Ja, min familj är lite speciell. Nu menar jag min familj mamma,pappa, syskon...Vi har haft en rätt tuff uppväxt jag och min äldre syster. Våra föräldrar har kanske inte alltid varit de man kanske kunde önska...Men de blev aningen bättre när våra småsyskon kom till världen några år senare...

Det här har förmodligen varit en anledning som inneburit att vår familj blivit så splittrad som den är - det här är nåt som gör mig ledsen - mer nu sen mamma dog, än tidigare. Man tänkte inte så mycket på det då - när alla fortfarande fanns.

Vi är 6 syskon. Det är 2 halvbröder, den ena T, har jag en nära och väldigt bra relation till. Den andre R, har jag ingen som helst relation till, trots att vi för några år sedan stod varann rätt nära. Det har bara liksom runnit ut i sanden. Sen har jag en äldre syster M, vi är väldigt olika. M är en person som är väldigt "ärlig" säger saker som kanske sårar personer, och tycker själv att det inte gör nåt, då hon är "ärlig". Vi är inte överens där - jag är inte sån. Är snarare feg och har svårt att säga elaka saker av rädsla för att göra nån illa. Nå, man kan ju vara olika - det kan ju i många fall vara bra. Men vår relation funkar inte - tyvärr! Egentligen är det den av syskonen som jag borde ha mest gemensamt med. Vi är närmast i ålder och har upplevt våra föräldrar på ganska lika sätt. Hur som - vi har brytit vår kontakt av olika anledningar. Min anledning är att jag blir ledsen och illa berörd av hennes sätt att säga saker till och om mig och til och oml andra som jag bryr mig om.

Min lillebror då - ja, vi har en så där sporadisk kontakt - jag älskar honom massor och han är verkligen min "lillebror" som jag vill skydda från allt ont och nu ska han bli pappa - ska bli såååå roligt!!! Grattis till dig M!!! (och K också såklart))Kontakten kunde dock vara betydligt bättre än den är....

Sen har jag en lillasyster som jag tyvärr inte har så mycket kontakt med, inte heller något gemensamt med....Det är trist, men vi är inte på samma våglängd. Jag skulle så önska att jag kunde visa henne, kunde tala om för henne (och att hon förstod mig) hur livet är, vad man måste göra och hur man måste vara för att livet ska fungera för henne, men det är som hon inte vill lyssna, inte vill ta in. Nå, hon får välja sina egna vägar - kunde bara hoppas på att jag hade kunnat hjälpa henne att styra in henne på rätt väg...Att kunna bespara henne så många besvikelser och misstag...Men jag har inte klarat det - kanske inte försökt nog mycket????

Min lilla pappa då....Ja, han är en väldigt sjuk och alkoliserad man som bor ute i en förort. I en lägenhet som jag ordnade till honom för ungefär ett år sedan. Han blev pensionär, fick flytta från sitt hus som han hade på stället där han jobbade. Fick ett annat hus som var mer eller mindre fallfärdigt och där fick han 2 månader på sig att flytta. Jag fick till slut tag på en lägenhet, den lägenhet han bor i nu. Vi har försökt hjälpa honom med tänder, flytt, räkningar - You name it - vi har hjälpt honom, jag och mannen. Han har varit en fruktansvärt dålig pappa, men han är ändå min pappa och för mig finns inget annat sätt att agera än att försöka hjälpa till. Jagt hade nog gjort det för vem som helst som bett om hjälp....

Poängen i hela det här är....jag har 5 syskon, varav jag har kontakt med 2. Jag har 1 förälder i livet och tack och lov har jag en bra relation till honom idag. Jag försöker göra mig större än honom och förtränga det som hänt i min barndom - för min egen skull och mitt eget samvete, inte så mycket för hans, utan för MIN!!

Ta hand om varandra - ta hand om era relationer....de är viktiga, om inte annat när man blir sjuk eller gammal. Ta hand om varann!!! Medan tiden ännu finns!!

Kram E

 

Lotta

15 april 2009 20:48

Snygg och "lästrevlig" blogg.
Tjing

http://lottans.bloggagratis.se

 

Cina

16 april 2009 08:07

Så mycket kärlek du har till din familj, hoppas att dom förstår det...Kram Cina

 

Broder

16 april 2009 08:21

Sant syster sant... Vi måste rycka upp oss på umgängesbiten.. Vi saknar er jättemycket. Är du i stan nått så hör av dig så kör vi en spontan Max lunch i vanlig ordning.. Hälsa gänget! Snart kommer Tjorven!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...