Har haft en rörig helg och vecka...barnen har varit jättesjuka förra veckan..jag åkte upp till Luleå för att träffa min allra bästa C. Vi hade en helt underbart rolig helg och jag träffade både nya och gamla bekanta och dessutom så åt vi upp C:s alldeles egenhändigt skjutna, älgkalvs-filé. Det var länge sedan jag åt något så himla gott!

På fredagmorgon hade jag fått mail av min lärare från Universitetet och ta mig f-n!! Jag hade skrivit VG även på den här större deltentan! Sååå nice! Det fullbordade verkligen min helg!

Sen kan jag dessutom meddela att jag kanske måste inse att jag haft fel....eller inte? Jag har verkligen ingen aning om någonting. Det jag pratar om är strulet på jobbet och det jag skrev om i tidigare inlägg. Jag fick självklart frågan från min kollega, vem som sagt vad. Eftersom jag lovat att inte säga nåt, så gjorde jag istället så att jag ringde upp de som tidigare hade ringt mig och sa att de själva kunde berätta för henne vad som hade sagts och av vem. Tror ni nån gjort det??

Jag kan inte säga säkert, men jag är skeptisk! Män eller möss?? Jag gissar på det sista!

Ja, ja...skit samma! jag orkar verkligen inte lägga mer energi på det här nu! Jag är för gammal för det. Det får vara hur f-n det vill för mig!

Kram E

Idag har jag både fått vara sorgsen och besviken - ingen bra kombo kan jag lova.

Det började med att en person som står mig nära berättade att de ska separera! Så himla tråkigt då jag vet hur jobbigt det är att ta det beslutet och sen genomförandet - det är tungt! Jag hade så önskat att hon skulle slippa gå igenom det, men ibland finns där ingen annan väg att gå. Man ska inte utplåna sig själv för att vara någon annan till lags. Man ska inte gå omkring och må dåligt, utan då är det bättre att göra nåt åt det! Även om det är jobbigt, så är det kanske värt att gå igenom den där helvetes-tiden för att sedan få må bra! Jag hoppas innerligt att det blir något bra av allt i slutändan!

Besvikelsen har bestått i en sak jag egentligen misstänkt, att min kollega snackar skit om mig. Men jag har inte haft belägg förrän idag. Det var nämligen så att en annan kollega ringde mig idag och berättade saker som kom från henne, sen tog det inte så lång stund så ringde en annan person, som egentligen är mer min kollegas kollega - och som egentligen inte alls borde ringa mig och även han berättade saker som kom från henne!? Jag blev förvånad, men mest besviken på allt skit som hon tydligen sprider omkring sig!!

Men en sak är i alla fall säker - det får vara nog nu!! Från och med nu känner jag absolut ingen lojalitet mot denna person och när någon i fortsättningen frågar - kommer jag svara precis så som det är! Det är färdigt med att försöka skydda någon som beter sig så jäkla illa! Jag borde ha lärt mig vid det här laget - men jag ramlar på de här jäkla bak-falska människorna hela tiden!

Man ska komma ihåg en sak - det man gör mot någon idag, kommer en dag att bita dig själv i rumpan!

Kram E

Jag har känt mig lite hängig här i ett par veckor, men har hela tiden avfärdat det med strulet på jobbet, mycket på skolan osv, osv. Mest med tanke på att jag varit sjuk så himla mycket det senaste året med det ena före och det andra efter - jag har liksom bara vägrat bli sjuk igen. Men idag var jag tvungen att ge upp!! Jag var till närakuten med A & mig själv för att kolla A:s feber som inte går ner och mig själv för att jag haft ständig huvudvärk och att det känts så märkligt bakom ögonen.  Det tog ungefär 4 sekunder för läkaren att se att det återigen var en bihåleinflammation och ställde mig åter på penicillin IGEN!! Jag undrar hur många kurer det blivit sen förra året den här tiden??  A var mer eller eller mindre frisk - en vanlig bondförkylning trodde hon. Ingen sänka eller annat konstigt.

Nu ska man egentligen inte klaga så mycket. Det finns de som har det så mycket värre. En gammal kollega och vän till mig som jag pratade med idag, berättade om sin dotter som på julafton i fjol föll ihop i en stroke - 25 år gammal. Det är inte rättvist!! Hur kan en så ung människa behöva få drabbas av nåt sånt? Det har vid undersökningar framkommit att hon lider av ett hjärtfel som nu ska opereras och att det framkallade hennes stroke. Jag känner så mycket för den här tjejen, som jag egentligen inte ens känner. Jag bara känner hennes mammas smärta och oro.

 Usch, jag hoppas verkligen att jag slipper gå igenom det hon går igenom nu och har gått igenom de sista 10 månaderna.

Det är sådana här saker som gör att man blir uppmärksam på hur sårbart livet är och hur tacksam man ska vara för det man har! Mina älskade barn, min älskade man och mina älskade syskon - så mycket kärlek till er!!     

Tänk vad livet snurrar på fort! Jag tycker knappt jag hinner med...

Men idag, fredag kommer jag vara hemma solo med barnen och huset fullt med tonåringar. Ska bli riktigt mysigt faktiskt. Ibland behöver man bara hoppa ur det där ekorrhjulet och bara vara..det är vad jag ska göra ikväll.

Den här veckan som gått har varit en bra vecka. Det har hänt många bra saker som jag är tacksam och glad för! Den bästa av dessa sakerna är att jag och en person som egentligen står mig väldigt nära, men som av olika anledningar inte funnits i mitt liv på flera år, har återupptagit kontakten. Vi pratade i telefon igår i säkert 1 timme drygt. Det är med glädje och tillförsikt jag blickar framåt och hoppas att hon och hennes familj kommer finnas i mitt liv framöver - jag har saknat henne!!   

En annan sak som jag också är tacksam och nöjd över är att jag på torsdag nästa vecka kommer flyga upp till Luleå för att träffa min helt fantastiska vän C. Ser fram emot det massor. Speciellt med tanke på att JAG (nu tar jag åt mig äran igen!!) introducerat henne till en annan fantastisk vän och ta mig tusan - tycke har uppstått!!! Nu ska jag, under nästa helg göra mitt yttersta för att lura ner henne hit till Fjollträsk för att få till en date IRL mellan dessa två!

Jag tror i och för sig att hon inte är så svår övertalad, men det ska ju stämma med livet också...det är ju på nåt märkligt sätt det här livet som hela tiden kommer emellan...

Jag är också så himla tacksam för att jag fått tillbaka tron på att kunna ha en fungerande relation med M, som är en person som betyder massor för mig, som så många år varit min förebild och min idol!! (ja,ja..jag vet att jag tjatar, men jag är som sagt var glad för det!!   )

Min tanke för dagen är i alla fall - ta hand om varann, se till att göra dig tid för att vara tillsammans med de du tycker om!

Kram E

I dag fick jag av en annan förälder höra att nåt tråkigt hänt på förskolan. 3 barn hade varit elaka och handgripligen varit dumma mot ett tredje barn....Så himla tråkigt att det ska hända våra minsta, mest värnlösa personer. De som inte  förstår och säkert funderar massor över varför de här andra barnen är taskiga och dumma mot dem.

Jag har jobbat på ganska många ställen och ibland så ser man det här "dagisbeteendet" hos vuxna människor också. Det är kanske inte så konstigt att det färgar av sig på barnen. Det finns faktiskt vuxna människor som på sin arbetsplats beter sig riktigt illa mot andra! Det är nästan så att det är mer vanligt än ovanligt, mer eller mindre tydligt. Jag har i och för sig för det mesta lyckats klara mig ifrån den så kallade "hetluften", men eftersom att jag är en sån typ av människa som suger åt sig stämningar som en svamp, så har jag alltid mått dåligt i de här situationerna.

Jag undrar om de här människorna, som känner behovet av att trycka ner andra människor, skylla på alla andra för alla dåliga saker som sker, eller bara nonchalerar arbetskollegor på en arbetsplats egentligen förstår vad de gör?

Om de förstår hur dåligt, inte bara den som utsätts för dessa saker mår, utan även hur mycket det påverkar de övriga på en arbetsplats?

Jag var på en föreläsning en gång där föreläsaren (Ronny Eriksson) tog upp just det här fenomenet. Hur EN ENDA person, kan förpesta en arbetsplats och faktiskt förstöra den till den milda grad att företaget till slut inte överlever för att ingen orkar jobba där - tillsammans med just det här ENDA "ruttna ägget" Han gjorde en liknelse med en fruktkorg, där ett enda äpple eller apelsin börjat mögla - det tar inte lång stund förrän hela korgen är full med mögliga frukter.  Negativ energi har en förmåga att smitta - precis som positiv energi. Dock är det svårare för en positiv person att hålla sig positiv om den personen hela tiden får höra negativa saker, i alla fall i längden.

Med tanke på det - hur vi som vuxna kan bete oss mot andra människor på en arbetsplats, så är det kanske inte så himla konstigt att barnen beter sig som de gör på förskolan/skolan? Det är väldigt tråkigt och dessvärre väldigt sant. Det kan vara läge att börja se våra egna fel och brister och kanske försöka göra något åt det - om inte annat för våra barn och framtida barnbarns skull...

Men det kan kanske vara på sin plats att påminna om att: som du behandlar andra, så blir du behandlad själv!

Det finns snygga människor och så finns det mindre snygga människor. Men det är inte alltid som det man tyckte vid första anblicken stämmer när man lärt känna personen i fråga.

En gång för länge sedan så blev jag uppraggad på tunnelbanan av en helt otroligt snygg kille. Det visade sig att han var fotomodell för ett känt klädesmärke, affischer på honom var uppsatta överallt. Vi bestämde i alla fall att ta en fika på Gullmarsplan dit mitt tåg gick...Vi satte oss på ett café och pratade. Eller rättare sagt HAN pratade. Det enda han hade att säga var superlativ om sig själv, sitt utseende, sin kropp, hur mycket pengar han tjänade och hur BRA han var - på ALLT!! Jag tror att det är den personen som snabbast gått från vrål-snygg till skit-ful i mina ögon..Behöver jag säga att det inte blev nån fler date?  Jag blev nämligen "sjuk" den kvällen vi bestämt att gå ut, sen sa jag faktiskt  rakt ut att det inte kändes som vi var i fas...

Sen har jag många gånger i livet (många fler än omvänt) träffat personer som inte varit någon filmstjärna vid första anblicken, men som blir vackrare och vackrare för varje gång man träffar personen och ser vilken bra person och människa de är.

Det är därför lite roligt att se de här programmen "ensam mamma söker" och "bonde söker fru", för där kan man verkligen se hur lite utseende egentligen betyder i långa loppet. I slutet på programmen brukar det alltid vara så att de trevligaste, de med de största hjärtat är de som blir kvar längst och till och med vinner i slutändan....I alla fall gör de i alla fall det hos mig!

Kram E

När jag gick i mellan och högstadiet fanns det en sak som jag var hysteriskt rädd för...och det var norrsken!! Norrsken är som alla norrlänningar vet - helt omöjligt att undvika vintertid...det finns där vare sig man vill eller inte...Dessutom så låter det om det om du lyssnar ordentligt. Det liksom "sprakar".

Jag hade hört att norrskenet tog elaka barn, uppenbarligen så tyckte jag nog själv att jag var ett elakt barn, för varenda gång man var ute när det var mörkt, försökte jag undvika att titta uppåt. Det är inte så himla enkelt när hela himlen sprakar och rör sig och det är massor med olika färger i skyn. Jag såg det vare sig jag ville eller inte! Jag fick PANIK! Jag sprang, rusade efter Bodenvägen, vidare in på Murjeksvägen för att komma hem till vårt hus..(har ni testat springa allt ni har när det är mellan 25-30 minusgrader??) Jag hade ingen luft kvar när jag äntligen tog i handtaget hemma och kunde ställa mig och titta på skådespelet som fanns på himlen...så fruktansvärt vackert, och ändå så skrämmande!

I dag kan jag komma på mig själv att sakna det. I dag när jag stod ute på altan och rökte tittade jag efter det. Undrar om jag tycker det är lika otäckt idag? Om jag skulle vara ute själv efter en enslig landsväg i Vuollerim? Kanske, men jag hoppas att jag någon gång kanske ska få möjlighet att ta reda på det....

I dag har jag tänkt mycket på det. Jag tror (märk väl, TROR..) att jag har rätt bra koll på vilka som jag kan lita på. Jag har verkligen sållat hårt och det är inte många "nya" vänner jag släpper in på livet.

MEN...Jag har en person i min närhet som jag inte vet om jag ska berätta att h*n litar på fel personer? Det är egentligen inte min sak, men jag blir så irriterad när jag märker att människor liksom utnyttjar situationen - fiskar lite för att få ur sig "godsaker" som kan vara värt att veta....för att sedan ringa till en annan person för att skvallra vidare, för att den också senare ska fortsätta rund ringningen...Till slut så når det mig (fast jag inte vill veta!!!) - jag får veta vart kedjan startat och vilka som vart inblandade...suck!

Sen hör jag hur den person jag pratat om bokar träff med en av de inblandade i telefonkedjan.....Jag hade sån lust att bara skrika ut att - För f-n, vet du inte??!! Men jag gjorde inte det. Jag borde strunta i det, och det är vad jag ska försöka göra också. Det kan lätt misstolkas som så att jag försöker framställa mig själv i bättre dager...

Näe, det kanske är bättre att låta vederbörande få upptäcka själv? Att de människor som h*n tror är de personer h*n kan lita på, är de som snackar mest skit. Att de som hon tror vill illa och pratar skit - inte alls gör det?

Det är inte lätt att veta hur man ska göra - Ska man berätta och kanske bli misstrodd och än mer irriterande, eller ska man sköta sitt och bara vara tyst?

Tror jag väljer det senare alternativet för nu.....och hoppas på att den personen jag tänker på, framledes kanske kan se hur det är egentligen. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men en vacker dag så lyser det igenom....

Kram E