I dag har vi haft en riktigt mysig söndag! Trodde inte det igår när termometern visade att jag hade nästan 38 graders feber på eftermiddagen....Nå, det är ju bara att gräva ner sig i soffan och dö lite...Fick samtal från goa familjen N-H som ville träffas, men det var ju bara att avstyra, men nu är nästa helg bokad för en kväll ihop - saknar er!!

I dag kändes livet mycket lättare, febern var borta och vi hade bokat med våra goa "Turk-vänner" att vi skulle luncha ihop och att barnen skulle få leka. Jag är så glad att jag var pigg och i form för det! Det är så himla kul att vi faktiskt håller kontakten. Det är inte ofta man håller i de personer man träffar utomlands,  men på nåt sätt så stämde det mesta klockrent och barnen hade så kul ihop, så det känns bra att vi, båda familjerna tar sig tid att ses! Tack A & B för en mysig eftermiddag!! Det gör vi om snart igen.

Har i helgen också fått veta att en ung människa som vi känner, valt att avsluta livet...Jag blir så ledsen. Jag undrar hur många jag känner som har valt just den vägen?? Alldeles för många. Jag får så ont i hjärtat när jag tänker på alla dessa anhöriga som aldrig får ett svar på varför. Alla dessa små barn som får växa upp utan mamma eller pappa - vad ska dom tänka när dom växer upp?? Jag hoppas dom har bra vuxna omkring sig, så att dom förstår att dom inte var någon som helst anledning till det som hände. Någonstans är också det här ett problem för fler än bara just den familj det drabbar - varför mår så många, så dåligt, att enda utvägen är att välja bort livet??? Vad är det som händer?? Varför bryr vi oss inte om varann mer? Varför märker ingen vad som är på väg att hända? Jag gör det inte, du gör det inte, vad kan man göra för att förstå, för att förhindra? Något måste man kunna göra!! Något liv måste man kunna spara??

Ja, jag önskar jag hade en patent-lösning på just detta - att folk ska slippa må skit! Att jag kunde göra något! Något konkret för att få människan att förstå att världen är bättre om dom finns i den och att de problem de har är till för att lösas och att vi tillsammans fixar det?!? Jag önskar verkligen det av hela mitt hjärta!

Ja, blev ett lite tråkigt slut på min blogg, ber om ursäkt för det, men det här berör mig, det här är något vi måste hjälpas åt att försöka göra något åt - även om det är "omöjligt". Ge en kram till en främling! Ge ett leende till någon!! Säg något snällt till den som står brevid dig i konsum-kön! Gör något!!! Alla behöver få höra att dom är bra, att dom har en snygg tröja, ett vackert leende, eller bara att dom är bra!! För alla är bra!! På något!!

Ta hand om varann och kramas lite mer än ni brukar - det här livet, det kan hänga på skörare tråd än ni någonsin anar....

Kram E