Ja, ibland hamnar man på vägar som man helst hade undvikit om möjligheten fanns. Jag har tidigare berättat om A:s väldigt långa feber och sjukdomstid innan vi fick rätt diagnos. Vi var rätt glada igår när vi fick till bilen och att A äntligen fått rätt medicin.

Vi blev en aningens nedslagna idag när maken upptäckte att M hade 38...

Eftersom jag haft en kaos-dag på jobbet idag och allt bara har jävlats, så var jag sen. Väldigt sen! Jag skulle ha varit hemma halv 6 då U & A skulle iväg, det slutade med att U fick komma till jobbet med en febrig liten tjej som somnade i en stol på jobbet....Jag gjorde det jag var tvungen att fixa inför 2 dagars VAB, ringde vårdcentralen och höll knappt inte på att få någon tid, då vi inte "haft symtom så länge", men då brann jag, säkringen gick och jag har för första gången på väldigt länge, skällt ut en helt främmande människa! Ursäkta mig, men vi har vart hemma i EN HEL JÄVLA månad nu, med en sjuk unge, ska vi ta det ett varv till, eller??? Nå, jag fick min tid och sen tog jag ungen och åkte hemåt...dock så stannade bilen efter ett tag och där står jag med febrig tös mitt i vägen och bilen bara vägrar starta...Då jag pratade med världens bästa A i telefonen precis, så lovade hennes allra bästa sambo att komma och hämta upp oss! Tack, älskade F! Hade jag inte varit gift (och F halvgift) hade jag garanterat hånglat upp honom!!! Så jäkla skönt det var att komma innanför dörren! Där tog jag febern på mig själv och upptäcker att även jag har dryga 38 grader (tyckte jag kände mig vimsig, men jag var säker på att det var stressen och en lååång dag)..Grattis till mig!! Nå - tid för mig fanns direkt efter dotterns, lika bra att köra allihopa samtidigt.  Maken fick jag så klart INTE tag på via luren, trots 800 försök! (Jag har idag utvecklat en allergi mot hans mobilsvar kan jag tillägga!!) 

Vi drog iväg hela familjen till Huddinge närakut och där hände inte så jättemycket, men vi fick i alla fall remisser till lungröntgen på fredag hela högen. Lika bra att köra racet och se om vi kanske kanhända får bli friska samtidigt för en gång skull?!?

Nu är världens bästa man och världens bästa F iväg och försöker få ordning på vår trasiga bil...hoppas inte dom lyckas! Vi kör den till skroten på en gång - känns som det enda raka just ikväll i alla fall...Usch och fy, vilket negativt blogginlägg det blev, men va tusan - imorgon vänder det, eller hur??

Kram E