För inte allt för länge sedan arbetade jag på ett ställe som höll på att bryta ner mig totalt! Jobbade som en idiot (för vad??) Hann knappt träffa mina barn på varken morgon eller kväll. Hade svårt för att inte säga omöjligt att vara hemma och ta hand om mina sjuka barn. Hade ännu svårare att vara sjuk själv - vilket innebar att jag gick på jobbet med en brusten blindtarm och var bara timmar ifrån att faktiskt, på riktigt, faktiskt dö! Efter jag har slutat där har jag fått flera håll fått höra att jag "vab:ade jämt, så det var ju BRA att jag slutade"! Känns rätt skönt faktiskt - det får mig att inse att jag gjorde riktigt, riktigt rätt när jag valde den väg jag gjorde! För det visade sig bli så himla rätt!!

Jag valde att söka jobb inom staten - inom rättspsykiatrin. Psykiatrin har alltid varit nåt jag vart intresserad av. Läste beteende vetenskap och psykiatri för några (läs många...) år sedan. Hade tankarna på att bli barnpsykolog - vilket jag från min studievägledare och en massa tester blev avrådd från att göra - då jag är "över-empatisk"...Vet inte om det är nån dålig egenskap egentligen, men jag förstår hur dom menar....jag skulle nog ha svårt att klippa när klockan blev 16.00 och det var dags att gå hem. Det är lite roligt det här med min "över-empati", det har tydligen följt mig genom livet....jag har gjort några tester för min personlighet när man sökt jobb och så, och det har alltid kommenterats att jag är sån....Men, men..ja, jag ser hellre att jag är överempatisk än oempatisk. Jag VILL känna med och för andra, även om det tar mycket energi, så tar jag hellre det än att jag blir hård och kall och inte bryr mig alls!

Sen kan man lätt bli utnyttjad för att man är sån, men jag kan bjuda på det, för när jag till slut upptäcker att jag blir utnyttjad, så är jag rätt bra på att ignorera också! Det går till en viss gräns, men sen blir det väggen!! Och då blir det väggen ordentligt!! Människan som behandlat mig illa finns inte längre för mig, inte värd att lägga varken tid, energi på!

Här, på rättspsyk, där jag nu befinner mig på dagtid, har jag hittat rätt!! Både yrkesmässigt och gruppdynamiskt rätt! Det är kul att gå till jobbet. Har super-jobbar-kompisar som jag bara älskar!! (kan man göra det efter ett par månader?? Jupp! Det kan man!!!) Jobbet är jättespännande och en massa saker jag aldrig gjort förr och som utmanar mig och min kunskap! Jag hoppas kunna uppfylla allas förväntningar och göra bra ifrån mig!

Jag ser fram emot en ny dag på mitt roliga jobb imorgon! Tack fina ÅL & L för att ni finns där och förgyller min dag!

Puss & Kram E