I dag fick jag en överraskning som jag lätt hade kunnat vara utan...En nära och god vän valde i natt att ta sitt eget liv...Han gick trapporna ner till källaren för att göra upp eld - sen kom han inte upp mera...Det är mycket jag inte kan förstå med hela den aktionen. Vad är det som gör att man verkligen inte kan eller orkar förmå sig själv att fortsätta? Varför tror man inte att man är värd någonting för sina barn och sina nära och kära? För egentligen - helt krasst, den som väljer bort livet är det inte längre synd om, utan det är en stor smärta och sorg han eller hon lämnar till de människorna som betytt mest för denna. När man inte heller lämnar någon som helst förklaring, så blir det förmodligen än mer ofattbart och ogreppbart...så mycket skuld och ånger - som landar hos de människor som älskat som mest...

Sov gott G! Många tankar går till din familj.....

Kram E