Fick ett mail från en god vän idag som meddelade att hon blivit uppsagd efter 11 år på samma arbetsplats. Hon har blivit erbjuden att följa med företaget vidare till en ort ganska många mil därifrån. Hon har man, hus och barn och jag tänker bara hur tusan man orkar att leva från varann under veckorna? Det måste väl bara gå antar jag. Nu har jag lite mindre barn än henne, så det blir kanske på ett annat sätt. Men samtidigt hemma är ändå hemma! Hoppas verkligen att hon finner ett annat jobb rätt snart! Det här handlar om en person som är driftig som person och inte alls omöjlig - oavsett vilket jobb som erbjuds henne - ingenting är omöjligt!! Sådana människor hamnar alltid på fötterna först!! Vet inte om du behöver det, men stort lycka till C!!

I morse vid 3.30 väckte dottern mig och ville ha vatten. Det fick hon så klart, men när jag ska bära henne tillbaka i sängen känner jag att hon höll på att brinna upp - mycket riktigt - termometern visade på nästan 40 grader!!! Men hallå!!?? Jag sa det bara för en dag sen, att nu är det längesen barnen vart sjuka...att jag aldrig kan lära mig att vara tyst!!!

Mannen jobbade hemifrån idag, så det var inte så jätte krångligt, men det blir kanske inte riktigt samma hastighet på distansarbetet med barnen hemma!

Själv jobbade jag till 18 idag, och känner mig riktigt duktig - jag hann precis det jag hade förutsatt mig idag + lite till! Skönt!!

Näpp - nu är det sängdags - man är inte pigg när man stiger upp halv 4 och inte får somna om mer....zzzzzzzznark!

Kram E