Ja, det hade varit himla trevligt, men dessvärre är det inte jag som ska dit, men min äkta hälft ska! Inte så att jag missunnar honom på något sätt, men jag hade gärna sett att hans företag kunde sponsra så respektive också kunde få följa med!   Förra året var dom till Franska alperna och åkte skidor. Jag och barnen var hemma och åkte pulka - minst lika kul...   

Jag kan lätt konstera att maken bör inte åka bort, framför allt inte den 13:onde, som det blir nu när han åker. Varenda gång han åker iväg, så händer det nåt här hemma. Antingen rasar farstukvistar och skorstenar till höger och vänster eller så får ungarna  halsfluss, springer in i varann och förstör sina tänder och lite krupp på det! Eller en nära anhörig som är helt förtvivlad som ska hämtas i Norrköping eller Nyköping (what ever), som då blev inställt för att åka till akuten med kruppsjuk son, som efter nån timme efter hemkomsten springer rakt in i sin syster med tänderna först och vi får åka in till jourtandläkaren!  Det har inte varit en enda gång när jag vart själv, som det INTE har hänt nåt, så nu är jag en aning nervös över vad som ska ske denna gång??

Jag hoppas såklart inget, men vis av erfarenhet, så väntar jag mig nåt galet....men då är jag i alla fall förberedd denna gång!

Kram E

Jag har en liten prövotid på jobbet just nu. Hade först tänkt gå ner till 80%, men ska försöka med 30 minuter om dagen till att börja med. Vilket gör att jag kan sluta 15.30 i stället för 16.00 Detta för att det är svårt, rent praktiskt att korta arbetsdagen med nästan 2 timmar om dagen. Det funkar inte riktigt med vad jobbet kräver, och eftersom jag har en rätt braig chef, så vill jag gärna att vi i samråd kommer överens om vad som funkar. Vill inte heller att min fina kollega ska behöva ta mer - hon har så hon klarar sig ändå. Men nu provar vi i alla fall med 30 minuter om dagen, så får vi se om vi får justera det i framtiden...Vet ni hur mycket man hinner på 30 minuter!! Det är helt galet! Jag hämtade sonen på skolan, hem, hämtade jycken och gick ner till dagis. Där hämtade jag dottern och vi promenerade hem. Sen hann jag hänga en tvätt, starta en tvättmaskin, vika undan tvätt, diska undan frukostdisken + laga mat - innan maken var hemma 18.00 Helt fantastiskt hur mycket en halvtimme kan göra!! Tror att det skulle göra jättemycket för mig och familjen, denna ynka halvtimme på eftermiddagen...

Vi har precis kommit hem från simskolan, det går så himla bra för barnen, så kul att se! Dom fick börja crawla idag. Det är ett simsätt som deras far har stora problem med, så dom kommer garanterat vara duktigare än honom på det innan simskolan är slut! Kanhända jag får skicka dit maken lite...=0))

Fick ett samtal idag, ett samtal som gjorde mig så himla glad!! Jag har för nåt år sedan valt bort ett par människor i mitt liv på grund av hänsyn till andra...Det var, med facit i hand, det dummaste jag har gjort. Jag har tänkt på och saknat dessa personer mer än en gång. Vi kom så himla bra överens, men på grund av yttre grejer och av omtanke för mina barn och en annan god vän, bestämde vi oss för att avstå umgänget. I dag ringde allra bästa O till mig och vi vill båda återuppta vår relation - tillsammans med våra familjer. Det känns helt rätt, och som jag tidigare sagt 2012 är det året när allt känns så himla bra (än så länge), det här blir liksom bara ytterligare ett tecken på att detta är MITT år!! Tack snälla O för att du tog det steget som jag/vi borde ha gjort för länge sen!!

Nu sover mina barn, maken på innebandy och jag tänker träna rodel i soffan och samtidigt kolla in "Det okända", vilket lyx så här på måndagkvällen!

Kram E

I dag känner jag mig så lyckligt lottad! Jag har min helt underbara familj att tacka för det! I dag har vi egentligen inte gjort mycket - fast vi gjort massor!!

Började dagen med en riktig "brakfrukost". Sen åkte vi iväg till Toys R Us för att barnen skulle få köpa sig varsin present för julklappspengen de fick av bonusmormor och morfar. När vi kom hem fixade vi stuvade makaroner och köttbullar till lunch.

Tog med oss Smokie ut på en riktigt lång skogsprommis då barnen fick springa och gömma sig och Smokie fick söka rätt på dom. Varit så himla mysig dag idag, och vi avrundar den nu med potatisgratäng, fläskfilé och lite grönpepparsås. Till detta valde vi att öppna en flaska vin som jag fick av min allra bästa storebror T, Vinet heter Chanti classico riserva rocca Guicciarda. Barone Ricasoli och det var helt fantastiskt gott.

Nu ska vi snart börja med kvällsritualen innan jag och min fina man går en prommis med jycken....Kan livet bara få rulla på så här under 2012, så är jag så himla nöjd!

Ser fram emot vår resa till Ekträsk i vår, släktträff i Värnamo och sen i sommar åker vi ju till Korfu ett par veckor...Det är så mycket mys kvar av detta år!! Snälla, vem det nu är som bestämmer, låt oss fortsätta ha det så himla bra som det är nu! 2012 har jag bestämt ska vara fritt från sorg, sjukdomar och annat elände!

Kram E

Jag har haft sånt bra start på 2012, och jag hoppas det håller i sig! Idag har vi varit till Ursvik och träffat 2 kusiner och barnens bonusmormor och morfar. Supergod mat och trevligt umgänge och barnen var överlyckliga för att få vara med min kusin J i hans rum med alla "krigsgubbarna".

Vi ramlade in hemma vid 20-tiden och barnen slocknade i pappas famn i soffan. Jag chattade lite med en tjej hemifrån byn och vi bestämde att vi skulle ses i sommar. Bytte nummer och jag skulle försöka trixa in i min mobil deras nummer -hade lyckats missa en siffra sen sist, men i stället för att ändra numret lyckades jag ringa upp numret och hamnade hos hennes trevliga man. Vi surrade i säkert en halvtimme! Trevlig "felringning".

Hur som helst - det känns som att 2012 är det året jag ska umgås med de människorna jag tycker om! Bara!! Jag tänker inte öda en enda sekund på det som inte är värt att öda tid på! Kör hårt 2012 - fortsätt på samma sätt, så hänger jag bara på!

Kram E

I dag fick jag sovmorgon....sov till 9.30 och det var så helt underbart! Vi städade undan lite julgrejer och så kom det ett sms från lillebror! Vi bestämde att ses, så de rullade söderut mot oss...Jag älskar verkligen spontant påkomna grejer! Det blir som bäst så! Dom ramlade i alla fall in hos oss strax efter lunchtid och jag och K åkte iväg och handlade - helt själva, utan barn och män och himla vad skönt det var! Männen och barnen tog en promenad med Smokie, som idag fick sin jungrupromenad efter sitt brutna falangben, och allt gick bra, ingen hälta, så nu kan vi nog återuppta lite träning och skogspromenader igen.

Vi fixade till en delikat potatisgratäng och stekte på lite fläskfilé med grönpepparsås till - shit vad gott det var, speciellt då man missat lunchen idag..

Det var så nice att vi sågs igen, vi har nu bestämt att det ska bli lite ordning på våra dejter, det har varit alldeles för länge mellan gångerna. Nu har vi i alla fall bokat in sista helgen i januari, så då åker vi ut till norra sidan staden! Trevligt! Jag är så kär i deras små loppor A & E, så himla underbara ungar! Jag säger det igen - inga fler egna, men jag lånar mer än gärna M & K:s barn. Sötnosar! Skulle lätt kunna äta upp dom båda två!

Sen fick jag också ett roligt samtal från min kompis som jag skrev om här om dagen, hon har blivit anställd av en advokatbyrå inne i stan som assistent!!!! Förstå vilken tur!!! Eller egentligen inte tur, utan mera så att hon förtänade det! Mer än någon annan!! Det som var så himla kul var att en FB-vän meddelade att de behövde folk, och min kompis var uppe i de rosa molnen redan då jag hade  lämnat numret, när vi hade lagt på ringde advokatbyrån!! Undrar just bland vilka moln hon var sen?!?

Nu sitter jag i alla fall i soffan med julen undanstädad och väntar att maken ska komma hem från Arlanda med den stora sonen som varit hemma hos pappa i jul! Längtar, längtar, längtar!! Älskade ungar - hur har man någonsin klarat sig utan dom? Jag menar innan dom föddes? Vad gjorde man med all kärlek?? Eller man kanske inte hade så mycket kärlek i hjärtat då?? Eller hade man?? Det är i alla fall översvämning där mest jämt nu tycker jag, när man tänker på barnen, eller bara sitter och håller om dom...så mycket kärlek...både till dom och till min allra bästa U. Om ni bara visste hur mycket jag älskar er!

I dag var faktiskt lite som julafton! Lillebror och familj kom förbi och vi hade en jättemysig dag/kväll. Sonen kommer snart hem och jag får krama honom. Julen är äntligen väck ur vårt hus! (Hoppas inte på några besök förrän möjligen, tidigast nästa år!!)

Kram E

Jag har en vän som är arbetslös. Hon har i och för sig inte varit det så länge, för hon slutade skolan i somras och fick sommarjobb på Max, där hon stod hela sommaren. (Ja hon står där vissa nätter och helger också, men fast jobb verkar svårt att få). Hur som helst, tjejen är dryga 20 och har så himla mycket driv och vilja så jag blir nästan tårögd.

Hon stiger upp i tid varenda morgon, aldrig senare än 8. Sminkar sig och fixar till sig i schyssta kläder. Sen sätter hon sig och skickar in ansökningar på jobb och putsar lite på sin cv. Ringer runt på sökta jobb och ringer efter gula sidornas telefonnummer på företag hon tycker verkar okey att jobba hos. I bland får hon åka på intervjuer och hon har även fått nåt kortare vikariat på "sitt" sätt. Det finns liksom inget som hon drar sig för att göra eller jobba med - hennes önskan är att få ett jobb och jag är helt övertygad om att hon kommer lyckas! Jag frågade henne en gång varför hon gör så, alltså jag tror jag skulle sitta med "morrisen" på mig mest hela dagen om jag inte behövde klä på mig och åka till jobbet. Hon svarade att det "hörs" i telefonen när hon ringer potentiella arbetsgivare om inte hon är påklädd och sminkad...hon känner sig piggare och det "låter" när hon söker jobb!

Det märkligaste av allt är att med tanke på hennes bakgrund - är att hon orkar vara sån som hon är! Alltid glad och det sitter aldrig fast utan hjälper alltid de som behöver hjälp! Det är helt galet välstädat och putsat hemma hos henne. Helt perfekt. Hennes föräldrar valde att lämna detta jordeliv, hennes mamma när min vän var 11 och hennes pappa bara för något år sedan. Sen har hennes barndom varit allt annat än rosenröd, men hon ser inte bakåt, utan framåt! Hon menar att det finns inget som hjälper henne med att hon tar på sig "offerkoftan" som hon säger, utan det enda som hjälper henne är att göra något åt det! Kämpa vidare och gilla läget!

Ja, det ligger nog nåt i det - alldeles för många som ömkar sig i den skit som varit, utan att se sina egna fel och brister, helt utan vilja att göra något åt det som inte är/har varit bra! Nå, det är inte mitt bekymmer, utan deras. Tycker bara det är trist...livet har sååå mycket mer att ge och det blir såååå mycket roligare om man försöker borsta av sina axlar, resa sig upp och knalla vidare. Finns ingen som kan ändra på det som varit, men vem som helst kan ändra sin framtid - om man vill!!

Kram E

I dag är det den 3/1 och vi har sett solen i Huddinge idag. Så himla mysigt och det ger mig lite hopp om att eventuellt kommer detta eviga mörker snart att vara bortjagat av solen!! Men så läser jag att det hotas med snö!!! Jag vill för f-n inte ha nån snö!!! Jag flyttade från "lapphelvetet" ner till Stockholm av 2 anledningar. Det ena var snö och det andra var kyla!! Vartenda år som jag bott här (blir 12 år i april), så har det varit hur mycket snö som helst och varenda vinter har det varit kallt!! I år är nog första året som vi inte har snö och det har varit varmt ända tills nyår, då blev det helt plötsligt 12 grader kallt?!? Nå, det gick över lika fort, men nu smyger sig minusgraderna på igen! Vill inte!!! Jag vill verkligen INTE!!! Snälla, snälla den som nu bestämmer - skräm bort kylan och snön till nån annan landsände tack!

Har lite funderingar på att gå ner i tid på jobbet. 80%-90% skulle vara rätt skönt. Känner att jag har lite körigt här hemma när U jobbar hemifrån. Nu ska han dessutom åka med jobbet till Frankrike, och jag gruvar mig redan för lämningar och hämtningar och hur jag ska lyckas få ihop mina timmar på jobbet. Nå, nu är min chef förmodligen den bästa i världen, så han förstår mig och jag kan jobba rätt fritt, bara jobbet blir utfört...Inte alla jobb som man kan göra så på. Ja, ja...vi får se. Ska göra ett test och se vad som krävs, hur man kan kapa lite tid, eventuellt jobba endel hemifrån? Finns säkert en lösning så man kan få till det!

Livet är fullt av utmaningar och det ska nog lösa sig det här med!

Kram E

Det blev ett riktigt trevligt nyår igår. Min fina, fina storebror kämpade på med middagen och det blev så gott så jag käkade till magen stod i 8 hörn. Det blev hemmagjorda skagen toastar, helstekt oxfilé med svampsky och italiensk potatispuré! Till detta blev det ett gott rödvin. Vi var 13 pers och jag är impad över T:s förmåga att få ut alla tallrikar så himla proffsigt och snyggt upplagt, dessutom så himla gott! Efter maten blev det soffhäng med lite kaffe, likör..

12-slaget firade vi över hos familjen J. Tanken var att vi skulle fortsätta där en stund, men våra barn bröt ihop när vi kom hem, så vi insåg kanske att det var dags att stoppa dom i knopplådan i stället. Vid 3 rycket gick sista gästen och i morse njöt vi alla av en underbart lååååång sovmorgon. Barn nummer ett steg upp kvart i 11 och M fick vi väcka en halvtimme senare...hon hade förmodligen sovit fortfarande annars. Bror och make åkte och köpte en delikat lunch/middag på Ivans. Tack och lov att han finns den där Ivan. Så bra att ha dagar som denna!

Tack ALLA som deltog på ett eller annat sätt för att vår nyårsafton blev så himla mysig! (By the way...gillar våra nya grannar - enkla människor som är ungefär som oss!     

Nu - Tillbaka till lodrätt läge!

God fortsättning på er!

Kram E