Nåt jag funderar på ibland är varför vi kvinnor är så elaka mot varandra?? Män är inte på samma sätt alls! Dom är raka och ärliga och det är aldrig nåt skitsnack - frågar man nåt får man ett rakt och ärligt svar, även om det inte alla gånger är det svaret man hade önskat, men man vet i alla fall att det (oftast) är sanningen och inget bullshit! Män dunkar varann i ryggen när de lyckats få ett chefsjobb, eller  är en riktig "Stallion" om de lyckats få den där snygga bruden i säng, eller what ever!

Kvinnor å andra sidan är väldigt duktiga på att prata om och inte med varandra....Istället för att uppmuntra, eller glädjas åt en med-systers framgång, så ska man gärna snacka lite extra skit om den personen eller kanske jävlas lite extra med det går bra för. Som kanske har fått en befordran, kanske lyckats med något som man själv inte klarar eller törs försöka sig på ens en gång! Och har den här kvinnan, Gud förbjude, vart och strulat med värsta puddinge, så är hon inte ett dugg bra, utan ett riktigt sprut-luder! Varför är vi sådana??  Är det bara avundsjuka? Är det Jante lagen som säger att vi inte ska tro att vi är nån? Men i så fall, varför är inte männen sådana??

Jag hoppas och tror att jag faktiskt är en sån person som gläds med andras framgång, oavsett om det är kvinnor eller män (kanske lite extra om det är en tjej...) Om inte, kan ni som känner mig kanske slå lite på mig??

Anledningen till mina funderingar idag är en person som jag har i min närhet som blivit chef över tidigare kollegor, där en av kollegorna uppenbarligen INTE tycker att det känns okey, utan gör det hon kan för att förstöra för den person som nu är chef. Alltså, jag förstår inte, om min jobbarkompis får ett chefsjobb, skulle jag göra allt jag kunde för att hjälpa henne att göra ett bra jobb, vilket i slutändan självklart skulle gynna mig med (kvinnor är faktiskt bättre på belöning än män - detta är bevisat!!)! Inte försöka förstöra hennes karriär....

Min allra bästa vän, som arbetar som vice VD på ett väldigt mansdominerat företag där hon är väldigt uppskattad där och ingen, absolut INGEN har ifrågasatt henne när hon gick som vanlig kontorsråtta upp till vice VD! Hade det vart mestadels kvinnor på det företaget, tror jag vi alla kan gissa reaktionen?!?

Jag har ju tidigare vart anställd i väldigt mansdominerade företag, det kanske är därför man ser sånt här tydligare??

Näe, snälla Gud, om inte jag får bli vildkanin på Gotland i mitt nästa liv - snälla, snälla....gör så jag blir Man!

Kram E

 

Cecilia

8 maj 2009 07:30

Härligt inlägg =)
Att jag jobbar med mestadels män är ju faktiskt anledningen till att jag är kvar. Det finns inget enklare än att arbeta tillsammans med karlar...raka och ärliga. Visst svider sanningen ibland men det går fort över och man vet att dom inte snackar skit om en bakom ryggen.
Vildkanin på Gotland??? hehe....nu måste jag fundera på vad jag skulle vilja bli...
Ha det bäst vännen. Saknar dig.
Kram / C

 

Cina

8 maj 2009 08:06

Som chef över en grupp kvinnor förstår jag precis vad du menar, jag är ytterst förvånad över att man aldrig gläds med sina kollegor, och man förstår inte att framgång föds av hårt arbete, kvinnor är bra på att tro att det är fjäsk för chefen, sängvägen eller dyl som gör att man lyckas. Så många har inte förstått att var och en gör sina egna val och ingen blir chef, eller kliver upp på karrärsstegen utan att arbeta skiten ur sig..
Tusen Kramar!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nja, kanske inte helt....men i veckan träffade jag fina J och hon nämnde just att jag inte bloggade längre....Ja, kanske dags att ta upp den (o)vanan igen?! Kör idag, men vi får se vari vi landar.   Massor av vatten har runnit under mina broar, m...

Det var välda länge sedan jag la in några ord här, men nu kände jag att andan föll på...   Vi är nyss hemkomna från en fantastisk vecka i Sälen med underbar skidåkning, goväder och himla mysigt sällskap! Hela veckan var över förväntan och ny veck...

Livet rusar som vanligt på i 190 och vi hinner knappt med att stiga upp innan vi ska gå och lägga oss...Jag trodde i mitt stilla sinne att när sommaren var över, jag landat i mitt nya jobb och vardagen börjar ramla på plats, att det skulle bli lite m...

Ja, det är vad det här inlägget ska handla om...Ibland glömmer jag bort det. Jag glömmer bort vilket fantastiskt liv jag har egentligen....Jag har inget att gnälla över egentligen, men jag gör det ändå. Jag gnäller över att jag är trött, lite ont i h...

Jag och min äkta hälft behöver ha ett gemensamt projekt på G mest hela tiden. Då mår vi som bäst! Nu har vi börjat ta tag i nästa....Vi funderar på att bygga ett nytt hus...hus nummer 2. I samma område, inte så jättelångt från där vi bor, men ett nyt...