Jag har under ett par månaders tid blivit kallad trollpacka...Det finns en, eller egentligen två anledningar till det...

Första gången jag trollade lite var när jag jobbade på ett företag i Kista och hade en supergo kille som jobbarkompis - han var precis som min lillebror, snäll, go och snygg! Han var inte min typ, men en riktig 10-poängare ändå! Han blev singel och rätt blåst av sitt ex och efter ett tags deppande för honom tyckte jag att det fick vara nog! Jag bestämde en date med en av mina andra goa vänner - att vi skulle ses i stan. Sen sa jag till min arbetskollega att han och jag skulle gå ut och käka mat...Senare mot eftermiddagen ringde jag först till min kompis och sa att jag fick en arbetskollega som ville följa, lite så där besvärat, som att jag egentligen inte alls ville att han skulle följa...Sen meddelade jag min arbetskollega att - Åh, min kompis ville så gärna följa med och jag kunde inte säga nej...(jag ljuger så bra...) Vi åkte i alla fall in till stan allihopa och käkade och vidare ut på lite galej. Jag såg att min kompis och min kollega fattade tycke för varann och jag åkte hem. På väg hem i taxin ringde de och frågade vart jag tog vägen - jag svarade: Mission completed!

Det här var för 10 år sedan och idag är de gifta sen flera år tillbaka...Precis de orden jag sa till dem samma kväll de träffades, var de orden som jag skrev i deras gästbok på bröllopet...

Andra gången jag utövade min häxkonst var rätt nyligen - det här involverar dock min allra bästa vän och en annan tidigare kollega. Båda två singlar, varav min bästa vänninna varit det ett tag och hon är ingen enkel person att få på fall, men jag visste i mitt hjärta att hon VILLE träffa någon,(det har väl egentligen inte varit någon brist på friare, men ingen som passade) även om hon aldrig erkände det....En gång när jag satt och chattade med min tidigare kollega bad jag honom kolla in henne på FB vilket han gjorde, senare när min vänninna ringde bad jag henne göra detsamma...Hon addade honom på FB och sen spann allt bara på...Dom har hunnit med flera träffar, trots att de bor 70 mil isär, så har de hittat sätt att träffats och tydligen har amors pilar träffat helt rätt och mitt i prick för de båda och ingen kan vara gladare än jag!!

Hokus, pokus, filiokus - undrar just när nästa bröllop blir?? Jag väntar med spänning på inbjudan i alla fall!

Kram E