Jag har haft min näst största son hemma förra veckan, han åkte hem i fredags. Han och en kompis var ner och de har haft full fart hela veckan...Sonen M började dock prata (igen!!) om att flytta ner hit, för att få vara nära sina syskon...Han har pratat om att flytta hit i säkert 5 år, varenda gång han vart ner..dock har det varit av och till och jag har inte tagit det så allvarligt. Denna gång var det dock betydligt allvarligare - han var verkligen på och hade goda argument - vi försökte faktiskt ställa honom mot väggen, men han hade svar på allt! Då bestämde vi oss för att försöka genomföra det.

Det föll dock inte i god jord hemma hos parentes nummer 2....han ställde en del märkliga frågor till sonen, som han ville att vi skulle svara på om vår vardag, arbetstidet och att jag faktiskt borde säga upp mig från jobbet om inte jag kunde ta 2 veckors semester och bara vara med Marcus.....?? Jag ringde upp honom dagen efter och förväntade mig att få dessa frågor ställda, direkt till mig, utan M som mellanhand....Nu hade han inte "tid" att prata med mig, utan han skulle ringa mig med lite alternativa tider som vi kunde höras av om, vilka som passade mig och honom...! Suck!! Näe, jag orkar inte med sånt tjafs, så jag meddelade att okey, då tar vi det en annan väg då och på den vägen är det nu. Vi får se vart allt slutar. Sonen är dock på väg ner igen på tisdag med enkel biljett, så får vi väl se om han vill åka upp igen, eller om han kommer stanna kvar hos oss.

Imorgon börjar jag jobba igen, men bara 3 veckor, sen är jag ledig igen 2 veckor till...Jag tycker nästan det känns bra att börja igen, förmodligen för att vi haft fullt upp hela semestern. Även om vi inte har gjort nåt särskilt, så har veckan bara rusat iväg och vi har umgåtts med nära och kära och det har varit helt underbart mysigt och trevligt, men nu känns det som att det ska bli skönt med lite vardag och lite egentid och bara vara familjen ett tag.

Kram E