I dag väntar jag tillökning!! Tillökning i form av M som varit i norrland och jagat. Saknat honom massor!! Märkligt hur människan kan ställa in sig på sådana saker?? När han bodde hos pappa så sa min hjärna till nån gång veckan innnan han skulle komma ner att jag det var okey att sakna och längta.....men när vardagen var, fanns varken tid eller rum att sakna eller längta...förmodligen så stänger hjärnan, av ren självbevarelsedrift, av just den känslan, för just den personen, för att man vet att det inte är någon idé att längta eller sakna....Kommer ihåg precis när jag flyttat ner och separerat från min dåvarande sambo, sprang jag mig till hjärtmuskeinflammation, just på grund av saknad och längtan.....

Trots förkylning och lite feber till och från jagade jag runt Haninge kommun för att skringra min längtan och min saknad....vilket till slut fick mig att springa in i, om inte väggen, så i alla fall i draperiet. Det hela slutade med en total kollaps med diagnosen hjärtmuskelinflammation och sjukskrivning massa veckor och ännu mera veckor med provtagningar och ultraljud av hjärtat....

Saknar min son....som jag just hörde slå igen bildörren! Har viktigare saker för mig än att blogga!! Vi hörs!!

Kram E