Ibland glömmer man lätt bort hur bra man har det egentligen. Undrar varför det är så? Jag menar, jag om någon borde komma ihåg hur det är när livet är orättvist..?!

Men ibland kommer jag på mig själv att bli alldeles varm i kroppen och oerhört tacksam för allt jag faktiskt har. Trots att man gnäller över många småsaker..så är ju livet faktiskt ganska så underbart och fantastiskt!!

Jag har precis allt jag någonsin kunnat önska mig! Jag har en underbar familj med friska barn och en helt underbar man som jag älskar över allt annat och som också älskar mig. Jag har ett jobb som jag trivs med och där jag faktiskt har en lön som gör att jag klarar mig utan problem ekonomiskt. Jag har ett jättefint hus som vi tillsammans gjort till ett hem, där vi alla trivs jättebra. Jag har en handfull vänner som betyder massor för mig och som jag trivs tillsammans med. (dock är jag lite dålig att ta mig tid för att umgås med dessa underbara människor).

Ibland kan jag dock tänka på hur fort allt kan ändras och förändras i livet...Jag känner en kille vars fru blev jättesjuk i cancer efter deras första lilla flicka föddes..Hon var sjuk i 9 år innan hon gick bort i denna eländiga sjukdom. Deras lilla tjej har bara känt sin mamma som sjuk. Pappan har alltid fått vara den som tagit hand om sin familj (vilket han självklart gjort med glädje!). Jag känner också en tjej, vars lilla son drunknade hemma på tomten i en regnvattenfylld hink, 2 år gammal...Det finns så många tragiska livsöden som förändrar en människa för alltid...

Det är därför jag ibland kommer ihåg att försöka vara tacksam och ödmjuk inför livet, och för att jag och de människor jag älskar och bryr mig om, är friska och mår gott. Det är inte alla förunnat!

Men idag, denna söndagkväll, känner jag den där varma, mysiga känslan i kroppen, nu när vi tillsammans sitter och myser i soffan med våra nyduschade barn, med levande ljus i både fönster och på bordet...känslan av lycka, tacksamhet och ödmjukhet mot livet....

Jag älskar er, min älskade familj & vänner...till månen och tillbaka igen!

Kram E