Min allra bästigaste vän, C sa någonting väldigt klokt till mig igår: "Man ska inte alltid göra det som förväntas av en, utan det man vill" Det är precis vad jag tänkt göra resten av livet ;0)) (Det lät djupt och seriöst), men faktiskt är det ju så! Man ska göra det man känner att man vill, så länge man inte gör någon annan illa!!

Livet är som sagt kort och det gäller att göra det bästa av det - att njuta av alla guldkorn som man kan vaska fram efter vägen....

C sa också (som är väldigt klok - trots att hon är en ko...;0) att jag kanske är lite för mycket mamma och att det är viktigt att ha något att se fram emot, små saker - kanske skaffa sig en hobby?? ;0)) (eller vad säger du C?? - internt skämt - filåt). 

Kanske det är så - jag sätter hela tiden barnen främst, vilket jag tycker är en sund prioritering, men samtidigt är det ju så att man inte får glömma bort att man faktiskt är en kvinna, en person som ska försöka tillgodose sina egna behov också, kanske göra saker för sig själv. Det behöver ju inte betyda att man försakar sin familj, eller??  Balansgången är hårfin....Jag hoppas jag hittar den.

Fått ett meddelande från en gammal vän - en väldigt nära vän, som svek mig hårt för väldigt länge sedan - Jag är väldigt öppen och lämnar ut mycket av mig själv, så länge jag tror och litar på någon, men sviker man mig, så är inte jag sån jätterolig person, men med all rätt-tycker jag!! Men jag har saknat dig E och undrat vad som hänt och varför - (vilket jag inte orkar grotta i nu - det som har varit, har varit) Jag är äldre och klokare och tyvärr väldigt mycket mera skeptisk, tillit är något man förtjänar och jag hoppas verkligen att vi kommer dit igen, (eller i alla fall i närheten) men som du vet och kanske förstår, är jag inte så blåögd och godtrogen som jag var för 15 år sen....Jag har fått mina käftsmällar..Tyvärr får jag nog säga - vore trevligt att vara sån igen.  (Fast att maken tycker att jag är alldeles för godhjärtad och vek - tror gott om alla och har svårt att inse att alla faktiskt inte vill väl!)

Ibland saknar mina stallkvällar (ja, jag vet att 4 kvällar i veckan kanske är att ta i;0)), men det var min tillflykt. Träffa andra människor än barnen och maken....även fast de är väldigt trevliga att umgås med - missförstå mig rätt...Samtidigt som jag känner att jag INTE saknar de där måstena - Jag hade en häst, som behövde mig, som behövde omsorg, som skulle ridas, som skulle tränas, som kostade väldans massa pengar.....

Men det är viktigt att träffa andra vuxna människor och bara va!  Å det fick jag i stallet! Nu jobbar jag ju visserligen och träffar rätt mycket folk (...kolla bara pendeltågen...hur mkt folk är det inte där...?? ;0)) Men det kanske går att få till ändå - undrar bara var jag ska hitta tiden?? Ähhh, gud vad jag svamlar - ska skona er från mer dravel, nu ska jag ta och gå i säng - vart uppe sen 5, så det svider lite i småögonen...(Jotack - frukostseminariet gick bra;0))

Lite kortisar bara:

Tack C för att du finns - Du är bara bättre än bäst!! Trist att du bor sååå långt från mig!

Grattis N till körkortet!!! Roligt men skrämmande att man kan möta dig på vägen ;0))(Skoja bara...) Skönt att veta att vi har nån att ringa på lördag vid 4-tiden när vi vill hem från krogen!!

Mina älskade barn - så mycket kärlek!! Tänk om ni visste hur mycket bättre världen blev när ni kom dit!!

Uno Svenningsson - Kommer å lyssna med alla öron på lördag 13.00 i Huddinge - bara älskar hans texter!!

Till slut - MIML - Mannen I Mitt Liv - Du vet att jag älskar dig, klarar mig inte utan dig, inte en enda dag!!! Tack för att du finns i mitt liv!

Pyss Å Kram från mig! (som ibland inte förstår sig på sig själv.....)