Har haft en helt underbar helg med valborgsfirande med goda vänner, god mat och dryck och en valborgseld som brann si så där....Men det var ju inte heller det viktigaste - det var vägen dit som var viktig...All planering, matlagning och vi är lycklig lottade som har sådana underbara vänner!!

Veckan som gått på mitt nya jobb har varit helt ok. Jag har jättegoa kollegor och en bra chef! Alla är supergulliga och känns "som folk" allihopa.

Arbetsuppgifterna vet jag ju egentligen vad jag ska göra, i stora drag i alla fall - men eftersom det inte riktigt är bryt ännu, så har det mest vart lite genomgångar och lite sortering av sånt som hamnat efter. Inte gör det mig nåt - det är alltid roligare att ha nåt att göra, än att bara sitta av tiden.

Det som oroar mig och som jag mår skitdåligt är en nära anhörig/släkting till mig som verkligen inte hittar "hem"! Snart 30 år gammal så har den här personen fortfarande ingenstans att bo, inget jobb, ingen fast punkt i livet. Har hela tiden vandrat runt och blivit omhändertagen (vilket jag tror hon tycker är helt okey - till skillnad från mig)..Det som hänt nu är att det är slut med killen, vilket innebär att hon inte heller har någon lägenhet, för den var hans, hon stack till en kompis i en grannstad som tydligen kastade ut henne i natt...Nu vet jag ingenting vad som händer, försökt ringa men inget svar... Även om jag vet att jag inte kan göra så mycket, hon måste lära sig att ta hand om sig själv och inte lita till att andra gör det, så känner jag ändå att jag borde.....jag borde hjälpa till med massa saker - fast det blir ju samma onda cirkel då...då är det jag som tar hand om istället för att hon lär sig själv....Finns det några "Lär dig leva" kurser månne??

Sen tänker jag mycket på en god vän som har det tungt med en ännu närmre släkting, där det just nu inte är många rätt och jag känner verkligen med henne och önskar jag kunde göra nåt, finnas där gör jag, om än på 100 mils avstånd! Du vet att jag tänker på dig gumman!!!

Kram E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...