I helgen har jag varit till min underbara storasyster! Det har tagit mig 42, nästan 43 år att inse att vår relation är viktig, väldigt viktig. Det finns ingen, och jag menar absolut ingen, som kan se det jag ser..

Och då menar jag de bilder som vi båda  två får i huvudet ibland...det är helt sjukt, nån (och då menar jag egentligen, vem som helst), kan säga nåt - bara nåt random, och jag och M börjar spinna vidare på detta utkast och det blir sååå galet och sjukt innan vi tänkt färdigt. Det finns INGEN och då menar jag verkligen INGEN som ser de här bilderna som jag ser förutom henne! Vi kan skratta och fnittra för något som absolut ingen annan tycker är det minsta kul, men vi ser så mycket längre...Ibland lite för långt om vi ska tro och lita på hennes man...=0)

Jag fick dessutom tillfället att träffa en av min systers goda vänner M, vilket visade sig vara en helt underbar människa och det är helt omöjligt att INTE tycka om henne! Samma sjuka humor som mig och syster yster och bara helt galen!! Det bara stämde så himla klockrent!

Vi hade som sagt en helt otroligt rolig helg, som också innehöll tårar...jag tog med mig alla papper från mamma som vi gick igenom. En del saker bara inte gick att titta på utan att tårarna trillade. En massa saker som vi delat, jag och min syster som inte går att glömma, som också framkallade känslor som bara vi två kan känna...Jag vet att hon förstår vad jag känner och varit med om, precis som hon vet och känner precis vad jag varit med om.

Jag menar verkligen inte att förringa mina småsyskons känslor och de saker som de varit med om, men de kan aldrig, aldrig någonsin förstå...de kan aldrig (tack och lov, för deras skull) inse...Men det är historia nu! Tycker bara att det är skönt att jag inte är ensam om mina upplevelser, min barndom...jag har en ständig följeslagare! Och jag hoppas att du aldrig, aldrig, någonsin igen, lämnar min sida...Jag behöver dig och jag älskar dig!

Kram E

 

Söster

30 augusti 2011 09:25

Nu kom tårarna (igen). Kommer alltid att finnas..tja iaf de nästkommande 50 åren, så det lär bli lite jobbigt för oss..men jävlar vilka magrutor. Kram på dig gumsan, love u 2.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...