I dag började jag på mitt nya jobb! Allt känns helt vimsigt och yrsligt, precis som det ska på ett nytt jobb. Inatt hade jag jättesvårt att sova, då jag känner mig lite ringrostig när det gäller redovisning, det är trots allt 5 år sedan jag körde bokföring...Nå, det känns helt okey efter denna dag, så förhoppningsvis så kommer jag kanske in i det hyfsat snabbt....Det var en aning mkt idag bara, då ingen suttit på min stol på 2 veckor, så det var bara att köra på. Men hellre mkt att göra än att bara sitta av tiden.

När jag kom hem var jag och barnen ute i snön och lekte med grannbarnen. Jättemysigt. Tyvärr inte nog mkt snö för pulkåkning än, men några flingor till så....

När vi hade käkat så bestämde sig barnen och jag för att baka lussebullar och fixa till våra stora pepparkakor med lite glasyr. Sonen och dottern bestämde snabbt att grann-tjejerna skulle få deras omsorgsfullt glaserade pepparkakor, så när de fixat till kakorna gick vi över till grannarna och överlämnade de vackra kakorna. Det var sååå vackra så!   

Håller på att planera 5-års kalaset för våran lilla son som blivit så stor - fattar inte att han ska börja skolan till hösten!! Vart har tiden tagit vägen??

Älskar min familj över allt annat! Så mycket kärlek!!!

Kram E

Den här veckan har vi kastats mellan stora och små bekymmer....Våra småbekymmer har bestått i kraschat pepparkakshus och trassel vid dagislämning....Våra stora bekymmer har bestått i en 17-årig kille som skulle göra en rutin operation, en operation som görs massor av gånger per dag och det går alltid bra! Den här gången gjorde det dock inte det...hjärt och lungräddningsapparaten gick sönder....Killen blev utan syre en längre tid....Man känner sig liten....

Det som är så trist är att mitt i allt elände, är att man först då, inser hur lyckligt lottad man är som har en frisk familj. Man inser hur glad man ska vara för varje dag som det är så, för det finns verkligen inga garantier för att det är så imorgon...

Killen jag berättar om är en nära anhörig till en underbar familj som vi känner, och känner mycket för, därför har deras sanning kommit så nära oss! I kväll fick vi dock veta att tillståndet för killen är förbättrat och ser ljusare ut än det gjorde för mindre än ett dygn sedan. Vi håller alla våra tummar och våra tankar går till hans mamma och pappa som förmodligen hållit andan i en vecka.....

Ta hand om varandra!

Kram E

I dag blev jag färdig med alla julklappar!! Har dessutom slagit in allihopa också! Känns så skönt att ha allt klart! Det blev som vanligt alldeles för många, vi säger vartenda år att: nästa jul ska vi inte ha så många julklappar! Och lika fullt är det massor under granen vartenda år.

Idag kände jag av att jag inte är riktigt pigg-gick och vilade vid 13-tiden och steg upp 16.30 - helt slut! Spelar ingen roll hur mkt jag sover, jag kan sova minst lika mycket till. En del har förmodligen med penicillinet att göra, så jag hoppas det snart går över.

Nä, nu har jag vart uppe ett par timmar, så kanske en tupplur kan vara på sin plats ;0)

Kram E

...har jag varit idag. Fortfarande sjuk med feber ibland och en äcklig hosta....Förra veckan "gissade" läkaren på mycoplasma bakterie, fick pencillin som jag tryckt i mig i snart 10 dagar. Inget som hjälpt, så jag bokade ny tid idag. Samma gissning, men här blev det en massa prover tagna också, så förhoppningsvis ska de hitta "felet" och kunna laga det mer effektivt. Tills dess - mer penicillin och mera sjukskrivning. Ser inte fram mot decemberlönen!! Nå, jag hoppas verkligen att jag är friskt tills på måndag, jag börjar ju mitt nya jobb då  Ser fram emot det! Ska bli så roligt att bita tag i lite andra arbetsuppgifter. Här blir det mest redovisning och inte så många löner.

I dag har varit en sorgens dag  Gatans lilla kisse-katt har somnat in för alltid....liten kissemisse! Barnen i huset där han bodde har haft honom så länge som de har funnits, så i det huset är sorgen stor! Sov gott lilla Challe......

Näe, bara att inse - idag var inte min dag, hoppas jag får återkomma med lite roligare nyheter nästa gång...

Kram E

I helgen har vi haft späckat schema - det brukar alltid kännas lite halvjobbigt att man har så (se tidigare inlägg), och denna helg vara inget undantag. I dag, söndag morgon känner jag mig glad och varm i hela kroppen - vi har haft en jättemysig helg.

I fredags fick vi besök av goda vänner från Nynäshamn, vi hade bestämt att vi skulle göra det enkelt för oss, så vi beställde pizza och käkade, sen hade vi bara en supermysig och trevlig kväll - alldeles lagom med allt! De stannade en bit in på lördagen innan de åkte vidare och vi åkte in till Huddinge för att shoppa de sista julklapparna (Ja, fatta, vi har köpt allt färdigt - saknas inte EN julklapp!!!). När detta var gjort, åkte vi hem och förberedde inför mer besök - denna gång av barnens (Bonus) Mormor och Morfar. God mat, underbara människor och gott vin - ja, kan bara bli en fullträff!! Även denna kväll var precis lagom och vi gick i säng i hyfsad tid.

Idag söndag - har vi en grej kvar att göra - som jag ser fram emot. Vi är nämligen bjudna på Glögg-mys hos våra goda grannar E & N. Ska bli supertrevligt och mysigt...

Ja, jag vet att jag i tidigare inlägg skrivit att jag ska bli bättre på att ha lite luckor i kalendern, men efter en sån här underbar helg, med så helt fantastiska människor,  så känns det inte fullt lika viktigt längre....

Kram E

I år tänker jag inte sluta röka (tyvärr)! Däremot ska jag bryta en annan ovana jag har - nämligen att fylla kalendern! Jag har en fantastisk förmåga att hela tiden boka in mig jobbmässigt på vardagarna och dessutom helgen (och då oftast också) familjen väldigt mycket. Vilket jag nu alltså bestämt mig för att sluta med. Eller, nej, inte sluta helt, men man kanske inte måste ha hela kalendern uppbokad ett par, tre månader i förväg.

Dessutom har jag bestämt mig för att från och med 2010, så ska jag umgås med de jag tycker om att vara med, inte bara för artighetens skull, som det faktiskt har varit endel under förra året. Jag måste helt enkelt bli bättre på att sålla. Man kan så klart träffa de här som man egentligen inte kan fylla en hel middagsbjudning med, men en fika på stan, eller nåt sånt kan passa bättre?

Jag är en väldigt social person och trivs med att ha folk omkring mig. Jag tycker det är superroligt att bjuda på 3 rätters middag och ha en trevlig kväll, missförstå mig rätt, det jag däremot INTE trivs med är att känna att hela min kalender är fullklottrad - och då menar jag inte bara veckorna, utan helgerna! När man egentligen bara ska ta det lugnt och ladda om batterierna.

Jag har börjat med steg 1! Har bytt jobb! Eller i alla fall snart. Har 1,5 vecka kvar på mitt gamla jobb. Den 12:e börjar jag på  nytt jobb som ligger 10 minuter hemifrån, deltid - kommer jobba 75% och slutar alltså halv 3 varenda dag. Jag kommer få vara med mina älskade barn flera timmar mer varenda dag - guld värt! Dessutom går jag till en mansdominerad arbetsplats - vilket passar mig väldigt bra! Jag tycker om män!! ;0) Tolka mig på rätt sätt nu.....

Jag gillar männens raka kommunikation, har väldigt svårt för det här luddiga "tolka som du vill" tramset som många kvinnor håller på med. Män kör på, och ibland är det hårt att höra, men de är raka och ärliga och sen är det inte mer med det! Är dom irriterade eller anser att man har gjort nåt fel, gormar dom om det och sen är det liksom över. Det är inget surande och skitsnackande i flera veckor för en bagatell. På något sätt tycker jag män är enklare att jobba med! I och för sig kanske en balans kan vara bra också - 50/50, men måste jag välja mellan kvinnlig och manlig arbetsplats väljer jag män ;0)

Kram E

Ikväll har jag verkligen kvällen räddad!! Jag måste nämligen fixa med barnens adventskalendrar...Det här är något som kommer från min mamma. När vi var små sydde hon adventskalendrar till oss, så varje morgon fanns där ett liten paket att öppna. Det var jättemysigt och man hade förväntningar varenda dag i nästan en hel månad. Även om innehållet egentligen kanske var helt värdelöst, så spelade det ingen roll - det var spänningen och mystiken på mornarna som gjorde hela grejjen.

Då tänkte jag nog aldrig på hur mycket arbete som faktiskt låg bakom alla dessa små paket. Bara att tänka till små-prylar till 24 dagar (x 3 barn som vi var vid den perioden) är rätt mekkigt. Sen att få alla dessa inslagna innan dagen D (1/12) blir lätt lite stressande, då man som vanligt, av någon märklig anledning, är ute i sista sekunden....

I dag när jag nu ska pillra till 2 stycken sådana adventskalendrar, så tänker jag lite på min mamma - vilket slit hon faktiskt gjorde för att vi skulle få den där rätta känslan och julstämningen. Jag har sedan början på november jagat dessa små fiffiga presenter att fylla alla dagar med. Det är inte enkelt ska jag säga - jag vill att det ska vara nåt ordentligt, samtidigt som jag gärna inte vill att det ska dra iväg i hur mkt pengar som helst...Nå, igår investerade jag i de sista presenterna till kalendern.

Det som blir lite speciellt i år är att jag har en relativt nyfunnen väninna som är lika prillig som jag och också trixar med dessa kalendrar åt sina två barn. Hon kommer hem till mig i kväll, med alla sina småprylar, presentpapper, tejp och naturligtvis en flaska glögg. Vi tänkte faktiskt göra det tillsammans! Så mycket trevligare det blir när man samtidigt kan snacka lite gojja, dricka lite glögg - spela nån mysig julskiva och trassla in sig i tejpen tillsammans! Känns faktiskt inte alls besvärligt längre att slå in dessa små paket, utan snarare tvärtom.

Kram E

Fick för en vecka sedan ungefär - veta att jag kommer bli faster till en liten tösabit i maj! Det var väldigt otippat, men inte mindre roligt för det.

Dessvärre har vi gjort oss av med de mesta av bäbis-saker och kläder när min lillebror och hans fru fick barn för drygt ett halvår sedan..

Hur många barn som än landar i vår familj (familj, då menar jag även de som inte bor hos oss, bröder, systrar), så kommer vartenda ett vara välkommet! Det är sån glädje och helt förbehålls lös kärlek när barn är inblandade....

Jag kan dock lova att JAG är helt färdig med barnalstrandet, tycker jag har bidragit tillräckligt när det gäller befolkningsfrågan. Däremot lånar jag gärna in lite barn från syskon, mannens syskon, grannar och övrig släkt och vänner. Jag tycker dom är så helt otroliga dessa små "minimänniskor", MEN jag vill gärna ha den möjligheten att kunna lämna tillbaka de små när de inte tycker det är roligt längre....;0)

Kram E