I går hände något fruktansvärt i vårt grannland Norge! Det är helt galet!! Hur kan EN enda människa förstöra så många liv? Hur är man funtad när man går in och bara skjuter en massa ungdomar och spränger ner byggnader? Vad är det för fel?? (Ja, det är ju inte armbågen han har ont i, i alla fall - det kan man ju vara rätt säker på!)

Hur kan EN enda människa ha så mycket hat inombords? Hur kan EN enda människa vara så fruktansvärt ond och elak?

Mina problem och bekymmer blev med ens väldigt små....Jag är otroligt lyckligt lottad - det inser man vid sådana här tillfällen. Jag har min familj i livet, jag är frisk och kry. Det är märkligt att även fast man känner jättemycket med Norrmännen och de som förlorat sina nära, är man väldigt självisk, och tacksam för att det inte var MINA nära och kära som drabbades...Eller kanske det inte är själviskhet? Kanske det är tacksamhet?

Ta hand om varann och tänd ett ljus för alla de som inte får uppleva denna lördagkväll, eller någon annan kväll tillsammans med sina älskade barn och familjemedlemmar...

Kram E