Ibland så får jag sådana otäcka flaschbacks över vad som hänt i mitt liv under åren- många av dom var verligen inte roliga. Men så  kan jag tänka på hur jag faktiskt har det idag. Jag vet att jag bloggat om det förut och jag kanske tenderar att vara tjatig, men jag är så oerhört lycklig över det jag har nu. Kanhända uppskattar jag det så mycket för att det varit så mycket skit i mitt liv. I så fall är jag tacksam för det som varit - även fast det som sagt inte varit en dans på rosor.

Igår gick jag omkring och bara mös. Mös för att jag njuter av mitt hus, som inte bara är ett hus, utan mitt hem, min borg, min trygghet. Här trivs jag och jag längtar verkligen hem när vi varit någonstans - även om vi bara varit på affären eller jobbet....

Jag saknar min familj när jag är på jobbet, min älskade man och mina underbara barn...tänk att jag är så lyckligt lottad som fått den bästa mannen och de underbaraste barnen....

Jag har många underbara vänner, som verkligen är mina vänner! De som jag vet finns där för mig i både med och motgång. Sådana som jag kan prata om allt med, sådana vänner som inte sprider saker vidare och som trivs lika bra i mitt sällskap som jag i deras...

Jag har ett jobb. Ett jobb som ligger geografiskt precis där jag vill att det ska ligga nu när barnen är små och Uffe jobbar på andra sidan stan. Jag kan på mindre än 10 minuter vara på skolan eller dagis om så krävs. Ett jobb som ger mig en bra inkomst så att vi i familjen kan åka utomlands eller göra andra roliga saker. Ett jobb som jag känner att jag utvecklas inom varenda dag.

Jag har många saker att vara tacksam över och det är jag också. Jag hoppas att jag aldrig, aldrig någonsin glömmer bort att vara det.....

Kram E