I dag fick vi, efter inte mindre än 7 (!!!) läkarbesök, äntligen diagnosen på våran lilla kille! Han har lunginflammation med mycoplasmabakterien..Stackars liten kille. Känns så värdelöst att veta att han behövt genomgå nästan en hel månad med 38-39 graders feber, viktminskning med 4 kilo och en helt meningslös penicillinkur!

Det som är ännu tråkigare är att det så himla enkelt hade kunnat undvikas - OM berörda jourläkare hade tagit oss på allvar redan gång 2 eller 3. Jag kan förstå att man inte sätter in alla resurser som finns om en 6-åring haft feber en vecka, men när det börjat gå 2 och 3 veckor känns det som att man kanske borde prova nåt annat än att kolla sänkan och göra ett halsprov?? (Prova lyssna på oss föräldrar ELLER eventuellt läsa journalen??) Vi var skitarga vid vårt sista jourläkarbesök igår kväll, hade jagat upp varann innan och bestämt att vi inte skulle lämna rummet innan de lovat remiss, eller vidare utredning.

Jag kan faktiskt ärligt tycka lite synd om den läkaren vi träffade...Både jag och mannen var rätt upprörda redan innan vi gick in och han fick sina fiskar varma! Han som inte gjort något..Men det visade sig att han var intresserad av att göra desto mer! Om det berodde på att vi var irriterade redan från start, eller de faktum att han kunde läsa i journalen att penicillin blivit utskrivet trots att ingen bakterie påvisats. Han såg också att körtelfeber INTE var något A hade! (Märkligt att den läkarn vi hade den gången sa att A fick penicillin för det och en halsfluss, som han inte heller hade haft enligt provsvaren i journalen??) Eller att vår husläkare stuckit huvudet i sanden och struntat i att svara eller ringa upp oss? Vet inte vad anledningen var, men han tog oss på allvar och det var så skönt!

Just där och då kunde han inget göra, men han bokade in oss idag klockan 8.30 på morgonen för en lungröntgen, test på vita blodkroppar (usch, vill inte ens tänka på vilka misstankar han hade där..), tester på ALLT!! Dock vart det inte så många tester utförda, då man redan på lungröntgen såg vad som var galet. Det var lunginflammation och nu, efter alla turer, har ungen fått RÄTT penicillin och förhoppningsvis kommer vi kunna gå tillbaka till vår vardag efter denna vecka är över. Han behöver vila ikapp lite, så det blev VAB denna vecka med. U tar mån, tis, ons och jag tors, fredag.

Sen kan jag också meddela att vår bil funkar igen!! Jiiiihaaaa! Det var inget större fel och det var lätt att fixa (enligt maken i alla fall)...Skönt, men vi ska nog överväga att kanske uppgradera "Skalman".

Ikväll dök familjen F-M upp för att lämna en "krya-på dig-present" till A, en Dart Wader gossedjur! Så himla snällt gjort. Sen hade dom med sig lite fikabröd så vi kunde fika lite också. Så himla mysigt med spontana människor som bara ramlar in! Gillas massor!!

Näpp! Nu blir det rodelträning i soffan, ny dag imorgon!

Kram E

Usch, vilken total skitdag det var igår! Dels kom jag tillbaka till jobbet och det finns huuuur mycket som helst att göra - skulle behöva köra dygnet runt ett par veckor för att komma i kapp! (Men NEJ, det tänker jag INTE göra!! Jag har vart där förut, och jag tänkter inte tillåta mig själv att hamna där igen!). Sen hade U möte på jobbet, så hund och sonen (som fortfarande är sjuk) fick följa med mig till jobbet. Det var ju hyfsat lugnt, men det är ju inte så att man är lika effektiv som om man får jobba i lugn och ro. Hur som, U kom och hämtade "gänget" vid lunchtid, så vi åkte och tog en pizza tillsammans innan dom åkte hem.

Strax före 16 ringde A:s fröken med lite tråkig info, som gör att man får ont i hjärtat, men det var väl inte värre än att vi kan hantera det. När vi lagt på ringde U och meddelade att han inte kom sig från dagis då bilen gett upp. Kan inte fatta, min gamla skruttis den går och går, men den nyare bilen flämtar tydligen på sista versen?? U var i väg på kvällen tillsammans med F för att försöka få liv i den, men tji fick dom. Det bara inte går!! Eftersom det är automatväxel på densamma, så går det inte heller att få hem den. Ja, ja vi ringde till Mats (världens bästa bil-mekare), som ska komma idag och fixa vad som nu är fel, så förhoppningen är att vi imorgon, eller kanske rent av redan ikväll - har 2 bilar igen. Tänk vad man är beroende av dessa fordon!

Vi funderar väl på att byta bil, men det känns som en så himla tråkig utgift tycker jag! För min del kan jag köra min lilla skruttis tills den rasar! Jag ska bara flytta rumpan från plats A till plats B, sen kan jag ju såklart förstå att U behöver en bra bil då han åker så mycket i jobbet. Vi får väl ringa våran allra bästa P på Bil & traktor i Luleå och se om han har nåt kuligt till oss. Då får vi dessutom göra 2 flugor på smällen och hälsa på honom och I samtidigt!

Idag ska A till läkaren för en fullständig undersökning! Vi hoppas alltså få veta varför ungen har feber och varför det aldrig går över??? Känner att det börjar bli lite körigt på våra jobb och även på hans skola - vi är inne på 4:e veckan nu som han & vi är hemma! Allt blir ju liksom lidande, jobbet, skolan - ja allt! Vill nu tillbaka till någon typ av vardag - och framför allt att A ska bli frisk! Det är sååå jobbigt för honom när han inte orkar med sig själv ens..

Tänker väldigt, väldigt mycket på en person som står mig nära....det är så overkligt och lessamt! Men jag finns här för dig - du vet vem du är!

Kram E