Jag har tänkt endel i helgen över vad som hänt i mitt liv de senaste 10 åren...Har varit en hel del - både bra och dåliga saker....

För 10 år sedan träffad jag en man i Jokkmokk, där jag bodde vid tillfället. Jag borde egentligen redan då förstått vad som komma skulle, såg hans svartsjuka och hans beteende, men jag var verkligen förälskad och inne i "bubblan"....Valde att inte se kanske....Hur som helst, jag valde att flytta ner till Stockholm med honom - det har varit både mitt bästa och sämsta beslut....Det bästa, genom att jag träffade U och det sämsta att jag var i Stockholm helt utlämnad till denna onda man, utan ett enda skyddsnät...

Det började inte ens bra - den här mannen hade inga pengar, inget jobb, sjuk (eller inte?? Vet fortfarande inte vad jag ska tro??), upp över öronen skuldsatt både här och där. Hade en misshandelsdom över sig, han hade slagit sin fru - inför ögonen på sina egna barn!! Hur är man funtad då?? Och hur f-n var jag funtad som inte lämnade honom på en gång när jag fick veta?? Nå, hur som helst - vårt förhållande var en berg och dalbana som mest gick utför. Flertalet gånger jag blivit utlåst från MIN lägenhet, min jobbmobil flög ut genom balkongen. Hemtelefonen gömd - jag kunde inte ta kontakt med omvärden. Bilnycklarna till MIN bil gömda.

4 gånger har jag fått uppsöka läkare, det har varit brytna revben - det var den gången han kastade ner mig på soffan, kastade strykbrädan över mig och satte sig på....En gång ett brutet nyckelben - det var den gången han först vräkt omkull mig på golvet och sen välte köksbordet över mig....Han har försökt köra över mig med lastbilen - då satt hans son i lastbilen??? Hur är man funtad??

Polisen har en gång tagit ut sms-lista från min mobil - på ett dygn hade jag fått 116 sms från honom - ömsom hot-ömsom kärleksförklaringar. Det var början på slutet....En gång, när jag hade flyttat till min nya lägenhet (på 2:a våningen) och vi hade separerat, kollade jag ut genom fönstret - där står han!! Jag fällde ner persiennerna och kollade tv, käkade middag och lite sånt - kollade ut igen - Han stod kvar!! Jag vart livrädd!!

Han ringde till mitt jobb oavbrutet och la på luren, stod utanför fönstret där och kollade in när jag jobbade - till slut svarade min VD och sa åt honom att sluta trakasera mig - Det hjälpte!!

Hur som helst, efter många om och men, och 3 bortkastade år, så tog jag mig ur detta destruktiva förhållande! Tack och lov!! Det finns människor som blir kvar i sådana här destruktiva förhållande - jag förstår det, jag om någon vet hur svårt det är att lämna, även fast man vet att det är den enda lösningen...

Kram E