I dag blev det faktiskt ett glas vin! Vi firar nämligen 7-års jubileum sen vi officiellt blev ett par. Vi höll på och strulade endel innan, men vi bestämde oss inte för varann förrän just denna dag för precis 7 år sedan.

Det är en lite lustig historia egentligen....vi hade bestämt oss för att INTE ha nåt förhållande, utan bara träffas när vi hade lust (vilket var rätt ofta då...) sen hade vi dessutom bestämt att vi skulle säga till varandra om någon förändring skedde. Den här speciella dagen för 7 år sen så hade jag bestämt mig för att göra slut på vårat obefintliga förhållande ;0) Jag hade nämligen gått och kärat ner mig i den killen som jag ABSOLUT INTE skulle ha något förhållande med... Därför insåg jag att det var bättre att göra slut innan det skulle bli helt käpp-kört och jag skulle ha kärat ner mig för mycket.

Vi träffades på Dubliner i stan och käkade mat och lyssnade på lite Irlänskt. Där står vi då mitt på dansgolvet, och jag är precis i begrepp att meddela att jag ville avveckla och gå vidare då U säger till mig: Jag älskar dig! Bara så där?!? Jag liksom tappade talet och sa ingenting....då U fortsätter: Ja, jag märker att du inte kan säga detsamma till mig....Fast det kunde jag ju, det var ju bara det att mitt ärende liksom kom av sig...Det blev ju så mycket bättre.

Märkligt att se tillbaka och inse att på dessa 7 år har vi hunnit göra så mycket tillsammans. Så mycket glädje, men också sorg...Det känns som vi levt tillsammans hela livet, eller så var det så att det var då livet började...Jag vet inte, men det känns så...

Kram E