I dag har vi haft världens tråkigaste väder här. Blåst och regn och det har varit mörkt precis hela dagen. Det var en sån här fruktansvärt vanlig, tråkig, höstdag egentligen..

MEN, min dag har varit helt underbart fantastisk! Jag fick mysa med barnen lite längre i morse. På jobbet har allt flytit på och jag känner mig i fas med det mesta! God lunch på Ågesta Golfklubb med min chef och ett par kollegor!

Fick ett samtal till jobbet där världens bästa F frågade om han fick ta med sig A hem från skolan - skönt för honom att få en kortare dag!! Tack goa F!

Sen var vi dessutom bjudna på middag hos våra helt underbara, fantastiska vänner...Alltid lika mysigt att träffas och vi hittar alltid möjligheten att göra det! Det kan vara vardag som helg, helt spontant eller jätteplanerat! Det är alltid lika trevligt!

Det var som vanligt en jättemysig eftermiddag/kväll - hade gärna tillbringat längre tid tillsammans, men barnen behöver sin sömn, skola och dagis imorgon med!

När vi kom hem, pussade vi barnen godnatt och de somnade omgående. Inget tjat och gnäll, utan bara lägga ner dom på kudden och sen somnade dom..Älskade, älskade barn! 

Nu har jag och maken sjunkit ner i soffan, tänt alla ljus vi kunde hitta och vi bara njuter av livet, varann och hur otroligt lyckligt lottade vi är! Vi har precis allt vi behöver - varann!!

Den absolut bästa dagen i mitt liv    (förutom när mina barn föddes)20050611

Låt det regna och vara grått och trist! Njut av livet, tänd ett ljus i stället för att förbanna mörkret! Njut av det du har, i stället för att gräma dig över det du inte har!

Ta hand om varann!!

Kram E

Jag bloggade för ett par veckor sedan om min pupill som var större än den andra och där google tyckte att jag hade en hjärntumör och jag hade nästan redan räknat mina dagar...Nu vet jag att jag och Google hade fel....

För ungefär 20-25 år sedan hade jag jättemycket ont i huvudet och problem med balansen. Det var massor med undersökningar och till slut hittade de en godartad tumör som satt precis vid hypofysen. Det var den som ibland fyllde sig med vätska och gjorde så dessa problem uppkom. Sen har jag inte haft några problem med det här och faktiskt till och med glömt bort att det var så....Nu visade det sig att det åter igen var den som spökade! Det var ingen hjärntumör och jag skulle inte dö om en månad...Det var bara så enkelt att jag stressat för mycket tillsammans med en infektion som huserade i min kropp..De här sakerna sammantaget gjorde att jag fick de symtom jag hade.

Just nu mår jag bra (förutom en tjurig förkylning då), och min pupill har återgått till sin normala storlek, huvudvärken har försvunnit och jag har gjort boksluten färdiga (= slutat stressa)...Så nu känns allt super. Återkommer besvären kan man tydligen (numera) genom en enkel operation (genom näsan!!) och det fanns inte ens på kartan för 20 år sedan. Då var det helt uteslutet att försöka ta bort den! Tänk, det har trots allt hänt lite grejer under de här åren...

Men tänk vad man hinner fundera - 2 veckor är väldigt lång tid!!! Speciellt när läkaren talar om för en att det är "nåt neurologiskt" och att det "sitter något i din hjärna som trycker på en nerv till ögat". Trots att många sagt att jag inte ska fundera så mycket och låta bli att oroa mig, så är det inte så himla enkelt...Jag kan ärligt säga att jag upplevt både min sjukbädd och min död flera gånger om de här veckorna. Funderat hur mina barn ska ha det utan sin mamma...Usch, så tragiskt att man målar "fan på väggen", men som sagt - svårt att låta bli...

Men en sak är säker!! Det gör en väldigt ödmjuk och tacksam till livet och till det som gör livet värt att leva!! (vilket innebär typ allt!!)

Det finns en kram jag fått under den här tiden som betytt mer än nån annan kram...Den kramen fick jag av goa Jessica....Jag vet inte varför den betydde så mycket? Om det var orden hon sa, om det var värmen i hennes kram, hennes genuina omtanke, eller bara det att hon faktiskt brydde sig?? Älskade goa Jessica, jag känner inte dig speciellt bra, men du är en underbar person och en fantastisk människa, jag hoppas du vet det!?

Och till min familj vill jag bara säga: Så mycket kärlek!!! Jag älskar er till månen och tillbaka...

Kram E

I dag är det en helt underbar dag!! Jag har fått min ledighetsansökan för höstlovet beviljad! Fatta!! En hel vecka tillsammans med mina "småknoppar" och bara njuta av ledigheten och av mina underbara barn!! Känns som att man inte hinner det i veckorna. Tiden bara flyger iväg, man hämtar, lagar mat, duschar, läser saga och vips i säng! Det är verkligen inte mycket tid till att bara vara! Ändå jobbar jag inte värst sent. Jag kan sluta 16, och vara på dagis kvart över, så mig är det egentligen inte värst synd om. Det finns dom som har det mycket värre.

På jobbet snurrar det på i 180 som vanligt. Speciellt nu när jag varit sjuk en vecka. Men det känns bra att jag ska lämna över ett av bolagen till min nya kollega, så förhoppningen är att min tillvaro ska bli lite drägligare. Det är inget kul att känna sig otillräcklig hela tiden, och jag vägrar gå in i ekorrhjulet där jag var i våras. Då jag inte hade något liv förutom att gå till och från jobbet.  Men det känns nu som att jag ser ljusning, vilket gör det lite lättare - att man vet att det inte ska vara för alltid.

Näe, ska  ta och krama på mina ungar lite extra ikväll och berätta för dom att vi snart kommer kunna ta hand om varandra en hel vecka - hela dagarna!! (Undrar vilken tid den måndagen, dom börjar tjata om att ringa efter kompis?!? 10??).

Älskar min familj från månen och tillbaka.....  

Kram E

Jag måste bara få säga: Söndagar är absolut veckans mysigaste dag! Jag vet att många idag har söndagsångest för att gå tillbaka till jobbet och ännu en arbetsvecka. Men jag känner inte så! Jag trivs på mitt jobb och det är absolut inget jag har söndagsångest för. Men det inte därför jag njuter av söndagen, utan helt andra skäl.

Vi har haft en sån underbar helg i helgen. Trots att jag haft feber och varit risig, så har jag inte varit sjuk nog för att bara ligga, utan jag har rensat och rensat och sen har jag rensat lite till. Det är så hiiiimla fint i mina skåp och garderober nu. Till och med tvättstugans skåp har en minutiös ordning just nu! (det brukar iofs gå över rätt fort). Alla garderober är rensade och sorterade. Sommarkläder ut - vinterkläder in! Jag har till och med satt maken att rensa sina skåp - tror han hade 400 skjortor som han aldrig använder! Men nu är det liiiiite luft i de garderoberna också..

Vi hade funderingar på att åka ut med båten med A & F, men insåg där på lördagmorgon när jag hade nästan 39 graders feber, att det kanske inte va så där jättesmart! Tanken på att på söndagmorgon vakna i en kall och fuktig båt och inte vara riktigt frisk, gjorde att vi valde bort det. (Känns som ett bra beslut, då det faktiskt var väldans kallt inatt)..Trots att det förmodligen var sista chansen. Båten ska ju upp nästa helg för vinterförvaring. Nå, det blir förhoppningsvis sommar igen snart!

Anledningen till att jag idag myser av söndagen är att vi haft sån underbar helg....vi har inte gjort något särskilt, bara varit tillsammans och njutit av helgen och av varandra. Fler sådan helger till Svenska folket!

Kram E