Något som man inte reflekterar över varje dag är alla saker man borde vara tacksam för. Det finns ju egentligen 1000 saker som är bra, men människan är ganska duktig på att fokusera på de jobbiga och dåliga sakerna...så också jag!

Jag har haft ett par rätt tuffa veckor på jobbet, inte arbetsbördan, men stämningen som beror på en uppsägning som inte gått riktigt rätt till från början och det har tagit sig många märkliga vändningar. Dessutom så ligger allt i luften just nu, ingen vet nåt om något. Det är rätt påfrestande att gå till jobbet varenda dag och känna att luften knappt går att andas....

I tisdags kände jag mig jätteledsen. Inte för nåt speciellt, utan bara för att livet kändes pest och pina. Fast när jag började tänka efter så var det inte riktigt sant. Jag har trots allt världens bästa man, världens bästa barn. Jag har någonstans att bo - där jag trivs. Jag HAR trots allt ett jobb. Jag har massor med fantastiska människor omkring mig som jag tycker om och som jag vet tycker om mig! Det är en liten detalj i mitt liv som inte är perfekt. Jag kan inte gräva ner mig över det, egentligen! Men av nån märklig anledning så är det så att just den här detaljen håller på att äta hål i min hjärna!! Jag mår skitdåligt av det! Förmodligen för att jag är som jag är - jag är jättekänslig för alla "vibbar" som finns oavsett var de finns. Jag tar åt mig av allt! Glädje, sorg, avundsjuka - ja precis allt! Spelar ingen roll om jag egentligen behöver ta åt mig, jag gör det ändå.

En del säger mig att det är en god egenskap - att det tyder på att man är en empatisk människa och uppriktigt bryr sig om andra. Ja, det kanske är sant, men det är jobbigt för mig, men mest jobbigt blir det för mina nära och kära. Min älskade man brukar ibland nästan bli arg på människor som berättar nåt jobbigt och svårt för mig, för han vet att jag verkligen suger åt mig och blir i en sinnesstämning som kanske inte alltid är så rolig. Jag önskar att jag kunde koppla bort, att jag bara kunde rycka på axlarna och tycka att det är nån annans problem. Men jag kan inte det!! Jag kan inte må bra om någon i min närhet inte mår bra!!

Jag ska bli bättre på det! Jag ska bli bättre på att vända ryggen till när nån har det jobbigt, att inte ta åt mig! Vet bara inte hur man gör?? Dessutom skrämmer det mig lite-Det skrämmer mig för att då kanske jag inte är den här personen som jag är idag?

Kram E

 

Lillebror

5 oktober 2010 21:10

Känner igen det här fenomenet.. Jättesvårt att inte ta åt sig..

Eleonor Gotthardsson

7 oktober 2010 19:33

Älskade bror! Du och jag är så himla lika varann, så jag tvivlar inte på att du vet vad jag pratar om! Love You! Syster-Yster!

 

CAN

7 oktober 2010 15:44

Du är en undebar människa ELA, glöm aldrig det!! Härligt att din blogg är tillbaka. Tusen Kramar C

Eleonor Gotthardsson

7 oktober 2010 19:32

Tack söta du!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...