För inte allt för länge sedan arbetade jag på ett ställe som höll på att bryta ner mig totalt! Jobbade som en idiot (för vad??) Hann knappt träffa mina barn på varken morgon eller kväll. Hade svårt för att inte säga omöjligt att vara hemma och ta hand om mina sjuka barn. Hade ännu svårare att vara sjuk själv - vilket innebar att jag gick på jobbet med en brusten blindtarm och var bara timmar ifrån att faktiskt, på riktigt, faktiskt dö! Efter jag har slutat där har jag fått flera håll fått höra att jag "vab:ade jämt, så det var ju BRA att jag slutade"! Känns rätt skönt faktiskt - det får mig att inse att jag gjorde riktigt, riktigt rätt när jag valde den väg jag gjorde! För det visade sig bli så himla rätt!!

Jag valde att söka jobb inom staten - inom rättspsykiatrin. Psykiatrin har alltid varit nåt jag vart intresserad av. Läste beteende vetenskap och psykiatri för några (läs många...) år sedan. Hade tankarna på att bli barnpsykolog - vilket jag från min studievägledare och en massa tester blev avrådd från att göra - då jag är "över-empatisk"...Vet inte om det är nån dålig egenskap egentligen, men jag förstår hur dom menar....jag skulle nog ha svårt att klippa när klockan blev 16.00 och det var dags att gå hem. Det är lite roligt det här med min "över-empati", det har tydligen följt mig genom livet....jag har gjort några tester för min personlighet när man sökt jobb och så, och det har alltid kommenterats att jag är sån....Men, men..ja, jag ser hellre att jag är överempatisk än oempatisk. Jag VILL känna med och för andra, även om det tar mycket energi, så tar jag hellre det än att jag blir hård och kall och inte bryr mig alls!

Sen kan man lätt bli utnyttjad för att man är sån, men jag kan bjuda på det, för när jag till slut upptäcker att jag blir utnyttjad, så är jag rätt bra på att ignorera också! Det går till en viss gräns, men sen blir det väggen!! Och då blir det väggen ordentligt!! Människan som behandlat mig illa finns inte längre för mig, inte värd att lägga varken tid, energi på!

Här, på rättspsyk, där jag nu befinner mig på dagtid, har jag hittat rätt!! Både yrkesmässigt och gruppdynamiskt rätt! Det är kul att gå till jobbet. Har super-jobbar-kompisar som jag bara älskar!! (kan man göra det efter ett par månader?? Jupp! Det kan man!!!) Jobbet är jättespännande och en massa saker jag aldrig gjort förr och som utmanar mig och min kunskap! Jag hoppas kunna uppfylla allas förväntningar och göra bra ifrån mig!

Jag ser fram emot en ny dag på mitt roliga jobb imorgon! Tack fina ÅL & L för att ni finns där och förgyller min dag!

Puss & Kram E

Idag var dagen D! Dagen då mitt minsta   -a skulle börja skolan! En stor dag! Hon hoppades på matteläxa, som dessvärre uteblev...Men det var med väldigt stor separations-ångest mamma fick lämna klassrummet....Den enda föräldern som överhuvudtaget fick följa med in klassrummet förövrigt..fröknarna insåg nog att det var det smidigaste att göra när vi liksom "satt ihop", av nån märklig anledning. Det var helt omöjligt att få M att släppa taget om min hand. Nå, vi fick till det i alla fall och hon var alldeles själv en timme innan första skoldagen var slut.

Vad gäller A, så var det bara för pappa att släppa - han kan, och vill själv! Stora, stora A - redan i andra klass! Jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen?? Inser också att sommaren snart är över och förbi...bara en vecka kvar till september?! Vad hände??

Nå, vi har haft en fantastisk sommar, så jag har absolut inget att klaga på!! Första gången på väldigt många år som jag känt mig utvilad och laddad inför ett nytt arbetsår! Det kan också bero på mitt nya jobb, som jag är så himla glad för! Allt nytt jag får lära mig och alla nya människor jag fått omkring mig. Allt och alla känns bara så himla bra!! Nästan så att jag nu - under min veckas semester - längtar tillbaka till jobbet.....?? Det har nog ALDRIG hänt tidigare!

I helgen har U kick-off på sitt jobb, så då blir jag lite gräsänka. Men det kan vara rätt skönt mellan varven. Lördag har vi en STOR dag för M också - ridlekis börjar! Ska bli spännande och se om hon kommer tycka det är precis så underbart som hon drömt om i flera år...

Nä, dags att göra lunch till 3 stora tjejer som följde med oss hem efter första skoldagen...

Kram E

...som lilla rådisen säger på kalle-ankas jul när snövit aldrig hinner till balen....Fast i mitt fall måste jag säga att jag kan inte bli mycket mer nöjd och tillfreds med mitt jobb än vad jag är just nu!! Trivs så himla bra med mina nya kollegor som är världens bästa! Jobbet är kul och jag lär mig något nytt hela tiden. Jag tycker också det är himla intressant med rättspsykiatri och rättsmedicin, så jag känner verkligen att jag hamnat precis där jag önskar vara yrkesmässigt. Dessutom ligger min arbetsplats helt rätt rent geografiskt - kan vara hos mina barn inom 5 minuter om något händer. Det är värt massor!!

I sommar har vi ju som bekant "bott" på en liten mysig ö i skärgården. Där har vi träffat otroligt många, mysiga människor, men framför en familj, som bara är så himla fina! Det är bästa T och goaste B!! Michelle och André är helt galna i dem och jag förstår dem!! Det finns absolut inget elakt i dessa personer, bara så himla mycket kärlek och omtanke! Jag förstår inte var de får sitt tålamod ifrån?! Michelle jagar B hela tiden därute och T tar med barnen och fiskar och över till Kymmendö för lite glass-party...Dom ger barnen TID!!! Det betyder sååå mycket, inte bara för barnen, men även för oss, som alltid är med våra barn. Vi får andas lite, vi VET att barnen har det bra och trivs...

Jag är så himla tacksam över att dessa människor landat i mitt liv!! Det känns som mina barn har fått en exta uppsättning morföräldrar, morföräldrar som de aldrig haft...i alla fall inte med nåt större utbyte...

Jag är tacksam över att ha hitta denna paradis-ö, där man kan vara precis som man är och man är välkommen ändå...eller kanske just därför??

Det känns lite trist att det nu kommer hinna gå 2 hela helger innan vi kommer oss ut dit igen...Vi har svärmor och svärfar här i veckan, då de är så himla snälla och tar hand om barnen i veckan då vi måste jobba. På lördag åker de hem och Ante har ett kalas på lördag eftermiddag och Michelle har ett kalas på söndagen, så det känns som vi får hålla oss hemma i helgen...Nästa helg har Uffe en jobbgrej, så då kommer vi inte heller oss ut...Ja, ja...vad är väl en bal på slottet...

Uffe hamnade i lite blåsväder idag...hans jobb har ju lokalerna i samma lokaler som Syriska ambasaden, det var lite stökigt där idag - 10 polisbilar och helt galet inne i deras lokaler. Han fick åka hem till lunch...Vet inte om jag har nån lust att skicka honom till jobbet i veckan....

Nå, nu har dottra gjort nån överaskning till sin mamma - måste rusa!

Kram E

Det här måste vara den bästa sommaren på väldigt, väldigt länge!?! Jag började på världens bästa jobb, med världens bästa arbetskompisar den 11/6 (förresten vår 7:e bröllopsdag också). En arbetsplats som bara växer, inte minst för de underbar kollegorna som jag fått - speciellt finaste L! Det bara stämmer! Enkelt och okomplicerat - det tycker jag om!   

Jag fick trots nyanställning ta ut ut 4 veckors semester - jag tog 3 på raken och sparar 1 till nu när lilla M ska börja 0:an. Vi började med en sistaminuten vecka på Kreta - helt underbar sådan, så underbar att vi direkt när vi kom hem, bokade in 2 veckor nästa sommar. Samma hotell, samma restaurang - bra betyg alltså! 

Sen har det varit skärgården för hela slanten. Både med F & A och deras familj, men även med Emy & Niklas som kom ända från Boden för att följa med oss ut med båten efter deras kryssning till Riga. Vi hade jättefina dagar och solen var väldigt vänlig och visade sig varenda dag. Fick lite ont i hjärtat när jag såg hur fin Emy var mot Michelle - något som jag önskat kom från mitt eget kött och blod, men tyvärr inte gör det, men nu har ju M fördelen av att andra faktiskt VILL umgås och håva fisk med henne! Tack EMY!! Betydde jättemycket för både mig och barnen!   

När de åkt hem, packade vi om och åkte ut igen. Ut till en liten holme i skärgården där vi verkligen trivs - hela familjen.

Det är helt fantastiskt för barnen, de ror, fiskar, får massor med uppmärksamhet av de underbara människorna som finns där ute. Människor som vi trivs med. En otroligt vacker plats som jag önskade att alla skulle få möjligheten att se, att alla skulle få möjligheten att träffa dessa underbara människor som är så otroligt fina, både mot oss och mot våra barn!! och det känns verkligen som det kommer från hjärtat! TACK!!     

Näpp, nu dags att söka igen kudden - vaknade klockan 4.30 imorse, i soffan, med 2 barn som låg OVANPÅ mig! Helt fantastiskt hur trångt det var - fick knappt luft! Nå, i natt ska jag sova i sängen, med förhoppningsvis bara en sovande och snarkande make...  

Love you all!

Kram E

I går var det verkligen en underbar måndag...om nu måndagar kan vara underbara?? Ja, faktiskt var denna måndag det!

Jag började mitt nya jobb på Rättspsykiatiska igår. Full rulle - måndagsmöte och presentation, introduktion både här och där. Säkerhetsgenomgång och massor av information att ta in. Det var helt galet! Men KUL! Riktig KUL! Intrycket av både jobb och kollegor är odelat positivt. Alla verkar jättegulliga och vad gäller jobbet, är det helt nytt för mig och det verkar jättespännande att få kasta sig över det. Utbildningar är bara att gå - de uppmuntras att fortbildas - inte nåt jag är direkt bortskämd med, så det känns som en ny erfarenhet - att det satsas på folk som vill framåt!!

Säkerhetsgenomgången var både spännande och lite skrämmande, men jag tror vi på det de kallar för "staben" är rätt förskonade från det mesta, då vi sitter på en annan våning. Men vi har trots detta överfallslarm och säkerheten är rigorös för alla anställda och besökande. Blev också medbjuden på en resa till Göteborg till hösten för att sammanstråla med kollegor från övriga delar av landet - jättekul!

I går var också vår bröllopsdag...den 7:e i ordningen...Min make han förnekar sig ju aldrig, så han kom hem med 3 jätterosor och en present (en blender med inbyggd iskross, då jag kraschat ett par stycken med att försöka krossa is..Denna skulle tydligen vara betydligt starkare..) Dessutom hade vi fått en flaska Amaronevin av goda vänner, så vi delade på den flaskan och bara var...underbar måndag alltså!

Tisdagen var nästan lika bra, förutom att maken idag är ute med kunder och flyger helikopter och annat skojs, medans jag får vara lite gräsänka. Men faktum är att det är lite skönt att vara själv ibland. Njuter av tystnaden och bara njuter av mitt eget sällskap ikväll. Många intryck att smälta...

I morgon är det skolavslutning för våran etta-gluttare...sen middag hos familjen H tillsammans med resten av klassen med föräldrar. Blir säker supertrevligt! Ser fram emot det!

Nu är det alldeles strax för lodrätt läge, ska bara hänga lite kläder och stryka nån skjorta till maken...

Kram E

 .....Har ni sett reklamen med mamman som har sina barn i bilen som sjunger "Gummibjörn"?? Det får mig osökt att tänka på när vi satt med våra småloppor i bilen på väg hem mot Stockholm från Sälen och M & A satt och sjöng denna (dock bara refrängen) högre och högre och högre...  M satt mellan dessa två skön-sjungande barn och till slut fick han tuppjucket och sjöng högre än M & A ett par gånger och trodde kanske att de små skulle ge sig, men tji fick han!! Dom tyckte bara det var ännu roligare och fortsatte! Heeeela vägen till Stockholm! Till slut låg jag dubbelvikt på golvet i framsätet och skrattade hysteriskt, det var sååå galet och sjukt - sånt som man bara ser på film - ja, som reklamen typ! Det var vi!!  

I helgen hade vi 6-års kalas för våran stora tjej! Det var inte mindre än 24 galna 5-6 åringar här och vi körde järnet i 2 timmar med dansstopp... Det var ett superlyckat kalas och M somnade ovaggad på fredagkväll.

 Lördag morgon dök svärmor och svärfar upp och vi hade en jättemysig dag tillsammans. Söndagen tillbringade vi på båten - blev bryggsegling då vi haft lite problems med strömförsörjningen, så vi vågade oss inte riktigt ut. Men det var precis lika mysigt ändå.. Solen sken och vi bara njöt av dagen, solen och att vi har möjligheten att vara tillsammans. Det är inte så självklart...Ibland får jag så ont i hjärtat när jag tänker på de som förlorat någon nära...de som skulle ge ALLT för att få en liten, liten stund tillsammans med sina älskade som inte längre finns i livet...

Näe, var rädda om varann - kom ihåg att ta hand om de människorna som betyder något för dig! Det är inte självklart att de finns där imorgon....

Så mycket kärlek till min älskade familj och de övriga runt omkring, ni vet vilka ni är! Tack för att ni finns! Älskar er, även om jag inte säger det nog ofta...

Kram E

I onsdags packade vi ihop och drog ut till båten. Bestämde oss för att bryggsegla onsdag till torsdag och invänta vårt resesällskap. Sagt och gjort - det småregnade när vi kom fram och vi hade rätt mycket att lasta ur....ett under att båten inte sjönk egentligen... 

Torsdag förmiddag åkte vi ut...sååå underbart väder och allt var bara så himla jättebraigt. Lite kylslaget på kvällen, men vi har ju värmare på båten, så det störde inte oss så mycket. Hade en mysig kväll med båtgrannarna innan vi kröp till kojs. Dagen efter när vi hade käkat lunch, skulle jag diska - kom pyttelite vatten...ja, ja...jag hade inte jättebrådis, så jag väntade och fyllde till slut lite vatten i diskhon. Sen skulle jag spilla på varmt vatten - funkade icke!! Nopps, inte alls. Nå, jag vred på kallt igen och väntade att det skulle rinna lite, men icke! Det bubblade lite här och var, men vatten kom det inte!! Tur vi hade hela havet utanför, så vi kunde diska i alla fall. Det var värre med dricksvatten och kaffe vatten, men tack vare våra underbara vänner, så löste sig kaffe-problemet rätt enkelt! Lite irriterande var det, man va tusan - vi kände väl att det var ett litet i-lands problem...

Ytterligare ett dygn förflöt och det blev fredag...min make fick för sig att kolla lite under durken i båten...där hittade han....vårt dricksvatten!!! En slang hade bestämt sig för att inte sitta där den borde, så vi hade fyllt halva kölsvinet med vårt dricksvatten - inte så jättegott längre - smakade lite olja faktiskt...var ju tvungen kolla, eftersom att vi på torsdagen faktiskt grundstött lite, inte mycket, men skrapade lite...vi blev liiiite oroliga att det kanske kunde vara nåt sånt?? Men näe, det var inte saltvatten, utan helt vanligt vatten! Suck! Bara att länspumpa ut de dyrbara dropparna...grät lite inombords, men insåg att det faktiskt inte gick att ta tillvara även om jag gärna hade velat..

Lördagmorgon berättade F om en dröm han haft....att ingen av våra båtar skulle starta...att strömmen vara slut i startbatterierna. Vi skrattade bort det lite, men han gick i alla fall in i sin båt för att prova starta - den startade utan problem, men när maken provade starta våran så....näpp! fungerar icke!! Suck igen då! Nå, vi skulle ju inte åka förrän på söndagen, så vi var inte så oroliga...inte förrän vi upptäckte.....septitanken var full!! Nu var det ju bara att få igång båten för att komma oss ut för att tömma tanken...Som tur var hade F startkablar i sin båt och vi kunde kablas igång och grabbarna drog iväg för att 1) ladda batteri 2) tömma tank. Allt gick jättebra och vi var rätt säkra på att NU borde strömmen räcka till hemfärd i alla fall - dom tog ju ändå en rejäl sväng!

Under natten mellan lördag och söndag slutade värman att fungera, kallt blev det! Sen börjar kylskåpet att jobba som tusan. Anledningen till dessa var ju för att batterierna var slut, jätteslut! 

När så lunchen var intagen på klipporna fick vi ny start hjälp och vi kunde ta oss till hemma hamn!  

Men trots dessa "små" incidenter så har vi haft en helt underbart fantastisk helg! Solen har lyst hur generöst som helst och det har varit, tidvis, riktig sommarvärme! Vi är röda som stoppljus i ansiktet allihopa som var iväg, men det gör så lite! Själen har laddat batterierna och nu orkar jag ett par veckor till!

Nu ser vi fram emot ännu fler härliga turer! Förhoppningsvis får vi med oss en nyfunnen (blivande?) vän och hennes kille ut en helg framöver när de ramlar ner till huvudstaden! Ser fram emot det. Ska bli kul att visa vår vackra skärgård och våra smultronställen för dem! Välkommen ner E med sambo!

Kram E

I onsdags packade vi ihop och drog ut till båten. Bestämde oss för att bryggsegla onsdag till torsdag och invänta vårt resesällskap. Sagt och gjort - det småregnade när vi kom fram och vi hade rätt mycket att lasta ur....ett under att båten inte sjönk egentligen... 

Torsdag förmiddag åkte vi ut...sååå underbart väder och allt var bara så himla jättebraigt. Lite kylslaget på kvällen, men vi har ju värmare på båten, så det störde inte oss så mycket. Hade en mysig kväll med båtgrannarna innan vi kröp till kojs. Dagen efter när vi hade käkat lunch, skulle jag diska - kom pyttelite vatten...ja, ja...jag hade inte jättebrådis, så jag väntade och fyllde till slut lite vatten i diskhon. Sen skulle jag spilla på varmt vatten - funkade icke!! Nopps, inte alls. Nå, jag vred på kallt igen och väntade att det skulle rinna lite, men icke! Det bubblade lite här och var, men vatten kom det inte!! Tur vi hade hela havet utanför, så vi kunde diska i alla fall. Det var värre med dricksvatten och kaffe vatten, men tack vare våra underbara vänner, så löste sig kaffe-problemet rätt enkelt! Lite irriterande var det, man va tusan - vi kände väl att det var ett litet i-lands problem...

Ytterligare ett dygn förflöt och det blev fredag...min make fick för sig att kolla lite under durken i båten...där hittade han....vårt dricksvatten!!! En slang hade bestämt sig för att inte sitta där den borde, så vi hade fyllt halva kölsvinet med vårt dricksvatten - inte så jättegott längre - smakade lite olja faktiskt...var ju tvungen kolla, eftersom att vi på torsdagen faktiskt grundstött lite, inte mycket, men skrapade lite...vi blev liiiite oroliga att det kanske kunde vara nåt sånt?? Men näe, det var inte saltvatten, utan helt vanligt vatten! Suck! Bara att länspumpa ut de dyrbara dropparna...grät lite inombords, men insåg att det faktiskt inte gick att ta tillvara även om jag gärna hade velat..

Lördagmorgon berättade F om en dröm han haft....att ingen av våra båtar skulle starta...att strömmen vara slut i startbatterierna. Vi skrattade bort det lite, men han gick i alla fall in i sin båt för att prova starta - den startade utan problem, men när maken provade starta våran så....näpp! fungerar icke!! Suck igen då! Nå, vi skulle ju inte åka förrän på söndagen, så vi var inte så oroliga...inte förrän vi upptäckte.....septitanken var full!! Nu var det ju bara att få igång båten för att komma oss ut för att tömma tanken...Som tur var hade F startkablar i sin båt och vi kunde kablas igång och grabbarna drog iväg för att 1) ladda batteri 2) tömma tank. Allt gick jättebra och vi var rätt säkra på att NU borde strömmen räcka till hemfärd i alla fall - dom tog ju ändå en rejäl sväng!

Under natten mellan lördag och söndag slutade värman att fungera, kallt blev det! Sen börjar kylskåpet att jobba som tusan. Anledningen till dessa var ju för att batterierna var slut, jätteslut! 

När så lunchen var intagen på klipporna fick vi ny start hjälp och vi kunde ta oss till hemma hamn!  

Men trots dessa "små" incidenter så har vi haft en helt underbart fantastisk helg! Solen har lyst hur generöst som helst och det har varit, tidvis, riktig sommarvärme! Vi är röda som stoppljus i ansiktet allihopa som var iväg, men det gör så lite! Själen har laddat batterierna och nu orkar jag ett par veckor till!

Nu ser vi fram emot ännu fler härliga turer! Förhoppningsvis får vi med oss en nyfunnen (blivande?) vän och hennes kille ut en helg framöver när de ramlar ner till huvudstaden! Ser fram emot det. Ska bli kul att visa vår vackra skärgård och våra smultronställen för dem! Välkommen ner E med sambo!

Kram E