Ja, egentligen har jag ju min alldeles egna familj under mitt tag, men nu tänker jag på min, MIN familj - syster, bror - ja du vet...

Vissa saknar jag mer än andra - det är som man säger -man väljer sin man, men man väljer inte sin familj. Stämmer till 100 *% när det gäller våran familj.

Jag har en älskad bror, som jag alltid stått närmre än någon annan av mina syskon. Vet inte vad som händer, men förmodligen kommer livet emellan? Kan det vara så?? Hur som helst min älskade bror har för ett halvår sedan lite drygt blivit pappa och jag i min ovetskap trodde att det skulle bli mosters lill-älskling. Men nåt hände - bror med fru flyttade till andra sidan stan - inte helt oövervinneliga avstånd, men ändå så att det krävs lite planering och lite uppstyrning innan man kastar sig i bilen och åker över...

Usch - jag skäms när jag tänker på hur egoistisk man är egentligen och inte tar sig den tiden, den helgen att åka ut till dem och få pussa på lilla A och på bror med fru också, men numera kommer de i andra hand (lessen för det bror...)

Måste absolut bli bättre på det, men en ynka blick i almenackan visar på att hela november är heltjockt, första helgen i december likaså....vad händer, när ska man lära sig att säga nej, att inte boka mer, utan se till att ha det obokat och öppet för alla eventuella spontana möten...Nå, kanske, kanske man lär sig...

Kram E