sedan kunde vi läsa i tidningen om ett litet tvillingpar som bara var 2 månder gamla, som blivit svårt misshandlade av sin pappa. Så illa att den en av flickorna dog! Pappan nekar och menar att han bara flyttat dem mellan sängarna.....Ja, eller hur?!?(och Rödluvan är blå) Båda flickorna bar både gamla och nya skador från upprepad misshandel, som utom all tvivel inte har att göra med förflyttning av de små..Undrar vad som rördes i deras små hjärnor medans misshandeln pågick?? Usch och fy...mina tårar börjar rinna igen...så hemskt!

I går berättade tv och radio om 2 pojkar 4 och 8 år som funnits mördade i Sigtuna.. Pojkarna plockades upp ur vattnet döda. I dag är deras mamma anhållen för mord. Polisen är helt säker på att det inte var en olycka, utan att pojkarna bragts om livet...Hur hemskt kan det få vara??!

Jag är så fruktansvärt ledsen, jag kan verkligen inte förstå hur de som ska skydda sina barn från livets alla hemskheter, istället är de som utsätter sina barn för sådana här hemskheter! Tänk bara dessa små killar som trodde att mamma var deras trygghet och sedan visar sig vara deras bödel?!? Tänk vilken fasa som ska ha farit genom deras små kroppar innan de mötte döden...När man är 4 och 8 år förstår man massor med saker, vilket i just det här fallet måste vara helt fruktansvärt hemskt!

Och vad rör sig i en pappas hjärna när han misshandlar sina små bäbisar?? Hur är det möjligt att bli så arg på en liten bäbis så man tycker att den samma behöver misshandlas??? Om det är gråten han lessnat på, tvivlar jag på att det hjälpte så mycket...i alla fall inte förrän han dödade den ena av tjejerna....

Jag tror dessvärre att vi kommer få se en ökning av sånt här hemskt våld i hemmet. Jag är rädd att vi dragit på lite för mycket, lite för fort....Vår vardag är helt hysterisk, man ska hinna med jobb, barn, vardag och gärna lite mysig samvaro och fritid på det. Det är inte så himla lätt att få alla pusselbitar på plats. Jag tror att vi är mer uppstressade och uppjagade nu, motför hur det var förut. Kanske tålamodet tryter lite snabbare än förut...när familjen hade tid för varann?? Det är förmodligen kortare väg till att "säkringen går" som samhället ser ut idag?

Ja, det är min amatör-psykolog fundering...

Hur som helst, finns inte på kartan att jag lägger min hand på mina barn och uppsåtligen gör dem illa. Jag får ju rent kroppsligt ont när dom cyklar omkull och skrapar knät?!? Näe, mina älskade barn - jag har kramat er hårt hela natten inatt och jag kommer förmodligen inte släppa taget om er på väldigt, väldigt länge...

Mamma älskar er från himlen och tillbaka...

 

Mig

21 september 2011 14:26

Så bra skrivet! Nu rinner tårarna på mig med..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...