Läste en krönika av Marcus Birro, som i vanliga fall jag tycker är superbra på att skriva, och de flesta ämnen fängslar mig. Dock blev jag lite besviken idag när jag läste densamma i Expressen. Han hade skrivit om en "vit" jul. Visst jag kan köpa stora delar av vad han skriver, men inte allt. Det är inte det att jag tycker att julen ska vara ett fylleslag, det har jag varit med om hela min uppväxt, så det är inte det...Ja, jag kanske ska dra en jämförelse för att förklara mig.

Så här såg mina barndoms jular ut:

Pappa & Mamma fixar i köket med maten redan från 11-tiden, samtidigt med ett vinglas eller flera och gärna nån liten snaps emellan "det måste man ha när man avsmakar skinkan". Från början känns det mysigt på nåt sätt - dom blev ju så snälla..? Efter några fler vinglas och kanske nån fler snaps, kanske nån öl, börjar min far snacka i telefonen med gud och vet vem...högre och högre...diskussionerna växer sig högre och ilsknare...gärna med nån släkting som han från början skulle önska god jul kanske?? Mamma blir ängslig och orolig och dricker lite mera vin och gråter lite...halvjobbigt för oss barn..Men hon försöker hålla skenet uppe, men lyckas sådär..(i alla fall när man blev lite äldre insåg man ju sanningen).

Sen är det i alla fall jullunch där vid 13.30...där blir det mer julöl, vin och kanske en snaps till?? Ja...gissa scenariet. Före klockan 19 sover pappa i soffan och mamma fortsätter att dricka lite vin och gråter kanske lite till... underbara jul!! Vi barn sitter på våra rum med våra julklappar och försöker låta så lite som möjligt, för att inte reta upp vår far som inte brukar vara på sånt strålande humör när han intagit lite mer än ett glas vin, ja, möjligtvis 2.

Så här ser jularna ut hos oss nu:

Tidigt uppe för att barnen ska få öppna sin "morgonklapp". Lite grötfrukost så man orkar fram till jul-lunchen som vi fortfarande intar ungefär samma tid. Mellantiden brukar gå åt till att jag kockar lite och barnen försöker fokusera på att leka, fast de är så otåliga så de håller på att krevera i väntan på tomten! Sen blir det då jul-lunch, det finns alltid 1 (EN!!) snapps på bordet till de som vill ha (Farmor och U), julmust eller lättöl serveras till maten. Sen blir det Kalle Anka och en massa choklad och julgodis. När tomten kommer så rullar de flesta ut i hallen för att välkomna honom.

När alla paket är öppnade så brukar barnen leka med sina saker, då serveras kaffe och en likör eller ett glas whiskey till de som vill ha. Barnen är fullt upptagna med sina nya leksaker. Jag och farmor brukar sjunka ihop i varsin hög i soffan med varsitt glas vin, U tar en whiskey till. Det är ingen som är berusad, ingen som skriker eller är dum på något sätt. Vi bara myser! Tror inte att våra barn lider särskilt mycket av vårt vinglas eller whiskeyglas...Skulle jag ens ana att de tyckte det var jobbigt, har jag inget problem att avstå. Men jag tror inte att en "sund" relation till alkohol skadar mina (eller någon annans) barn på något sätt!

Alltså skillnaden är ju milsvid!!! Jag tycker själv att julen är en familjehögtid, en tid då alla ska få njuta av lugnet, ledigheten och kanske ett glas vin till och med? Men jag tycker INTE att man som vuxen och förälder, behöver supa från morgonen och bli as-kalas! Men vem säger att det måste bli så för att man väljer att ta en snaps till maten, eller ett glas vin framför tv:n på kvällen? Är det för att Birro själv vet att det inte stoppar med ett glas vin för honom? Kan det vara så enkelt? Eller tror han på fullaste allvar att alla familjer super sig fulla på julafton om de intar någon form av alkoholhaltiga drycker? Jag förstår vad han skriver, men ändå inte....?

Kram E