I dag hade jag fått en inbjudan att gå på lite fot och handmassage...kändes som det skulle varit nice. Dock har jag mannen borta igen och sa det lite i förbifarten här ute på gården när barnen lekte - och vipps så hade grannen ordnat barnvakt till mina barn - så snällt! Tack S (eller M?!?) Hur som helst...jag fick 2 anställningsintervjuer att göra idag, så löner har jag bara inte hunnit - har därför tagit med mig hela packen (har ett bolag kvar...) hem och borde egentligen INTE blogga just nu...Men va f-n?!?

Hur som helst - min myskväll med fot och handmassage kan jag ju se mig i stjärnorna efter! Varför blir det alltid så när man planerar nåt? Det händer alltid nåt som hamnar emellan....I alla fall i mitt liv...kan inte begripa?!?

De 2 intervjuerna jag haft idag verkar båda två jättekul jobb och väldigt utvecklande. Det ena är ett företag som hyr ut vårdpersonal - ligger bra till för mig geografiskt och där är det HR och löner + en massa annat administrativt - verkar jättekul! Det andra är ett IT-företag (borde inte jag fått nog av dessa??). Det är ungefär samma jobb där men även med inslag av ekonomi -vilket också kan vara roligt - dock vet jag inte hur "självgående" de egentligen vill att man ska vara. Jag fixar månadsbokslut och framtagning av underlag till årsbokslut, men just slutklämmen på årsbokslut har jag aldrig gjort självständigt. Inte heller bolagsbeskattningen. Har alltid haft en revisor eller en redovisningsansvarig med då....Men vi får se - kanske jag är lite för "grön" för att de ska tycka att jag är rätt person???

Har idag tackat nej till ett jobb jag blivit erbjuden - det känns skönt nu, men jag gruvade mig massor innan. Varför gör man det egentligen?? Varför ska jag må dåligt över att de inte kan betala den lön jag vill ha eller för att stämningen hos dem kändes kass?? Näe, borde inte vara så, men jag mådde jättedåligt innan jag äntligen ringde honom. Han försökte faktist motbuda lite, men jag kände verkligen i magen att det här inte var rätt för mig....

Näpp - nu borde jag verkligen försöka ta mig i kragen och se om jag kan få nån ordning på lönerna....

Kram E

Ja, min familj är lite speciell. Nu menar jag min familj mamma,pappa, syskon...Vi har haft en rätt tuff uppväxt jag och min äldre syster. Våra föräldrar har kanske inte alltid varit de man kanske kunde önska...Men de blev aningen bättre när våra småsyskon kom till världen några år senare...

Det här har förmodligen varit en anledning som inneburit att vår familj blivit så splittrad som den är - det här är nåt som gör mig ledsen - mer nu sen mamma dog, än tidigare. Man tänkte inte så mycket på det då - när alla fortfarande fanns.

Vi är 6 syskon. Det är 2 halvbröder, den ena T, har jag en nära och väldigt bra relation till. Den andre R, har jag ingen som helst relation till, trots att vi för några år sedan stod varann rätt nära. Det har bara liksom runnit ut i sanden. Sen har jag en äldre syster M, vi är väldigt olika. M är en person som är väldigt "ärlig" säger saker som kanske sårar personer, och tycker själv att det inte gör nåt, då hon är "ärlig". Vi är inte överens där - jag är inte sån. Är snarare feg och har svårt att säga elaka saker av rädsla för att göra nån illa. Nå, man kan ju vara olika - det kan ju i många fall vara bra. Men vår relation funkar inte - tyvärr! Egentligen är det den av syskonen som jag borde ha mest gemensamt med. Vi är närmast i ålder och har upplevt våra föräldrar på ganska lika sätt. Hur som - vi har brytit vår kontakt av olika anledningar. Min anledning är att jag blir ledsen och illa berörd av hennes sätt att säga saker till och om mig och til och oml andra som jag bryr mig om.

Min lillebror då - ja, vi har en så där sporadisk kontakt - jag älskar honom massor och han är verkligen min "lillebror" som jag vill skydda från allt ont och nu ska han bli pappa - ska bli såååå roligt!!! Grattis till dig M!!! (och K också såklart))Kontakten kunde dock vara betydligt bättre än den är....

Sen har jag en lillasyster som jag tyvärr inte har så mycket kontakt med, inte heller något gemensamt med....Det är trist, men vi är inte på samma våglängd. Jag skulle så önska att jag kunde visa henne, kunde tala om för henne (och att hon förstod mig) hur livet är, vad man måste göra och hur man måste vara för att livet ska fungera för henne, men det är som hon inte vill lyssna, inte vill ta in. Nå, hon får välja sina egna vägar - kunde bara hoppas på att jag hade kunnat hjälpa henne att styra in henne på rätt väg...Att kunna bespara henne så många besvikelser och misstag...Men jag har inte klarat det - kanske inte försökt nog mycket????

Min lilla pappa då....Ja, han är en väldigt sjuk och alkoliserad man som bor ute i en förort. I en lägenhet som jag ordnade till honom för ungefär ett år sedan. Han blev pensionär, fick flytta från sitt hus som han hade på stället där han jobbade. Fick ett annat hus som var mer eller mindre fallfärdigt och där fick han 2 månader på sig att flytta. Jag fick till slut tag på en lägenhet, den lägenhet han bor i nu. Vi har försökt hjälpa honom med tänder, flytt, räkningar - You name it - vi har hjälpt honom, jag och mannen. Han har varit en fruktansvärt dålig pappa, men han är ändå min pappa och för mig finns inget annat sätt att agera än att försöka hjälpa till. Jagt hade nog gjort det för vem som helst som bett om hjälp....

Poängen i hela det här är....jag har 5 syskon, varav jag har kontakt med 2. Jag har 1 förälder i livet och tack och lov har jag en bra relation till honom idag. Jag försöker göra mig större än honom och förtränga det som hänt i min barndom - för min egen skull och mitt eget samvete, inte så mycket för hans, utan för MIN!!

Ta hand om varandra - ta hand om era relationer....de är viktiga, om inte annat när man blir sjuk eller gammal. Ta hand om varann!!! Medan tiden ännu finns!!

Kram E

Efter en helt underbar ledig vecka uppe i norrland, är vi nu tillbaka i verkligheten...En fullständig rivstart!! Har haft en anställningsintervju idag som känns lite så där halvskum. Vet inte vad jag ska tycka och tänka...Blev erbjuden 3000 mindre i lön - vilket jag kan leva med - pengar är inte allt! Men sen var det andra grejer jag inte riktigt vet om jag kan leva med. Ingen flex - alltid 8-17. Det funkar liksom inte hos oss - jag har en resande make och han kan inte hämta & lämna barnen varje dag...Näe, får nog säga nej till det här jobbet - funkar inte rent praktiskt för oss...tyvärr! Det låg klockrent geografiskt - 10 minuter i stället för 45 minuter till jobbet!

I morgon har jag 2 nya intervjuer och jag ser verkligen fram emot båda - det som jag har upptäckt är att som löneadmin och HR admin tjänar man ganska många fler tusingar i månaden - vilket jag tycker känns konstigt - inte för att det gör nåt, jag är mera löne & HR admin än vad jag är ekonom...

Veckan i Ekträsk var helt underbar - vi hade dåligt väder på Skärtorsdagen (vår första hela dag), men i övrigt har solen lyst mer än generöst och jag har som vanligt vart som en kräfta! Knall-röd i fejjan!

Barnen har vart ute och härjat, åkt skoter och vi har lagat mat ute på Muurikan vid elden. Helt underbart! Jag har en bror som är helt fantastisk på många sätt, har under denna vecka upptäckt ytterligare en väldigt GOD sida hos honom-Han är en klippa på matlagning! Det har varit en himla nice avlastning för mig, då min man inte lagar mat så gärna....

Kram E