Ikväll har jag verkligen kvällen räddad!! Jag måste nämligen fixa med barnens adventskalendrar...Det här är något som kommer från min mamma. När vi var små sydde hon adventskalendrar till oss, så varje morgon fanns där ett liten paket att öppna. Det var jättemysigt och man hade förväntningar varenda dag i nästan en hel månad. Även om innehållet egentligen kanske var helt värdelöst, så spelade det ingen roll - det var spänningen och mystiken på mornarna som gjorde hela grejjen.

Då tänkte jag nog aldrig på hur mycket arbete som faktiskt låg bakom alla dessa små paket. Bara att tänka till små-prylar till 24 dagar (x 3 barn som vi var vid den perioden) är rätt mekkigt. Sen att få alla dessa inslagna innan dagen D (1/12) blir lätt lite stressande, då man som vanligt, av någon märklig anledning, är ute i sista sekunden....

I dag när jag nu ska pillra till 2 stycken sådana adventskalendrar, så tänker jag lite på min mamma - vilket slit hon faktiskt gjorde för att vi skulle få den där rätta känslan och julstämningen. Jag har sedan början på november jagat dessa små fiffiga presenter att fylla alla dagar med. Det är inte enkelt ska jag säga - jag vill att det ska vara nåt ordentligt, samtidigt som jag gärna inte vill att det ska dra iväg i hur mkt pengar som helst...Nå, igår investerade jag i de sista presenterna till kalendern.

Det som blir lite speciellt i år är att jag har en relativt nyfunnen väninna som är lika prillig som jag och också trixar med dessa kalendrar åt sina två barn. Hon kommer hem till mig i kväll, med alla sina småprylar, presentpapper, tejp och naturligtvis en flaska glögg. Vi tänkte faktiskt göra det tillsammans! Så mycket trevligare det blir när man samtidigt kan snacka lite gojja, dricka lite glögg - spela nån mysig julskiva och trassla in sig i tejpen tillsammans! Känns faktiskt inte alls besvärligt längre att slå in dessa små paket, utan snarare tvärtom.

Kram E