Idag är en sån här söndag som man egentligen inte behöver....jag har riktig ångest inför måndagen! Anledningen till detta är att jag sa upp mig i torsdags....

Jag har fått ett erbjudande om ett annat jobb som bara inte gick att tacka nej till.

Jag har rätt länge funderat på att gå ner i tid, men har väl insett att det finns inte på kartan...jag har däremot jobbat betydligt mer än 100%. I höstas var det dagar när jag inte såg mina barn i vaket tillstånd, och det är inte riktigt vad jag vill med mitt liv. För mig är familjen nummer 1 och jobbet nummer 2.

Det jobbet jag blivit erbjuden nu är ett mindre företag där jag kommer få nytta av både mina ekonomikunskaper och även inom personal och lön. Dessutom, så finns även möjligheten att få lära sig nya saker och även utöka arbetsuppgifterna framöver - när jag känner att jag vill jobba mer än de 75% jag ska jobba nu.

När jag kom i huset där företaget håller till, kändes det i hela atmosfären...det kändes lugnt och tryggt och det kändes i luften att de tyckte om varann. Det var nåt familjärt över hela stämningen...

Allt detta sammantaget gör att mitt beslut inte var så svårt...jag har en längre tid (ja, nästan sen jag började) känt en stämning på mitt nuvarande jobb, som gör att jag ständigt går omkring och har ont i magen. Det känns i luften liksom. Jag har själv inte råkat ut för nåt personligen, men det är ständigt intriger och skitsnack...jag är för gammal för sånt. Jag vill må bra på jobbet och jag vill kunna fokusera på jobbet och inget annat! Trots att jag själv som sagt inte är inblandad, så känner man istapparna som hänger i taket när man kommer in. Man märker hur folk tisslar och tasslar....

Näe, jag tror mitt beslut var rätt!

Kram E