När jag var i tonåren var det mycket drama och skitsnack - ja, så där som det är när man är en fjortis tjej och har precis alla problem i världen. Tror aldrig jag blir så vuxen nånsin, som jag var då! Märkligt det där. Man trodde verkligen att man visste allt och att alla pratade om en.... Förmodligen var man inte så himla intressant, men man trodde verkligen det! Som tur var gick ju det över med tiden....Jag menar att man ser sanningen i vitögat och inser att nä, jag är inte så intressant så att folk bryr sig om vad jag sagt eller gjort! Och om nån nu skulle göra det, så numera, så skiter jag faktiskt i det!! Alla måste inte älska mig, alla måste inte tycka som mig!

Jag känner inte att jag har människor som jag MÅSTE ha en relation med - funkar det inte, så funkar det inte. Jag är för gammal för att hålla på och krångla och slå knut på mig själv för att bli omtyckt. Jag tror man till slut hamnar där i livet...Livet är kort! Man ska umgås med dom man tycker om, det är ju knappt så man har tid med dom ju, så varför lägga tid och energi på dom som det ändå inte stämmer med??

Anledningen till att jag skriver som jag gör, är att jag läser en blogg ibland, där det tätt som oftast är intriger och elände, gräl och tjafs om förmodligen ingenting. Så tråkigt och energikrävande! Omge dig med människor du tycker om!! Det är längesedan (tack och lov), som jag grälat eller blivit osams med någon. Jag har inte den energin...Jag vill lägga min tid och min energi på de som ger mig något tillbaka - min familj och mina vänner! Jag behöver inte många vänner, hellre några nära vänner, än många kompisar.

Men det är jag....Men OM jag skulle hamna där denna bloggerska verkar vara, så tror jag att jag skulle fundera lite om jag själv kanske är en bidragande orsak till allt som händer? Att det kanske inte är alla andra som gör saker....? Att man kanske själv försöker se sitt ansvar i människors agerande?! Eller kanske bara se till att omge sig med människor som stämmer överens bättre med en själv?? Nedanstående ordspråk är såååå talande!!

Kram E

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...