För några veckor sedan fick jag ett mail från en person som var rätt uppriven över att en släkting till mig har ljugit, svartmålat och varit allmänt elak via nätet mot dem. De kände sig väldigt angripna och undrade hur vi i familjen ställde oss till allt som skrivits. Det handlar om en familj som tagit hand om en släkting till oss under 3 år. Fixat arbete, betalat mat, hyra och rubbet för vår släkting. Som sedan i sin blogg kastat skit på samtliga i den familjen. Att det skulle förekommit misshanden och en massa andra elakheter - som enligt mailskrivaren inte riktigt var med sanningen överensstämmande. Det som var sant var att förhållandet i slutet var turbulent på grund av att min släkting inte ville ta tag i något, vare sig det gällde jobb eller skulder, utan förutsatte att bli fortsatt försörjd...Den här familjen är ytterst nära att polisanmäla min släkting för att de hängts i ut i vad de anser vara rena lögner...

Jag har inte lagt så mycket engagemang i detta förut, men nu börjar måttet vara rågat även för mig. För nu är även jag och andra i familjen, utsatta för den här människans lögner och falskspel. Det är så fruktansvärt fegt att sitta bakom sin skärm och hitta på saker och ljuga ihop historier som inte är sanna. Men det finns tydligen inte den ryggraden att ställa sig upp och säga vad man tycker rakt i ansiktet...

Jag är så fruktansvärt trött på att få höra bakvägen vad som skrivs och sägs om mig & de människor jag älskar och som står mig nära! Nån jävla farstu får man faktiskt ha!! Det är inte okey att sitta och knappra på tangenterna och hitta på historer för att få allt att låta som man är ett eländigt offer - för att i nästa berätta hur fruktansvärt lycklig man är - vem är det man vill övertyga?? Sig själv eller???

Enligt den här personen har vi i familjen "övergett" henne och ringer inte och skickar inte sms. Kan ju vara svårt när man byter nummer och inte önskar bli kontaktad, men det glömde hon att nämna i bloggen. Sen glömde hon också nämna att enda gången HON hör av sig är när hon har det jobbigt och behöver hjälp - hjälp som hon sedan menar att hon inte vill ha - eller kanske vi gett fel hjälp?? Vad vet jag?? Svårt med sådana labila människor som egentligen borde söka proffs hjälp för att kanske, kanske nån gång så småningom landa i sanningen??

Hur som - jag tänker inte tala om för den familj som önskar polisanmäla, att inte göra det, det känns som att min släkting borde vara gammal nog att stå för sina handlingar - kanhända hennes egen släkt är nära att göra detsamma?!?

Tack och gonatt från en irriterad E